4årig dotter som är utomkontroll!

Vår dotter som om en månad fyller 4 år dränerar både mig och sin pappa. Hon har så otroligt, då menar jag otroligt mycket energi och vill att äventyrliga saker ska ske hela tiden. Hon pratar konstant och högt, skriker och sjunger och gör mönster, jobbiga ljud. Hon kan inte få ro att sitta och leka med något eller gå in ett flow. Hon kräver vår uppmärksamhet 24/7. Hon kräver/tjatar/befaller oss att titta på allt hon gör. Hon är aldrig still förutom när hon kollar på sin padda vilket hon sällan gör längre. Det är tortyr att föröska söva henne för hon spårar alltid och är så energisk vid sagor och bokläsning så de har slutat upp med att hon får somna med oss i soffan så bär vi in henne. 

Med sina kusiner på besök för lek blir det kaos. Hon blir helt manisk, man ser på henne hur hon lixom andas snabbt och är helt, helt bortom kontroll. Väldigt labil.. Alla känslor på en och samma gång. Det ska springas dit, det ska skifta lek på 1 sekund, tjatar deras tilltalsnamn 5 gånger på 2 sekunder om hon inte får respons. Hennes kusiner är mkt lugna och det märks att de tkr det är jobbigt för de vill ju leka det som skulle lekas. Tex om de skulle hoppa studsmatta, de hinner komma dit innan hon kmr på en ny ide och de ska gå snabbt. Helst vill hon att de ska hitta på hyss och ofta får hon med ena kusinen men han kan tillsist bli irriterad för han vill ju tex bygga lego men hon förstår inte det. Hon vill bestämma och då ska de vara spännande, skrikiga och farliga lekar. Hennes andra kusin tkr inte alls det är roligt då hon är väldigt försiktig och blir nästan förnärmad av hennes betende. Hon kan även vara riktigt disstanslös mot vår katt och han blir livrädd för henne. 

Samtidigt är hon väldigt mkt i behov av närhet och mys men hon kan ligga på en och röra på sig hela tiden, som myror i kroppen. Hon är otroligt rastlös och vill ha något att "äta" hela tiden. Helst godis, glass, nått gott vilket vi säger upprepande nej till förutom på helgen. Men annars är det tjat om russin, frukt,  (äter inte upp) macka, m.m.

Hon sover bra om nätterna och hon äter helt ok under dagarna. Men jag märker att vår omgivning inte hänger med i hennes tempo och jag vet att hon kör slut på mina och hans föräldrar när de är barnvakt. Hon är väldigt glad, snäll och har mkt humor men allt ska alltid spåra. Allt man gör med henne spårar jämt, man kan inte bara rita, eller pyssla, sätta pussel utan hon får så mkt Ideer och kräver (av än själv) att man ska göra si, göra så, hon blir lixom forcerad i allt. 

Hon har jätte jätte svårt att lyssna och ta emot nej. Otroligt impulsiv. Väldigt envis. Trots som aldrig tar slut. Vi vuxna får inte prata med varandra, jag får aldrig prata i telefon utan att hon kräver att hon ska prata, och får hon inte det så gör hon allt i sin makt att störa. Vi förösker ge henne så mkt uppmärksamhet som de går men mer går inte. Vi är super hårda och vi är väldigt strikta med att nu får du gå och leka, paus, hitta på något själv när vi håller på med vuxen grejer. Hon förösker och senaste tiden går hon iväg en stund och pysslar med något men dyker upp med nya orimliga ideer hon vill göra.. 

De har varit en pina under lång tid att få henne vilja gå till förskolan, för hon tkr det är tråkigt där. Vill vara hemma. Men senaste har de gått. Och jag frågat dem om det är något som är på tok där men inget avvikande enligt dem... Dock tror jag inte de har så koll för de är alltid underbemmande, stressade. Sen vet jag att hon kan dölja detta många gånger då många har i början trott att vi nästan hittar på om henne när de träffar henne, familjemedlemmar, tills de fattar och då fattar dem. Men hon har som sagt olika sidor. 

Jag är föräldraledig just nu med en 8 månader så hon får bara vara 4 timmar på förskolan... Och jag blir helt, helt slut. Vi båda två orkar inte mer. Hon har dock lärt sig mkt och förändrat vissa betende som att slå oss, vilket hon gjorde mycket förr när hon fick sina utbrott men de gör hon inte längre, hon säkert vill i stundens hetta men hon kan ist vråla, kasta saker osv men slåss gör hon iaf inte längre för de har hon förstått är väldigt fel efter så många dispyter. Men när jag har långa samtal med henne så når jag henne och jag vet innerst inne att hon förstår men så fort hon är i sitt maniska tillstånd glömmer hon bort. Jag får mkt dåligt samvete för jag vill inte hela tiden bli arg på henne, be henne 100 gånger om dagen att lugna ner sig,be henne andas, bli apatisk för jag är så trött... 

Min man misstänkte redan vid 2 årsålder att hon kanske har adhd men samtidigt så passar inte allt in och hon är ändå för liten. Men hon har sen dagen hon kom ur min kropp varit speciell... Svår... Kolik, skräck för främmande (familj), Ville inte leka med bebis leksaker, leksaker överlag, blev arg på leksakerna, överaktiv, högljudd, vi kunde inte ha med henne vid 2 års ålder på resturang och gallerier för hon var så svår, vild, busig.. Fick bokstavligen jaga henne in in till affärer personalrum. 

Hon är extremt tävlingsinriktad, ALLT är en tävling, eller så vill hon att de ska bli en tävling och de är inget som kmr från vår uppfostran. Hon ska vara bäst och bättre i allt och de är heller inget vi har haft inflytande kring.... Jag tog med henne själv till simhallen och hon var så jäkla snabb, de skulle va tävling i allt vi gjorde och de skulle hit, dit, hoppa.. Min pappa har gått till simhallen med hennes kusiner men han vågar inte gå dit med henne och det vågar inte vi heller att de ska göra för hon är såååå energifylld och utmanande.

Hoppas mest om de finns människor som känner igen sig och kanske kan säga att de blir bättre med tiden (?). Jag tkr mest synd om henne för jag känner hur andra tkr hon är för mkt, för jobbig, för på.... Mentalt och fysiskt, lixom i ansiktet på alla.

Och bvc sköterskan fick tom säga till henne att lugna ner sig vid ett par besök för lillasystern, då hon störde hela tiden, lät inte henne prata 1 sekund, men efter ett långt snack mellan mig och dottern så skötte hon sig (tyvärr lite mutning med glass efteråt) men bvc sköterskan  sa även till mig att hon såg att behovet  för förkoslan var stort och att jag skulle såfort som möjligt låta henne gå tillbaka (hade henne då hemma pga lillasyster och RS virus) men samtidigt indikerade hon på att de är naturligt i hennes ålder att va så energisk (utan att jag nämnt att de skulle vara ett problem i sig och jag tror hon tänkte att hon var understimulerad för hon var hemma). Men hon är understimulerad hela tidne! Kanske blir bättre när vi har henne på förskolan som vanligt, hela dagar?

Blev rörigt inlägg, ingen röd tråd då de buggar när jag skrev detta på telefonen.