Svärmor förstör mitt liv
Här kommer ännu en tråd om en galen svärmor som lyckas förstör sin son och svärdotters liv.
Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år, vi är gifta och har ett barn ihop och jag har ett sedan innan.
Jag ska försöka göra en lång historia kort.. Redan när jag precis hade träffat min man varnade han mig för henne och berättade att hon inte är helt mentalt frisk. Idag har vi har starka misstankar om att hon har någon narcisstisk störning men i början berodde alla hennes problem på att hon "har levt ett så svårt liv" och det är bara synd om henne så därför måste man bita ihop. När min man var barn bodde svärmor med en man där de slog varandra mycket och det var våldsamma bråk dagligen. Min man blev uppmanad som barn att inte berätta för sin pappa om det helvete han levde i som barn och han fick rollen som psykolog tidigt till sin Mamma. Den rollen har han tyvärr än idag och hon är extremt besatt utav honom. Hon har ett väldigt manipulativt beteende och får honom att tycka synd om henne, trots att inget händer henne. Hela hans släkt går på tår runt omkring henne och alla vet om hur hon är men ingen sätter ner foten, och inte heller min man. För vår del började det eskalerar efter ca 1 år efter att kag och min man träffats. Då letade vi hus och hon blev som helt uppslukad av detta. Alla hus jag var intresserad av hatade hon och rinde till min man hela tiden för att se till så att det inte blev de husen. Hon skickade mängder med annonser på hus som vi båda inte var intresserade av och varje gång vi berättadd för henne att vi inte ville kolla på "hennes hus" behövdes minst 3-4 timmar (ibland dagar) för att kunna redogöra för henne varför. Detta sättet håller i sig. Hon kan inte acceptera våra beslut och varje gång måste min man resogöra för henne om våra beslut, om precis allt. Klädersval till barnen, mat till barnen, hur vi sover, vad vi gör på semstern, vilka transportmedel vi väljer, städning, trädgård, vårt val av att skaffa hund (hon är jätte rädd för hundar så varje gång försöker hon få mig "att förstå" hur farliga hundar är och hur oansvariga vi är mot barnen för att vi utsätter dem för så stor fara) mitt val av utbildning, när jag tränar osv osv.. Hon kommer också hem oinbjuden och stannar hela dagen. Då pratar hon KONSTANT, hon bryr sig inte ens om att få ett svar och avbryter oftast innan någon ens har hunnit svara. Hon har dessutom bara tre samtalsämnen, hur fantastiskt ryssland är, hur fantastiskt hockey är och cancer. Det leder till att när hon är här pratar jag och min man inte med varandra eftersom hon blir arg eftersom hon inte får prata. Hon har också favoriserat det ena barnen och behandlar henne som em bebis, trots att hon är 4 år. Hon bär på henne hela tiden, pratar med en sjukt gaggig röst och matar henne. Hon ger henne också olika sjukdomsdiagnoser, trots att hon är helt frisk, varje gång hon är här vilket gör våra barn rädda. Hon ljuger också för dem och försöker få sin vilja igenom genom våra barn, eftersom hon inte kan acceptera ett nej eller kanske. När hon är här klipper hon dessutom ner mina växter (kan inte ha växter eftersom det gör att det finns mer fästingar som kam döda barnen, jag är väldigt oansvarit som inte inser det), byter mattor, ändrar gardiner, möblerar om och organisera om i köket, hallen, bland kläder i garderoberna, ändrar plats på lampor osv. Ibland har hon även åkt hit och gjort det när vi inte varit här. Vi har sagt till henne att sluta men då blir hon arg och får det till att jag är korkad som inte förstår att hennes sätt är det absolut bästa och enda sättet. Jag är även en hemsk människa som manipulera hennes son så att han inte vågar säga till mig att vi måste göra på hennes sätt. Dessutom ringer hon alla hon känner och berätta detta (tur var vet ju alla hur hon är så ingen blir påverkad men det tar så himla mycket energi från oss alla). När hon kommer hit så kan hon också gå rakt förbi mig och säga till min man att de måste diskutera saker, då låser hon in sig med honom och ältar hockey, hennes väldigt sjuka kärlek för Ryssland eller cancer. Min man mår också väldigt dåligt över att behöva föra hennes eviga ältande men han har "inte hjärta" att säga till henne eftersom hon uppebart har en störnign och har haft en jobbig upplevelse i sitt liv. Hon vill ses hela tiden och en gång i veckam minst, ibland blir det 3-4 gånger på en vecka som hon nässlar sig in utan att vi godkänner det. Till exempel har hon vägarna förbi och ska bara lämna något, och då också stanna hela dagen. Hon kör mycket med "min familj och du" - stilen i alla lägen vilket äcklar mig eftersom jag inte vill ha henne i mitt liv alls. Mår så sjukt dåligt av henne att jag de senaste 3 månaderna har varit sjukskriven pågrund av utmattning eftersom hon är så stor del av vårt liv. Jag vill leva med min man och orka vara en bra mamma och göra ett bra jobb på jobbet men hon tar all min energi. Min man och jag har ett jätte bra förhållande för övrigt och jag älskar honom jätte mycket men hon börja bli för mycket för mig. Min man förstår min känslor men vill inte bryta med henne, vilket visar på att vår familj inte är viktigast. Jag har sagt att jag inte klara mer och att hon inte kan komma hit mer men att han och barnen kan träffa henne (även fast jag inte är helt trygg med att barnen är hos henne eftersom hon manipulerar dem och har massa galna sjukdomsdiagnoser till vårt barn och behandlar dom allmänt konstigt), men detta gjorde ju såklart min man väldigt ledsen. Även fast han säger att han förstår så blir det ändå till att det är jag som gör fel som inte kan se hur synd det är om henne och hur ledsen det får honom att bli när jag säger så. Alla bråk vi har haft har handlat om henne och ja kan inte se hur detta kan lösa sig. Just nu har min man semester i 4 veckor och 5 dagar av semestern är de iväg på en resa tillsammans. Jag var inbjuden men var inte så sugen på att följa med och höra hennes gaggande och bli kritiserard för allt jag gör. Dessutom blir hon ofta mer manisk i sådana här tillfällen när det händer något utöver det vanliga vilket gör henne ännu värre. Min man säger att han har förståelse för att jag inte ville följa med men på något sätt är ja ändå the "bad wife" som inte "kan bortse från min och svärmors konflikt" så att "barnen kan få en kul upplevelse". Kan inte se hur vårt förhållande att kan fungera men är rädd för att lämna eftersom jag är rädd att hon på något sätt tar barnen ifrån mig.. Just nu är både min man och kag deprimerande pågrund av henne, ändå är det värt att ha kvar henne i våra liv enligt min man.
