Vilka krav/förväntningar kan man ha på vänner?

Den gemensamma nämnaren är tyvärr du. Antagligen är du ganska jobbig som vän och den insikten är svår att svälja. Du gör saker med en förväntan att det ska komma samma tillbaks. Det märks antagligen. 

Hej!

I mer 10 års tid har jag haft problem med vänner som försvinner, beter sig illa och tar en för givet. Nu på senare tid har jag återigen fått "nya" vänner som visar samma tendenser.
Jag har försökt vara mitt "bästa jag", ställt upp och gjort det tycker en vän ska göra. Jag har dock mått dåligt i omgångar, vilket har gjort att jag ibland gjort fel mot mina vänner. Det är något som jag bett om ursäkt för och sen har allt varit fine.
Sista året har jag mot mina nya vänner lagt in extra växel. Jag har hört av mig mer osv. Varit mig själv 2.0 men ändå inte fått något tillbaka.

Nu till grejen. Nu i våras/nu i sommar så har dessa vänner sakta men säkert puttat ut mig. Exempelvis har de överraskat varandra utan att bjuda in mig, trots att jag borde ha blivit medbjuden. Inte överraskat mig, även fast de hade chansen. Istället valde de gå på fest, Nu har de även åkt på utomlands spontant, pga en av vännerna mår väldigt dåligt över en sak som skedde plötsligt. Jag blev ej medbjuden.  Värt att notera är att en av tjejerna i detta gäng som gjort alla dessa saker har jag ingen kontakt med, även om jag träffat henne och det inte några problem. De har liksom bildat en egen grupp nu.

Känner mig så extremt ledsen och ensam. Jag har fått höra att "du har alltid mått dåligt", "mitt liv triggar dig", "vi lever helt olika liv" när jag sagt att vissa saker påverkar mig. De är som de inte vill höra eller förstå.

Kvinnor som har svårt med tjejer i grupp, vilket du kanske inte tycker dig ha, men det har ändå blivit så mer än en gång har ofta lättare att umgås med män.

Män är ofta toleranta med att man ibland mår dåligt eller inte alltid beter sig så bra. De är INTE det för varandra, men är det för kvinnor.

Så det kanske hade vart lättare för dig att umgås med män? Det betyder inte att du behöver bli manhaftig eller "grabbig" alls själv. Du kan vara "en av grabbarna" även om du är ultrafeminin rosa prinsesstårta. Är du i en relation med en man kan du börja haka på honom och hans vänner. Har du en brorsa eller killkompis haka på honom med vänner.

Om jag tolkar din person och din problematik rätt så kommer du ha enklare att umgås med män åtminstone över lång tid, för de är helt enkelt mer toleranta.   

Hej!

I mer 10 års tid har jag haft problem med vänner som försvinner, beter sig illa och tar en för givet. Nu på senare tid har jag återigen fått "nya" vänner som visar samma tendenser.
Jag har försökt vara mitt "bästa jag", ställt upp och gjort det tycker en vän ska göra. Jag har dock mått dåligt i omgångar, vilket har gjort att jag ibland gjort fel mot mina vänner. Det är något som jag bett om ursäkt för och sen har allt varit fine.
Sista året har jag mot mina nya vänner lagt in extra växel. Jag har hört av mig mer osv. Varit mig själv 2.0 men ändå inte fått något tillbaka.

Nu till grejen. Nu i våras/nu i sommar så har dessa vänner sakta men säkert puttat ut mig. Exempelvis har de överraskat varandra utan att bjuda in mig, trots att jag borde ha blivit medbjuden. Inte överraskat mig, även fast de hade chansen. Istället valde de gå på fest, Nu har de även åkt på utomlands spontant, pga en av vännerna mår väldigt dåligt över en sak som skedde plötsligt. Jag blev ej medbjuden.  Värt att notera är att en av tjejerna i detta gäng som gjort alla dessa saker har jag ingen kontakt med, även om jag träffat henne och det inte några problem. De har liksom bildat en egen grupp nu.

Känner mig så extremt ledsen och ensam. Jag har fått höra att "du har alltid mått dåligt", "mitt liv triggar dig", "vi lever helt olika liv" när jag sagt att vissa saker påverkar mig. De är som de inte vill höra eller förstå.