Hur mycket aktiv lek har ni med er 3-4 åring?

När mina barn var i den åldern o h de lekte hemma va nog oftast nån av oss med. Sällan de kunde leka helt själva.

Det skiljer sig nog mycket mellan barn. Mina döttrar på snart 3 och snart 5 leker mycket själva både med varandra och ensamma. Men sen har jag heller aldrig varit någon ?lekmamma?. jag tycker om att busa med dem och läsa för dem och de får gärna vara med och hjälpa till i typ köket men jag leker inte med i deras lekar. Jag har för mycket annat att fixa hemma. De förväntar sig inte det utan pysslar på själva och kommer och stämmer av då och då, t ex bjuder på en låtsatskaka de bakat eller vill visa något Lego de byggt. 

Är nog lättare om man har fler än ett barn då de kan leka med varandra. Och som sagt, barn är olika.

När mitt ensambarn var i den åldern var vi tillsammans hela tiden varje kväll, helg etc. Vi lekte tillsammans, han hjälpte mig med tvätt, matlagning etc. Bara om han tittade på TV kunde jag göra något utan sällskap. 

Konstant, skulle jag säga. Möjligtvis lekte barnet med andra barn på lekplatsen, men då var vi ju ändå tvugna att hålla koll. Hemma lekte barnet bara undantagsvis själv, generellt var vi alltid med oavsett om det var att fixa hemma, leka med leksaker, pyssla eller något annart.

Jag har tre barn och det är egentligen bara mellanbarnet (som har diagnoser) som har klarat av ensamlek. Lillen på fyra år kan till viss del leka själv.

Jag leker inte med dem mer än att ge fart på gungan innan de kan det själva, eller leka kull nån gång ibland. Låtsaslekar hoppar jag över helt men är helt med på när de fantiserar. Tex går vi i skogen och ?ser troll? mm.  Pyssla är en gemensam hobby jag och barnen har men det är inget vi gör samtidigt då de vill ha hjälp till höger och vänster. Även på somrarna när vi tex badar står de hellre runt omkring mig än att leka med sand eller bada. Vettefan varför. 

Jag tyckte att det var utomordentligt tråkigt att leka med mina barn, typ leka affär, leka sjukhus, gunga, snurra karusell, sitta i sandlådan, sparka boll etc
Däremot läste jag gärna och mycket för dem, ritade och målade, sjöng och spelade, de fick hjälpa till att baka, städa, pynta, tvätta och hänga tvätt. De fick också lära sig att ha det tråkigt och då hitta på något att göra av egen kraft - viktig lärdom. 

Det är nästan hela tiden när de är själva. Men nu finns det syskon och då kan de leka själva. Lika om de har en kompis på besök.

Försöker då och då göra något som båda kan dra nytta av: baka, laga mat, skapa inredning, gräva i trädgården, sjunga, etc.

Barn "leker" själva lagom tills att det inte längre är lek, utan tonårings-ideer.

Skillnaden verkar vara att förväntningarna som folk har på föräldrar och sig själva som förälder faktiskt förändrats. Det är en balansgång mellan att hjälpa barn roa sig och faktiskt låta dem vara frustrerade och uttråkade och "hjälpbehövande".

När man går från det oerhört aktiva föräldrarskapet som att ha en bebis har in i toddler -världen så behöver man lite perspektiv. 3 åringen behöver mycket tillsyn och vägledning, men inte att den vuxne helt ansvarar för leken. Du behöver leka på ett sätt som inte gör att du behöver släppa allt och faktiskt hjälpa barnet genom att hitta sammanhang där man kan leka.