Frågor om psykakuten (Stockholm)

Psykakuten hjälper dig bara om du inte vill ha hjälp. Söker man själv hjälp anser idioterna att du är "frisk" nog att klara dig utan deras hjälp. Man får ett snabbt värdelöst möte och kanske lite sockerpiller (någon svag värdelös skit som Lergigan) utskrivna och skickas hem. 

Hej vännen! Det är vanligt med tankar på suicid, speciellt i en svår situation. Jag tycker absolut att du ska söka hjälp. Åk till psykakuten imorgon eller nu om du inte kan vänta. Ditt barn behöver dig och du är den bästa mamman till ditt barn. Du beskriver väldigt påträngande tankar du du känner att du inte vill leva. Det är tillfälliga tankar. Du kommer att få hjälp. Angående sco, oroa dig inte över det. Soc finns där för att stötta familjer och barn, de är ingen domstol. Om du är rädd fö att ditt barn ska bli omhändertaget så ska du veta att det är väldigt svårt att göra det enligt de lagar och regler som finns och att de alltid arbetat efter att familjer ska hålla ihop. Me det sagt en orosanmälan är bara en anmälan om oro 

jag Rekommenderar att du ringer minds 90101. Du kan göra det på en gång. Ta hjälp imorgon du och Ditt barn förtjänar det. Och det kommer att bli bättre men du behöver få stöd och det är ingen fel med det. Kram!

Det kan vara bättre att boka en akuttid på din vct. De kan hjälpa dig med samtalshjälp, psykolog, ångestdämpande, antidepressiva t ex. Även såklart remittera dig akut till psyk eller remiss till vanliga öppenpsykmottagning. 
På akut psyk är oftast en snabb bedömning och de brukar bara återremittera till vct iallafall. 

Men det kan ju bedömmas att du mår så dåligt att du blir inlagd. Men sålänge du är på akutpsyk sker oftast inte så mycket behandling. Handlar främst om att hålla dig vid liv, sätta in mediciner, prova sig fram och sedan skicka vidare till tex vanlig psykiatrisk öppenvård.
Samtidigt dra dig inte för att ringa el ta dig dit om du känner att du inte står ut. Har du någon som tar hand om den lilla isåfall?
Oroa dig inte för soc. Meningen är att de ska hjälpa familjer och ge stöd. Att vara hjälpsökande ses positivt. Men förstår såklart din oro. Har själv varit på akutpsyk ett par ggr. Dels på remiss, även bara åkt dit. Fick åka hem. Såg för frisk ut. Ingen soc anmälan. En ganska jobbig kronisk fysisk sjukdom ledde mig in i en mycket svår depression med bl a starka självmordstankar och planer. Det fick vct ta hand om istället. 
Man ansåg att mina barn var en skyddande faktor på psyk. Visst så är det. Att jag har en fungerande man o pappa gjorde nog att vi inte kontaktades av soc. Tycker det hade varit bra, vi hade behövt lite stöd då tycker jag.
Sök vård. Men skulle rekommendera att börja på vc idag. Akutpsyk är rätt traumatiskt ibland. 

Sök hjälp så fort som möjligt, vänta inte.

Jag åkte till psykakuten när min son var två månader gammal. Blev inlagd direkt. Det är definitivt INTE värt att amma om det innebär att du inte kan ta mediciner som får dig att må bättre. Det är viktigare för ditt barn att få en frisk mamma.

När jag åkte in blev jag inlagd direkt. Fick erbjudande om ECT som funkar otroligt snabbt, men tackade ändå nej och började med mediciner. Om det händer igen kommer jag be om ECT direkt 

Sonen var hemma med sin pappa men de hälsade på varje dag, eller så åkte jag hem ibland över dagen. 

Ingen anmälde till soc, och jag hade nog inte orkat kämpa emot, det var viktigare att slippa den ofattbara psykiska smärtan jag hade. 

När jag skrevs ut efter 10 dagar kom jag till en avdelning inom bup som fokuserar på spädbarn, det vill säga att föräldrarna ska må bra. Till den gick jag varje vecka i sex månader. Fick hjälp att komma på fötter, och knyta an till mitt barn. Det är svårt att knyta an när man mår så fruktansvärt dåligt. 

Det är många här som skriver att det är värdelöst att söka hjälp och som är uppgivna, men gör det ändå! Jag fick fantastisk hjälp, både på psyket och efteråt. 

Håller helt med. Klart man ska söka vård. Sedan vill tillägga tur att du fick ett korrekt bemötande och blev inlagd. Det är ganska svårt ofta. Trots att man är en fara för sig själv alltså allvarligt självmordsbestämd och allt är totalt nattsvart. 

Det är förstås svårt att göra dessa bedömningar. Hoppas ts får hjälp. 
Hoppas du mår bra nu. 

Tack för alla svar!