Varför väljer man spriten framöver sina barn å familj?

Det är därför det kallas att vara beroende...

Det enkla svaret är väl för att har personen utvecklat ett beroende slår det ut allt annat. Hjärnan fungerar inte längre som hos en normal person. Den enda riktiga prioriteringen blir att få sin drog. Allt är underordnat den.

Sen finns det förstås människor som lägger orimligt mycket tid och pengar på att t.ex. gå på krogen med sina kompisar och leva som om de vore 25 när de är 40 och har småbarn. De är kanske inte alkoholister, utan snarare väldigt bortskämda och egoistiska.

Beroendet går före allt som sagt, och det finns alltid något annat eller någon annan att skylla på. Han har enligt sig själv antagligen inga problem och behöver ju därför inte söka någon hjälp.

https://carlsundevall.se/artiklar/alkoholism-och-fornekelse/ 

Det är en felaktig vinkling att fråga sig varför de "väljer" spriten. De väljer inte. Hjärnan är kapad. De ser ut som vanligt men hjärnan är övertagen av beroendet. De behöver hjälp. 

Ja allt är andras fel å mest är det mitt fel. Han har alltid någon annan att skylla på förutom sig själv. 
Han dricker bara nån gång i veckan ändå kan jag lätt räkna 5-7 ggr i veckan han är onykter. 
Igår var min svärmor här. Då skulle mannen plötsligt iväg. Sen framkom det att han hade varit hemma hos henne medan hon var här. Där hade han druckigt ur hennes sprit. Grannarna hade sett honom där och sagt till henne. Å då la vi ihop 1+1. 
Men han har inga problem. Men han vill inte ha nån hjälp så nu blir det att sälja hus å fixa med allt å barnen. Så får han skaffa en egen lägenhet där han kan supa och tycka synd om sig själv. 

Jag förstår det inte heller. Min pappa valde spriten framför min mamma och mina syskon. Nu sitter han helt ensam utan familj, inga vänner och är sjukpensionär. Förstår inte alls varför man vill leva så, hoppas i alla fall att han är nöjd och tillfreds med sitt beslut. 

Min före detta man hade alltid ett ganska problematiskt förhållande till alkohol, men det eskalerade när han hade ett påfrestande jobb och dövade arbetsstressen med sprit. Det blev såklart en ond cirkel där hela livet snart blev en ångestkarusell och alkohol blev "lösningen" (läs:orsaken) på allt. Stressig dag på jobbet = bedövningssprit. Orka laga mat = energisprit. Sambon arg för att jag aldrig lagade mat tills hon kom hem utan fastnade i soffan med en flaska whisky = tröstsprit. En riktigt bra dag utan ångest och bråk = firarsprit. Firarspriten blev för mycket, nu är jag jävligt bakis och skämde ut henne när jag hade sönder en lampa på krogen = mer tröstsprit. Etc.

Åtminstone sista året vi var tillsammans drack han varje dag och var riktigt full varje helg. Jag kan inte räkna alla gånger hans fylla eller bakfylla ställde till problem. Givetvis tog min frustration och besvikelse fram dåliga sidor även hos mig.

Han ville att vi skulle bilda familj, längtade så otroligt mycket efter barn. Jag sa att jag inte kunde föreställa mig att sätta barn till världen i ett hem där alkohol dricks varje dag. Jag ville heller inte gå igenom en graviditet och förlossning om jag inte kunde lita på att han var nykter tillsammans med mig, beredd att köra till BB när vattnet går etc. Det är nog helt vettiga krav att ställa för en frisk person, men detta kunde han inte leva upp till. Till slut fann jag ingen annan utväg än att säga att vi inte kunde fortsätta relationen om han inte ändrade sitt förhållande till alkohol. Då gjorde han slut. Till sina vänner och sin familj har han sagt att det tog slut för att jag hade "problem med det sociala". Med det menade han att jag inte var okej med att när som helst komma hem till ett fylleslag som jag inte visste om, eller att det går att fortsätta gå ut och spontanfesta som en ansvarslös tonåring när man är 35-40 och har småbarn.

Länge var jag otroligt arg och sårad över att han valde sprit framför mig och den familj vi pratade om att skaffa. Men jag insåg med tiden att han inte aktivt valde, utan han var så gravt förstörd av alkoholberoendet att inget annat fanns för honom. Så funkar beroende, det blir en sorts hjärnskada som gör att man inte kan tänka logiskt och tappar grepp om allt som är viktigt på riktigt. Jag är därför inte längre arg. Han är en sjuk människa som tyvärr inte ville förstå att han var sjuk och ta emot hjälp. Mer än så kan man inte göra som anhörig och idag är väldigt glad att vi aldrig skaffade barn. Nu väntar jag nämligen mitt första med min nya partner. Det var en fruktansvärd period när vi bröt upp och det tog tid att komma över sorgen som det förde med sig, men idag är jag tacksam över att jag var så klarsynt och inte lät mitt barn få en missbrukande förälder.

Så nej, är man alkoholist och beroende väljer man inte.

Men man blir inte beroende över en natt, och man väljer att inte ta tag i situationen innan man tappat makt inför den.

Jo, det ÄR ett val. Inte att dricka, han är beroende. Det där styr han inte över själv. Men det ÄR ett val att skylla allt på andra samt inte söka hjälp. Därmed har han valt bort sin familj. TS gör rätt som lämnar. 

Ur min personliga synvinkel

Det är inte substansen i sig man suktar efter utan flykten från verkligheten. Till slut blir det flykten från sitt nyktra jag.

människor som är missbrukare är de som inte kan hantera de känslor dom har, ibland ens vet om att dom har.
istället för att bearbeta sin psykiska ohälsa så rymmer de  det hela I botten av en flaska. 

Jag tror inte han klarar av den verklighet han skapat pga. de val han gjort. Så det är nog inte spriten i sig han väljer mer än att inte ta tag i allt som är jobbigt, rymmer med flaskan är enklare.