Vän vill inte umgås pga att jag är gravid

Vad har du för val?
Du kan inte tvinga henne att umgås.

Nej, men jag kommer att ha svårt för att sedan återuppta vänskapen. 

Det förstår jag. Och då kan hon inte tvinga dig att umgås.
Du behöver inte bestämma något nu utan tänk att du bestämmer det om hon skulle höra av sig. 

Jag hade två nära vänner som försvann under min graviditet. En av dem har jag hittat tillbaka till, men med den andra är det som att relationen är förstörd för alltid. 

Märkligt att hon har en sån extrem sorg innan barn nr 1 ens har fyllt ett år. 

Vill hon inte ses så är det inget att göra. Jag skulle tolka det som att vår vänskap inte överlevde att något positivt hände mig. 

Jag har varit i din väns situation o det gör ont. Nu hade jag ingen man som inte ville ha barn, utan cancer tog bort min möjlighet, men det gjorde obeskrivligt ont o gör fortfarande trots att det nu är 9 år sedan. 
Du är ingen bra vän som villkorar er vänskap o väljer bort henne pga hennes sorg.
Hon säger ju bara att hon klarar inte av att handskas med både sin sorg o din lycka just nu, medan du säger att delar hon inte din lycka helt o fullt nu, så vill du inte veta av henne sen.
Du behöver mogna o lära dig ta hänsyn till andra människors känslor.
Du är ingen bra mamma om du inte lär dig det.  

Nu läser du in en massa saker jag inte skrivit alls. För övrigt är jag en fantastisk mamma. 

Tack för era svar! Det svåra här är inte att förstå eller respektera hennes sorg, men att vänskapen helt ska vara på hennes villkor. När jag fick mitt första barn var hon helt ointresserad vilket inte är jättekonstigt i och med att hon då var i en annan fas. Sen hon fick barn har allt kretsar kring det och superviktigt att jag är delaktig i hennes barns liv, vilket också är okej även om jag fortfarande inte får detsamma tillbaka. Jag känner mig väl helt enkelt inte så viktig eller relevant som egen person i vänskapen utan mer som åskådare eller bisittare. 

Synd att du har svårt med empatin ts. En människa måste få komma över sin sorg i sin egen takt, det är inget som andra ska diktera. Vänskapen är inte "på hennes villkor", hon har sorg som triggas varje gång ni har kontakt!

Fast nja...nu tycker jag nog att du blir lite blind av din egen upplevelse..(och inte själv är mogen att ta hänsyn till TS känslor..den som faktiskt ber om råd och stöd)
Är det så svårt att förstå att man blir ledsen som vän när någon inte förmår vara glad för något man längtat efter och kämpat för i många år?
Känslor rår man ju inte för...precis som TS väns sorg är begriplig så är TS känslor fullt begripliga...

Och innan du berättar att jag inte förstår sorgen..så jo det gör jag visst det...
Jag har varit i TS väns situation...min man ville inte ha fler barn och det var och är fortfarande en stor sorg för mig.
Men jag har ändå inga problem att förstå TS också...