Svårt att hantera sonen

Hej,

Vi har en son på 7 som jag behöver råd kring. Vissa vänner tycker att vi ska kontakta bup medan framförallt ääldre generationen i bekantskaps tycker att han bara är en ?typisk? pojke och att det kommer att växa bort. Läraren ringer ofta hem då det funkar dåligt i skolan, han är klipsk så han hänger med och gör skolarbetet bra men han springer ut och in i klassrummet, svårt att fokusera, pratar alltid rakt ut, stör sina kamrater, slåss osv. Hon har inte uttryckt oro ännu. Hemma tar han all energi och drar ofta igång sina fyra syskon så att det blir kaos. Det låter fruktansvärt men jag vet inte hur vi ska klara ett helt sommarlov tillsammans. Vi har varit borta i två dygn nu och alla är dränerade. Han är så fin, rolig, finurlig, omtänksam och har det största hjärtat. Många tycker att han är charmig. Men hans sätt är svårt att hantera. Minsta grej som ska göras föregås av tjat tjat tjat. Han lyssnar aldrig. Tar timmar att komma till ro och sova. Resulterar i morgontrötthet som inte är av denna värld. Omöjligt att få upp honom. Om han ska gå från punkt a till b så hittar han 20 saker på vägen. Enda sättet han kan varva på är framför en skärm vilket vi gärna inte vill använda. Det resulterar i att han snurrar runt från morgon till kväll. Han slår och stör ofta sina syskon på olika sätt. Upplever att han söker negativ uppmärksamhet. Ibland funderar jag på att vi bör söka hjälp och ibland tänker jag att det är normalt att pojkar är så. Vi har 4 flickor som är helt annorlunda. Någon med pojkar som känner igen sig och kan lugna med att det är helt normalt?