Är det rättvist??

Hej,  nu blir det ett långt inlägg, hoppas ni orkar läsa ?det är såhär att jag har i princip obefintlig kontakt med mina föräldrar pga att dom hela tiden har svikit mig och mina barn och bara brytt sig om mitt syskon och syskonbarn.

Mina barn har inte ens fått födelsedagspresent/julklapp de senaste 6 åren mina föräldrar har inte ens närvarat på dessa högtider , dom har typ messat grattis/god jul. 

Men mitt syskon/syskonbarn har dom träffat flera dagar varje vecka och gratulerat / firat jul ihop med.

Men mina barn är ju självklart besvikna. Men jag har aldrig förbjudit mina barn att ha kontakt med sin mormor och morfar, men när dom försökt kontakta dem har det alltid varit undanflykter att dom inte kan/orkar. Och att jag och min mamma är osams har ju inte underlättat kontakten, samt när dom väl träffat mina barn har dom snackat skit om mig och maken och alltid sagt : Säg nu inget till mamma om vad vi pratat om!

Barnen har berättat men jag har inte brytt mig om att konfrontera mina föräldrar, för barnen ska inte behöva ta skit från dem för att de är ärliga och berättar för mig.

Har självklart försökt att lappa ihop relationen med dem många gånger under åren, men det är svårt när ens förälder inte kan be om ursäkt och erkänna sina fel och brister utan bara se det som att dom är felfria och alla andra utom mitt syskon gör fel.

Så senaste 2 åren har jag bara låtit det vara för det tar så mycket energi att vara besviken och frustrerad på dem hela tiden.

Dom är strax över 70 och vi bor typ 7 km ifrån varandra.

Allt eskalerade när in mormor och morfar gick bort.

Nu till det som gör mig besviken,ledsen och frustrerad? 

Barnen har i över en vecka försökt nå dem, och inget svar.

Igår blev jag så besviken så jag skrev ett mess till min pappa såhär:

?Hej igen, nu har det gått många dagar sedan vi både ringde och messade.

Får du inte dina meddelanden eller är det någon som raderar meddelanden och samtal för dig?

Är du har det hänt något allvarligt?

Ska jag ringa 112 ??

Anledningen är att jag vet att min mamma ibland har raderat mina samtal/meddelande på min pappas telefon.

Min mamma har blockat mig så henne kan jag inte ringa/messa, och bara för att hon och jag inte drar jämt så har hon koll på pappas telefon.

Igår när jag messat, så hör pappa av sig direkt och börjar med att säga att jag ska minsann inte dra in 112 , men så säger jag att du brukar ju höra av dig när du ser att vi messat/ringt.

Efter mycket om och men kommer det fram att min mamma har för 2 månader sedan får besked om bröstcancer och har förra veckan gjort den 2:a operationen, så han har inte orkat prata med någon.

Men vad fasen, även om man är osams hör det inte till vett och etikett att man meddelar ALLA sina barn om sjukdomsläget och inte bara sitt favoritbarn.

Eller har inte jag som dotter rätt att få veta detta?

Jag umgås inte med mitt syskon heller pga infekterad konflikt sedan 8 år tillbaka så mitt syskon har inte heller hört av sig till mig.

Överreagerar jag eller är det skamligt av dem att inte meddela mig.

Även om vi inte drar jämt önskar man ju inte att någon av dom ska dö.

Men det är väl så att jag kommer få stå utanför och bara få veta vad som händer genom att kolla dödsrunorna i tidningen.

Usch känner mig så undanskuffad och besviken.

Vad ska vi göra??

Hur ska man tackla detta för mina barns skull??

Är det jag som begär för mycket av dem?