Någon som varit med i AA?

Läs på deras hemsida om hur det funkar. Jag tycker det är för mycket att ta upp här. De vänder sig till både den som super och anhöriga/vänner/kollegor. De har böcker och broschyrer om sitt arbete och hur det går till. Man kan som anhörig gå på ett öppet möte (det står när de är öppna) och man behöver inte tala eller säga sitt namn, det är ok att vara tyst. Ingen får berätta vilka man sett på mötet man varit på. Man behöver inte säga varför man är där heller. 
Jag går ff på möten fast pappa dog 2007. 
För mig som dotter funkar det bra. För min pappa både och, han söp ihjäl sig tillslut men försökte bli nykter i omgångar. 
Trots det är jag mycket positiv till AA och rekommenderar deras hjälp. 

Mest nyfiken på om man känt att det hjälpt. Tack snälla för ditt svar.
Börjar känna mig desperat med min man. Når i fram och inget jag säger eller gör hjälper. Han har inga problem med alkoholen å det är mig det är fel på.

Känner mig fruktansvärt ensam i detta. 

Förstår alltför väl hur du känner. Kom ihåg att det är inte dig det är fel på och du kan inte få honom att sluta. Hjälp dig själv genom att ta reda på hur ett missbruk fungerar, gå på möten för medberoende (det är du)  läs på, fundera var din gräns går ang att stanna i relationen, täck inte upp för honom (hitta på ursäkter till andra om personen  beter sig märkligt eller uteblir, som man som medberoende ofta gör)  normalisera inte saker som är vanligt för missbrukare. 
Vi är inte bara medberoende utan även möjliggörare. Tungt att inse men sant. 
Med andra ord, hjälp dig själv först. Kanske kommer han följa, kanske inte. 

Personligen tycker jag AA är ett sektliknande dravel men uppenbarligen fungerar det för vissa och det som fungerar ska inte förkastas, det skadar inte att prova.

Han vill inte skaffa nån hjälp för han har inga problem sa han nu. Bad honom igen för han kommer supa ihjäl sig. 
Så han väljer bort 2 barn på 9 och 6 år och sin familj för spriten. Istället för att söka hjälp. Så tragiskt så det äter upp mig inombords.

Har  två vänner som blivit nyktra tack vare AA

Ja så är det. De gör så. Eller spriten får dem att göra den prioriteringen. Så länge han inte inser läget kommer han fortsätta. De är envisa och hjärnan är kidnappad. Min pappa söp bort mig och mina  syskon, mina fyra barn (4 mil bort) en till familj med ett bonusbarn. Det får jag leva med, han valde bort mig och barnbarnen. Jag vet varför men det är likväl en sorg och påverkar mig ff. Mina barn fick aldrig lära känna  morfar och sen dog han när de var tonåringar. 

Jag råder dig att lämna honom. Faktiskt. Låt inte barnen lära sig att detta är ok och låt dem inte växa upp med en missbrukare. De kommer bli påverkade mer än du orkar gissa. 

Som vanligt går det inte citera. 
Jag har växt upp med en far som är alkoholist och jag hade själv problem med missbruk. Den vård som hjälper är den vård man tar. Vill han inte så går det inte. 
Men jag ser att du har barn, ta dig ifrån honom, låt inte dina barn växa upp i ett hem med en alkoholist. 
Sålänge du inte gör en förändring kommer inte han heller göra det. 
Kanske förstår han och tar tag i det om du lämnar och kanske kan ni reparera det när han varit nykter minst ett år. Men han måste vilja ta hjälp. 
Jag är ledsen för er skull, det är svårt men du behöver lämna för din och barnens skull. Barn som växer upp med missbrukare tar enorm skada och får problem hela livet mer eller mindre. Ta hand om dina barn. Låt de komma först. 

Tack för ett bra inlägg och speciellt "den vård som hjälper är den vård man tar" 
Jag är inte missbrukare men har en beroendepersonlighet, svårt med annat som mat och vikt, stort bekräftelsebehov, urusel självbild, står ut med skit från män för en gnutta kärlek osv. Klassiska tecken på att ha växt upp i detta. 

Trots allt älskade jag pappa och vet att om han varit frisk skulle han varit en annan person. 
Jag har stora problem med att mamma och övriga i närheten inte räddade oss. För det var ju ingen hemlighet att pappa söp,  dängde och våldtog mamma. Ja våldtäkterna är det nog bara jag som vet/minns. 

Tack, det är precis som du skriver klassiska tecken på att ha växt upp i missbruk. Många växer upp på exakt det sättet.
Jag tycker det är så viktigt att man gör allt man kan för att barn ska få en så bra uppväxt, och just sånthär sätter sig, varför gjorde ingen något?
Jag älskar med min pappa men det är ju inte en hel eller frisk kärlek, det är liksom en sorg med. Jag älskar min mamma över allt men jag önskar hon hade tagit oss därifrån tidigare. Som fd missbrukare kan jag nu också förstå den sidan, man tänker bara på sig själv för det är det enda man förmår, omgivningen måste sätta gränser. Jag är så enormt tacksam för de som gjorde det för mig, som fanns där och hjälpte mig men som också visade friska gränser. 

Det blir skilsmässa. Nånstans inom mig hade jag önskat att han sa : nej jag vill det här. Jag ska göra vad som krävs. 

Men det gjorde han inte. Han sa bara; jag skiter i vilket. 

Så det var det. Över 20 år tillsammans å två barn är värt noll. 

Du är inte ensam 

Han har gjort sitt val. Det är bara att lämna honom samtidigt som du inombords går sönder. Du har inte bara dig själv att tänka på utan även två barn. Dem kommer bli traumatiserade för livet om du inte gör något nu.

Du måste lämna honom och rädda dig själv och barnen medan du kan. Det är jobbigt och läskigt men alternativet är värre. Mycket värre.

Alkoholism är en vidrig sjukdom som nästlar sig in och förändrar människor och som ett väsen gör den allt för att hålla sig kvar. Som en spindel i ett nät.

Som någon skrev, du är medberoende, läs på om begreppet, och bli starkare än alkoholismen genom att söka hjälp. Kontakta AA eller bara gå till ett sånt möte för folk med medberoende, ta det därifrån.

Kan du och barnen bo en period hos någon? Skriv en lapp till din man/sambo som han kan läsa när han är nykter, för det går inte att diskutera med en alkoholist, förnekelsen sitter  som en mössa. Insikten måste komma från alkoholisten själv, endast då kan förändring ske. Om viljan finns.

Du och barnen förtjänar att må bra.🙂