Märkligt beteende vid läxläsning

Sluta uppmärksamma de där fjanterierna. Sätter hon igång så säg att antingen gör ni det på rätt sätt eller så får hon klara sig själv. Hon söker bara uppmärksamhet.

Hon gör så för att det fungerar. Låt henne göra läxan själv, ber hon om hjälp och tramsar så, så säg bara att du inte vill hjälpa henne. 

Ja jag har låtit henne skriva fel svar på allt och lämna in det så. Jag kan ju inte göra någonting åt det. Det är hennes val tänker jag. Ibland blir läxorna inte gjorda överhuvudtaget. Det är frustrerande men det är ännu mer frustrerande att ägna flera timmar åt att peka och förklara saker som hon redan kan sedan länge. Kanske är någon prepubertal trots-fas? 

Ja något konstigt är det iaf. Jag tror dock mer på uppmärksamhetssökande än ren trots, men det ser du väl bäst själv.

Ni har väl pratat med skolan om det? Be dem om råd. Gör hon likadant där eller är det bara hemma? 

Är hon helt frisk, fysiskt? Inga infektioner den senaste tiden, t.ex. med streptokokker? Det låter nästan lite som om hon skulle ha tvångstankar och man kan få sånt av en infektion med streptokokker. Bara en tanke....

Ja helt frisk fysiskt och jag har inte märkt av något annat som skulle vara konstigt. Det är bara vid läxläsning som problemet är.

Hur viktiga är läxorna? Med tanke på att dottern är 8 år och att vi befinner oss i slutet av maj, så skulle jag gissa att det just här och nu inte är vitalt nödvändiga, men kolla av med läraren. Om du kommer fram till att läxorna just nu inte är superviktiga så hade jag dragit ner på läxläsandet till en nivå som hon klarar av lätt och utan trams. Alltså något hon kan framgångsrikt göra på fem minuter, ge henne en high five och massor av beröm och låt henne vänja sig vid att framgångsrikt göra läxor. 

Upprätthåll detta under sommarlovet och se hur hon fixar skolstarten till hösten.

Jag skulle gissa att det är ett sätt att göra revolt mot tråkiga läxor. Kanske att hon känner att hon inte riktigt behärskar några moment och då hellre tramsar med allt än att behöva ta itu med det. 

På skolan fungerar det utan problem och när hon varit hemma hos kompisar har föräldrarna uppmärksammat hur bra hon är på att läsa. Hon läser och räknar jättebra vid alla tillfällen och tycker om det ockulta förutom just när läxorna ska göras. 

Om du pratar med henne vid helt annat tillfälle när ni båda är lugna  och ber henne förklara varför hon gör så kanske hon själv kan ge dig svar.. 

För mig låter det som tvångstankar/ångest. Är stunderna väldigt infekterade så kan ju läxläsning ha blivit förknippat med ångest och hon låser sig och krånglar istället. Prestationsångest rent av? 

Börja om från början och låt läxläsning bli en fin stund. Hitta andra vägar till att få uppgifter gjorda. Skippa tjatet, tjafset och gnället.

Börja med att kommunicera. Prata lugnt. Hon kanske har en massa saker som snurrar i huvudet på henne av olika skäl. Många känslor. Läxläsning kan ibland hänga ihop med hur det går i övrigt i skolan. Stressad? Understimulerad? Ångest? Överstimulerad? Vill vara duktig? Hur pressar ni som föräldrar henne?.. Allt sånt hänger ihop. 

Om hon i övrigt är duktig och kanske är i framkant kunskapsmässigt kanske hon krånglar för att det helt enkelt är tråkigt, alldeles för lätt och ger henne ingen utmaning. Hon kanske faktiskt är frustrerad. 

Min yngsta son var sådär tills nån gav honom andra uppgifter som läxor och det blev genast mycket mer utmanande och han satt frivilligt med läxor efter det. 

Lite min tanke också!
Jag känner igen mig i ts' dotter! Jag tyckte det var så extremt tråkigt att läsa om Lisa och Adam och deras hund Hugo och katten Leo, så jag kunde t.ex. läsa baklänges! Trycka upp sidan mot ett fönster så jag såg det spegelvänt och försöka läsa texten. Fast detta märkte aldrig mina föräldrar då de ansåg att jag inte behövde hjälp med läxorna. Pappa kom på mig nån gång med att lägga ett "enkelt" pussel uppochner. Alltså att passa ihop bitarna utifrån form och inte utifrån en bild. Då blev det faktiskt lite mer fart på både dem och skolan! Jag fick svårare uppgifter, nästa årskurs' mattebok, riktiga böcker att läsa istället för "Nu läser vi A".
Kan det vara en möjlighet att tösen faktiskt är uttråkad??

Mycket märkligt beteende. Antagligen bottnar det i  kontaktsökande eller försenad trotsålder. Hur som helst måste hon komma bort från detta eftersom det kan påverka läsförmågan..Kanske någon annan vuxen person med lite auktoritet, farmor eller .mormor, kan berätta hur det ska vara?  Förr i tiden hade man nog sagt ungefär att "om du inte slutar med detta får du gå om klassen eller börja i hjälpklass.". Nu för tiden hade man nog blivit anmäld till de Sociala myndigheterna om man hade sagt något dylikt. Hur agerar pappan, TS man, inför detta? 

Tack för alla svar, ger lite vinklar på hur man kan tänka och agera kring det. 

Jag har försökt att prata med henne om det, men hon kan inte förklara varför hon gör så. Det är svårt att veta om det är att hon faktiskt är uttråkad pga att det är för enkelt eller om det är prestationsångest. Jag lutar nog åt det senare. Som att det är någon spärr som sätter in så att hon inte tror att hon kan, fast hon faktiskt gör det, och då vill hon inte alls. Efter en paus kan det ju släppa och hon gör läxan utan problem.

Tänker att jag lägger lite mindre energi på det nu iallafall, så vi båda slipper hamna i den frustrationen. Blir läxorna halvfärdiga och fel får det vara så nu, skolan ser ju vad hon kan när hon är där iallafall.

Jag tänker att det är samma grej som vissa barn har med maten. Det är när man låter det utvecklas till en maktkamp och barnet ser detta som ett av väldigt få sätt att ta tillbaka lite makt. 

Låt henne få rätt lösa tyglar när det gäller annat, som tex vad hon ska ha på sig, hur håret ska se ut mm. Allt som hon kan få bestämma utan att det egentligen skadar eller spelar någon roll. Hon behöver förmodligen mer självbestämmande. 

Då tror jag snarare det handlar om att uppgifterna är så lätta/trista så att hon inte får ut något av dem, och trilskas därför, men hon är förstås inte medveten om det, utan bara reagerar känslomässigt. 

Jag arbetar som specialpedagog och tycker det här signalerar just det. Hon är duktig, kan det hon ska. Ett sätt att stimulera är tex att läsa något som är mer spännande än det hon skulle läsa i läxa, eller att det hon läser ska leda till något, inte bara just själv läsningen (som jag antar är syftet  - men hon tycker att hon redan kan). Lite som när någon tycker det är aptråkigt att gå ut på promenad, utan behöver ett mål med promenaden. 

En del barn kan också tänka att läxor = skola, och skola ska man göra just i skolan, och inte hemma. 

Ja, rent instinktivt är det väl inte konstigt att barn kan må dåligt av tvånget som skolan innebär.