Kräver jag för mycket. Sömn?

Alla hanterar sömnbrist olika. Att han behöver vila efter att ha tagit natten med bebis är kanske inte så konstigt, sen kanske han inte behöver sova så länge. Där kan ni ju kompromissa. 

Jag har tagit alla nätter, oavsett om jag jobbat eller varit föräldraledig, med våra tvillingar då jag hanterar sömnbrist på ett helt annat vis än deras pappa. När jag var föräldraledig med dem passade jag på att ta tupplurar när de sov på dagen om det varit en jobbig natt.

I ert fall så är det alldeles för mycket millimetertänk hos dig tycker jag. Se vad som fungerar bäst för familjen som helhet. 

Han behöver 6-7 timmars sömn efter att ha varit upp några gånger under natten? Är du säkert att han inte ta tillfället i akt att spendera natten med annat istället fär att sova när bebisen sover.
Nej, det är absolut inte rimlig att du ska ta hand om er bebis ensam halva helgen, varje helg, när ni är två föräldrar hemma.

Jag förstår hur du menar och förstår att jag nog kanske framstår som millimeter tänk. 

De känns bara inte så superkul att han ska sova till 13-14 om dagarna på helgerna. Sedan ta 1h på sig att vakna till. Innan vi kan göra något. Hela helgen blir på ett sätt förstörd. 

Jag har som sagt full förståelse för att man kan vara trött efter en natt med barn och hade inte sagt något om han velat sova en timme eller två på FM. Efter en natt med barn. 
Men att få en hel natts sömn efter en natt med barn, känns inte rimligt. 

Då blir jag lite grinig och tycker att då borde jag med få ha det när jag haft natt med barn. Jag får då inte ens en timme eller två ostört att sova på under dagen. 
Utan kör fem nätter på rad med barn, går upp på morgonen, håller igång hela dagen och tar nästa natt igen. 

Så känner ändå att jag tar hänsyn till att han ev har större sömnbehov. För jag nekar inte honom att sova en stund, utan de är mängden jag tycker känns helt ologisk. Samt otroligt orättvist. Där jag anser att då får han kanske stå ut med att vara lite trött. Precis som jag får göra alla de andra dagarna. 

Han ligger och håller på med telefonen halva natten. För att han inte kan sova 🙄 
Sedan sover han även mellan att bebis vaknar. 

Nej, vem fasiken kan sova när man redan sovit 6 timmar under dagen? 

Ja, alla hanterar sömnbrist olika. Jag hanterar det betydligt sämre än min man. Det innebär att jag ofta får sovmorgon varje morgon jag behöver det. Sovmorgon här, sällan mer än en timme. Det är orimligt att familjelivet ska stå still halva dagen!

Du lider av sömnbrist och det är det ni som par behöver göra något åt. Din sömnbrist blir inte bättre av att din man sover mindre - i alla fall inte under den tid då du redan är vaken.

Hur kan du få mer sömn under veckan? Kan din man ta några timmar i början eller slutet av natten så att du i alla fall får en 3-4 timmars ostörd sömn per natt? Är du bra på att ta tupplurar? 

Hoppas att du får sova gott snart!!

Det är som sagt så olika. Min make behöver mycket sömn för att vara kul att ha att göra med, honom skulle jag låtit sova en stund- kanske inte 6-7 tim men 2-3 tim. Själv klarar jag mig på mindre och jag kan även fixa att lägga mig o vila/sova när bebis sover på FM el EM. 

Det är helt orimligt att han ska sofa 6-7h efter att ha haft barnet på natten några gånger. Att han ligger med telefonen halva natten istället för att sova har han sig själv att skylla. Ja, han kan soca 2-3h på förmiddagen efter en vaknat, men inte mer än det. 

Lyckades han ställa tillbaka dygnet på helgerna innan ni fick barn? För jag tolkar det som att han jobbar natt 5 dagar i veckan? 
Jag förstår att det är en trist sits. Det blir ju väldigt lite tid för er som familj och för honom med barnet under dagtid. 
Det är en fin balans det där, mellan att unna varandra vila men inte bli utnyttjad/få för skev arbetsfördelning. 

Är han som jag som kommer i säng för sent på kvällarna (i synnerhet så här års när det är så ljust) och tar igen det på helgmorgnarna? Det funkar inte att göra så både lördag och söndag när det samtidigt finns ett litet barn att ta hand om.

Han behöver lägg undan skärmen, dra ner rullgardinen, sätta på ögonbindel och kanske lyssna på en ljudbok, podcast eller liknande om det gör det lättare för honom att få ro på myrorna i kroppen. 

Han måste förstå att inte bara han, utan även du, mår bra av att få en lång sovmorgon emellanåt.

Lite förslag kopplat till nuvarande sömnfördelning:

* när han kommer hem från jobbet för du ca 2 timmars paus som du stänger in dig i rummet och vilar. Förhoppningsvis får en tupplur men om inte att du slappnar av, blundar och lyssnar på radio,ljudbok eller liknande. Och efter det en "normal kväll" där ni delar 50/50 för ansvar med barn och hem. 

* han får ordentlig men rimlig sovmorgon på helgerna . Väck honom vid tid för tidig lunch och hela dagen från 12 och framåt är familjen redo för utflykt, arbete eller vad ni vill göra på helgen. Om dagens planer gör att sovmorgon inte funkar så får han istället precis som du på vardagarna 2 timmars paus på eftermiddagen. 

Och ett annat förslag:
Dela inte upp så ni har hela nätter utan dela upp varje natt i 2 delar. Jag och min man bytte kl 3 på natten. Jag la mig vid 9 och somnade vid 10 och fick 5 timmars obruten sömn till kl 3. Han å andra sidan fick 5 timmars obruten sömn kl 3-8. (Sedan kunde det ju bli mer baserat på om barnet vaknade nära 3- tiden eller inte).

På det sättet så hann vi alltid igenom en hel sömncykel med djupsömn varje natt. Plus vila och slummer den delen av natten man hade sitt pass (våra barn sov sällan mer än 1,5-2 timmar i taget första 1,5 åren). Detta gjorde att vi aldrig var helt döda för att vi missade djupsömnen.

Och till det att man är generösa mot varandra att ta tupplur på eftermiddagen vid behov, viktigt att båda "har rätten" att ta den och inte att det alltid är samma person som åberopar behovet. Om barnet sover bra på dagen (vilket våra inte gjort så har aldrig kunnat ta tupplur när barnet sover) så kan man ju få tupplur då. Jag brukade nyttja vilorummet på jobbet också, slängde i mig matlåda på en kvart och sedan 45 minuters vila. 

Jobbar han natt? Jag har förstått det så att hon tar nätterna under veckan, så han får sova och är pigg till jobbet.

Ts har skrivit att han jobbar natt och därför tar hon nätterna fem dagar per vecka när han är på jobbet. 

Vi hade det ungefär som ni när vårt barn var mindre. Det slutade med att jag hamnade i en utmattningsdepression, min man deltog knappt i familjelivet på helgerna och hade rätt dålig anknytning till vårt barn. Dessutom har jag numera en ganska permanent känsla av förakt för mannen då det blev otroligt tydligt att han faktiskt skiter i andras behov. Han har gjort det väldigt tydligt att han inte tänker lyfta ett finger för att vara delaktig i familjen men däremot så kan han sura för att vi hittar på och planerar saker utan honom (han sover ju bort den tiden liksom). 
Så om du frågar mig: nej du är inte orimlig i dina förväntningar. Men det är ju utifrån mitt perspektiv förvisso, har däremot sett samma fenomen hos rätt många familjer. Stå på dig. Eller bara gör saker på helgerna utan honom. Helt orimligt att ni ska sitta och vänta in honom.