Första grav. Hur stor mage v15?

Jag är kort och var inte mager när jag blev gravid så här kom en degklump fram ganska fort. I v 15 var det fortfarande bara en klump men framåt v 18 var det en rundning på den så man såg att jag var gravid.

När jag väntade första barnet hade jag platt mage till v. 20+ nån gång. Vägde 48 kg innan jag blev gravid och kunde ha samma jeans till v. 22-24 nånting. Hade ett midjemått på typ 60 cm till efter v. 22-24. Efter v. 24-25 kunde man ana att jag var gravid om jag var utan kläder och med kläder tog det till efter v. 30. 

Mmmm. ... usch ja. den här tråden påminner mig om alla oönskade kommentarer om min mage när jag väntade barn.... mitt råd är bara njut av din graviditet och slå dövörat till . Jag hade också mage. jag blev till sist så stressad och nedtryckt faktiskt av alla kvinnor som påpekade hur stor min mage var (skämt om tvillingar bland annat eller att jag såg ut att föda när som) och kvinnor som kommenterade om hur fin någon annan gravid kvinna var men inte den andre..... jag hörde inte en endaste kommentar från någon man, de vet bättre faktiskt. 

när jag gick på kontroller och frågade om det var något fel pga alla kommentarer jag fick höra suckade sköterskan och sa att hon var så trött på allt detta. Det är så vanligt att gravida får höra si och så om sin mage så de går runt och tror de är onormala, att något är fel på bebisen. 

Försök och släpp och bara njut av att du är med barn. Om det syns nu låt det synas. Jag brukade ha en tallrik på min (hur praktiskt som helst) när jag satt och åt. Jag mådde hur bra som  helst och det gjorde min bebis med. Men det var taskiga kommentarer jag fick genomlida av kvinnor vart jag än gick . Kvinnor har en del att lära sig där.

Åh blir tårögd av ditt svar! Det är lite det jag är rädd för. Då jag VET omgivningen kommer kommentera och jag har redan fått kommentarer av familj om magen - inga negativa men tillräckligt för att undra om jag är onormalt stor. Folk kommenterar ju med såna dolda pikar dessutom och det är dom jag förbereder mig på.

Jag är inte en brydd person annars men antar graviditeten har gjort något med en 😅

Tack för ditt svar! Jag ska ta till mig dina råd och njuta av mage, sluta tänka på att ha kläder som döljer när jag egentligen vill bära något annat etc. 

Tack ❤️

Jag såg påtagligt gravid ut. Fick första blickarna och undran redan v.9. Jag blev tjockare och tjockare hela tiden. Inget som gick från svullen till mindre svullen och sen "äkta" gravidtjock eller tjock över en natt utan helt enkelt rundare och rundare hela tiden. Var på UL v.17 tror jag det var och ena barnmorskan skrattade lite när hon konstaterade att det gick verkligen inte missa att jag var gravid.  
Jag är ganska kort och ganska smal i mig själv så det var väl därför. Ännu värre med andra barnet. Hade kläder i storlek xxxl då.  

Vad underbart att du tog mitt svar så! Tänk på att du har lika rätt att få vara glad och stolt som någon annan som är med barn och att detta är en speciell tid i ditt liv då din kropp faktiskt gör underverk! Jag har tavla inramad på mig själv som gravid, mina ögon glittrar i dem, taget av någon som glädjes med min graviditet. Jag har i efterhand velat visa att så här kan man också se ut och det är lika fint och rätt det med! Det finns inga rätt eller fel, gravid som gravid. Det enda som är i så fall fel är i de som fäller dumma kommentarer, det är dom som ska skämmas, inte vi. Man är ju mer sårbar och ens egen kropp kan tyckas främmande för en själv också och allt som händer, det är bara naturligt. Man ska bara ha människor omkring sig då som finns där och stöttar, inte dummisar. 

Jag kan berätta en hemlis och det är att det var några killar (fast jag var upptagen då såklart, vänta ju barn) som blinka mot mig (Flörtade!). Vet min man sa att han tyckte jag var så vacker på nåt sätt. Jag är säker på att hade jag varit gravid på en öde ö (förutom då den som gjort mig med barn) så hade jag trott såklart jag var helt normal  (och sköterskan sa att jag var helt normal fast alla de andra kvinnorna påstod något annat dumt) så hade jag mått hur bra som helst över min mage under hela graviditeten, istället blev ibland kommentarerna för mycket så jag ville inte ens gå ut  (lämna hemmet) och så ska ingen gravid kvinna behöva känna sig, men så hade jag också de här andra stunderna då jag gissar att jag sken från insidan ut (då jag nog bland annat fick de där blinkarna och smilandena, då tänkte jag att nämen ser de inte hur stor jag är, min mage, vad är det för fel på de här killarna? Kanske var så att killarna inte alls störde sig på min mage medan kvinnorna tyckte sig ha rätten att göra det och dessutom yttra sig om det. Jag och min lilla bebbi i ugnen hade inte gjort dem nåt. 

Jag gjorde faktiskt så att jag undvek de som sa dumma saker om min mage och det fick bli så att pappan till bullen i ugnen fick gå själv när jag inte mådde bra (kunde inte ta emot mera dumma kommentarer). Han kunde också vägra gå då för han ville inte gå utan mig.

Jag kunde också bli nervös innan jag skulle någonstans och träffa folk om de skulle säga något (kunde bli gråtfärdig och vägra gå eller vara spänd under kvällen, pappan såg det). Sen var det någon som sa nåt dumt och då sa jag en gång att jag hade i alla fall en legitim anledning till min mage, vad är din? (ölmage?). 

Jag håller tummarna för dig, må bra från insidan ut, det förtjänar du och lilla bebben! 

 

I min första graviditet kunde jag dölja magen fram till ungefär vecka 30. Vi berättade endast för familj, närmsta vänner och kollegor och när vi kom hem från BB och klev ut ur bilen med en liten bebis stötte vi på ett gäng grannar som råkade stå framför vårt hus och ingen av dem hade ens förstått att jag varit gravid. Idag, i vecka 31 med andra barnet ser jag ut att vara ungefär i vecka 87 (typ) om man jämför med förra gången och det går liksom inte ens att dölja för fem öre. Så för mig har det varit jätteolika hur kroppen har växt och förändrats.