Det finns en norm att killar och män ska inte gråta utan vara starka och tuffa. Jag tycker att det är så sjukt fel att killar inte ska få känna kännslor utan att vara "mesig".
Ärliga svar nu!
Män: skulle ni känna er okej att prata om jobbiga känslor och gråta framför eran partner om ni kännde att det skulle behövas?
Och hur skulle ni som är ihop med en man reagera och tycka om han grät så att du såg.
Jag är den hysteriska av oss, så det hade vart underligt om han grät och behövde tröstas istället för tvärtom, men jag hade givetvis gjort det.
Jag har sett honom gråta givetvis men han fulgråter inte och bölar som jag. Det är mer att rösten spricker, han ser ledsen ut och det kommer tårar men inte som jag kan göra och behöva få vara liten och bli omhändertagen igen. Inte alls lika stark yttring.
Min man sedan 20 år har gråtit vid ett antal tillfällen i svåra situationer. Givetvis tröstar jag honom då.
Den normen stämmer väl inte helt längre? Det är stor skillnad nu tycker jag mot när jag växte upp (jag är över 50)
Trist om du med din TS fortsätter att sprida känslan att normen stämmer.
Hade ett ex som bölade som en unge när han blev slagen. Det hade jag också gjort men skäms för att erkänna att all attraktion försvann där. Kan tyvärr inte för mina känslor men jag kunde inte fortsätta förhållandet. Och ja, det är mig det är fel på, det behöver ingen förklara.
Att män är inte ska visa sina svaga känslor var tidigare en sk norm, men som man idag verkligen arbetar mot att få bort. Arbetar alltså på förskolan där vi aktivt arbetar på alla lika värde och där känslor är något vi alla när med oss och SKA få visa oavsett kön.
Jag var en gång sambo med en man som innan vi blev ihop var bra på att visa känslor och som m d gråten i halsen delade med sig av sin bistra uppväxt.
Jag kände bara medlidande och ömhet då han delade med sig av sitt till mig. Inget filter utan bara en naken ärlighet.
Han var väldigt mycket man utåt och inåt vågade han vara en man som kunde uttrycka allt.
Min erfarenhet är också att väldigt tuffa killar utåt har de tyngsta känslorna inom sig och som vissa få får se. Väldig sorgligt och kan orsaka så mycket onödigt lidande i framtiden..,
Får man inte visa/uttrycka känslor som liten så får man anknytningsproblem.. en man som inte kan visa känslor e skräp! Lr kvinna för den delen!
Tycker att det är fint med killar och män som kan och vågar gråta, och som klarar av att hantera sina egna tårar (att han accepterar dem) och bara låta dem komma, utan att skämmas över det.
Självklart skulle jag "trösta" också i form av närhet och att lyssna om han skulle vilja/behöva det.
Enda gången jag skulle se det som ett problem vore väl om det var i överdrift och han inte kunde hantera sitt gråtande, typ en blandning av att gråta för vad som helst, skämmas över det och samtidigt bete sig "needy" när han gråter. Men det kan väl vara lika jobbigt även när vi tjejer/kvinnor är så.
Det är mer oattraktivt när en man INTE kan gråta. Att ha ett fullt känsloregister, förstå och kunna uttrycka alla olika slags känslor genom tårar och ord samt vara empatisk och kunna bemöta andras känslor är en förutsättning för att jag ska vara intresserad av att vara tillsammans med någon, man eller kvinna.
Den där normen att män inte gråter är väl borta för de senaste generationerna? Känner nog ingen som skulle tycka så idag.