Uppgiven
Har försökt bli gravid med min man i 6 månader nu. Jag känner efter om jag känner av några symptom på graviditet men det kommer inget. Man laddar om och hoppas på nästa månad. Man söger åt sig själv att INTE hoppas, att inte ha för höga förväntningar, för man vet hur ont det gör.
Varje gång mensen kommer känns det som ett hårt slag i magen och något som klämmer åt hjärtat. Allt hopp rinner ut medan luften ur lungorna försvinner. Hjärtat hoppar över ett slag. Jag känner besvikelse skölja över mig och en enorm trötthet. Jag undrar vad det är för fel på mig (min kropp). Tårarna rinner och jag är deppig hela dagen efteråt.
Idag hände det igen. Jag blir fan avundsjuk på folk som "råkar" bli gravida, jag blir arg på folk som säger att man måste vara försiktig. Det måste tydligen inte alla alls vara (inte jag verkar det som). Hur ska man orka försöka?
Det är fan precis som klyschan säger, "ett mirakel" att få ett barn, känner jag just nu...
