Min 13 åriga dotter blir utfryst

Ja, folk umgås med vilka de vill. Så är det. Hon är inte nödvändigtvis varken utfryst eller mobbat för att några klasskamrater inte ville hänga med henne just då. 

 Barn kan vara elaka i den åldern och det kan vara en hel del grupperingar men de grupperingarna kan också upplösas och så vidare. Jag tror också mer vanligt med tjej drama än med killar. Så länge hon har någon kompis eller kompisar så tror jag det blir hur bra som helst. 

Det där låter varken elakt eller utfrysande, men det är ändå ett tecken på att de inte vill umgås med din dotter längre och det är faktiskt helt ok, även om det är ledsamt för henne. Hon borde skaffa sig en hobby och försöka träffa nya vänner.

Sedan vill jag lägga till att ja, det kan vara så att din dotter är för snäll, uppfattas som mesig och viljelös. En sådan person är tyvärr inte så attraktiv att umgås med. Även där kan föreningsliv hjälpa till att stärka upp hennes självkänsla. Även om man inte borde behöva ändra sin personlighet så kan jag säga att det skulle gagna henne på alla plan om hon blev lite starkare inom sig.

Vadå dagens ungdomar? Du verkar verklighetsfrånvänd. Grupperingar och utfrysning har funnits lika länge som människan funnits på Jorden. Bara att gratulera om du ej stött på det fören nu

Vi vuxna umgås ju med vilka vi vill, men är mer falska och hittar på bortförklaringar för att slippa umgås med någon. Varför ska vi tvinga ihop barnen??

Man kan bara jobba med sig själv, det är omöjligt att styra omgivningen. Det är ett livslångt jobb att ge sina ungar styrka och trygghet i sig själv, och det är där ni måste börja

Att komma in i ett umgänge på nåder är ingen lösning, din dotter ska känna sig önskad, och det ligger egentligen i sin egen självkänsla att det blir så

Känns mest överdrivet att reagera så för ett tillfälle. Är det något annat som ligger till grund för din oro? 

Hoppas inte du pratar så med henne som du skriver här

Inte ok. De är alltså fem från klassen som inte tar med en sjätte?

Jag blir faktiskt lite upprörd över att personer skriver en sådan person "är inte så attraktiv att umgås med" som om att det är individs egna fel att andra inte vill umgås med den. Eller att vuxna är "mer falska och hittar på bortförklaringar för att slippa umgås med någon".

Säg att vi är några på jobbet som ska ta en after work. Det är ju självklart att vi då frågar alla i gruppen - även om det tidigare fanns en person som jag och flera andra inte gärna umgås med. Dessutom, efter att ha umgåtts med den personen många gånger så har han ändrats i sitt beteende och kommit in mycket bättre i gruppen. 

Jag är medlem i en förening där det finns några personer som är minst sagt speciella. Om vi är några därifrån som ska göra något tillsammans skickar vi ändå en förfrågan till alla. Allt för att ingen ska känna sig utanför. Visst, ibland kan det vara begränsat antal, men då är det lika för alla.

Är någon en riktig skitstövel får den ändå vara med. Fortsätter den vara en skitstövel får man ta ett allvarligt samtal med den personen. Men aldrig straffa ut någon innan man ens gett personen en chans.

Fy f-n för att frysa ut någon. Det är ju ren medmänsklighet att ta med andra från den gruppen man tillhör. Oavsett om det är från en klass, arbetsgrupp, förening eller kompisgäng.

Förstår inte vad där är att bli upprörd över, ledsen och ha medkänsla för barnet absolut men gå så upp i ulltofflorna är ju inte hälsosamt. 
Man kan inte tvinga ihop vare sig barn eller vuxna och att dra paralleller till vuxna är löjligt då vuxna oftast har ett utvecklat sinne och en känsla för det sociala.

Synd om tösen men tagga ner mamsen.