Min mamma pratar inte med mig längre. Inte alls. Hon vill inte. Det är snart 2 år sedan hon ens skickade ett litet sms.
Jag som trodde att vi var nära och hade starka band i vår familj. Vi pratade varje dag innan. Jag har inte gjort någonting. Har försökt prata med henne men det går bara inte.
Hur kommer man över sådana saker?
Låter ju märkligt. Ni har inte varit osams om nåt?! Hon har alltid varit "normal"?! Har hon flera barn o hur är hon med dem? Låter ju annars som om hon blivit sjuk på nåt sätt...alkohol, demens...?!
Hur vet du att hon inte vill (om ni inte pratar, menar jag). Vad hände från den dagen hon slutade?
Men något måste ju ha hänt om hon helt plötsligt inte vill ha någon kontakt med dig och inte ens prata. Om du inte har en aning om vad det kan vara så försök ta reda på det. Hon kan ju dra sig undan av flera skäl, depression, sjukdom...Hon kanske behöver dig mer än någonsin men inte vill belasta. Du ska inte "komma över" det här, (utan svar kommer du aldrig över att din egen mamma inte vill ens prata med dig) du ska ta reda på vad som är fel i hennes liv. Åk hem till henne!
Men något måste ju ha hänt om hon helt plötsligt inte vill ha någon kontakt med dig och inte ens prata. Om du inte har en aning om vad det kan vara så försök ta reda på det. Hon kan ju dra sig undan av flera skäl, depression, sjukdom...Hon kanske behöver dig mer än någonsin men inte vill belasta. Du ska inte "komma över" det här, (utan svar kommer du aldrig över att din egen mamma inte vill ens prata med dig) du ska ta reda på vad som är fel i hennes liv. Åk hem till henne!
Enligt henne är allt bra.
Hur vet du att hon inte vill (om ni inte pratar, menar jag). Vad hände från den dagen hon slutade?
Hon slutade bara höra av sig. Frågar jag varför förnekar hon allt.
Låter ju märkligt. Ni har inte varit osams om nåt?! Hon har alltid varit "normal"?! Har hon flera barn o hur är hon med dem? Låter ju annars som om hon blivit sjuk på nåt sätt...alkohol, demens...?!
Ja det är väldigt konstigt. Nej det har vi inte blivit. Ärligt talat vet jag inte. Det här har rört om hela min bild av henne och på hela familjen. När man trott att man har starka band. Jag pratade om allt. Men hon ingenting. Hela min uppväxt har hon väl mest egentligen suttit inomhus och kollat på tv, lagat mat eller varit i trädgården. Hon var förtidspensionerad pga värk och umgicks aldrig med några vänner. Hon hade heller inget körkort. Druckit för mycket alkohol har hon alltid gjort. Så möjligtvis är det det som är felet. Hennes bror har alkoholproblem och drar sig också undan.
Min lillasyster är hos henne ibland men hon har funktionshinder. När hon är där så sitter hon mest instängd i ett rum och kollar på sin iPad. Så hon gör ju inget med min syster.
Har också funderat på det. Skulle gärna hjälpa henne men det går inte att nä henne. Enligt henne är ju allt bra.
Man vet ju inget annat så jag har trott att det är så det ska vara. Men när jag har hört om hur andras föräldrar är så har jag insett mer och mer att något varit fel.
Man vet ju inget annat så jag har trott att det är så det ska vara. Men när jag har hört om hur andras föräldrar är så har jag insett mer och mer att något varit fel.
Hur gammal är din mamma?
Finns din pappa med i bilden?
Hon verkar ju ha haft/har ett jobbigt liv med värk, inga vänner och inte så mycket innehåll. Och så har hon dövat sig med alkohol. Om du har insett att din mamma inte varit som andras mammor och att något varit fel, kan det vara så att du tagit upp det med din mamma och att hon innerst inne vet om det och tycker det är jobbigt att bli ställd till svars och tycker det är skämmigt och därför inte vill prata utan drar sig undan?
Hon kanske är ledsen för att du alltid varit pappas flicka och tagit hans sida?
Hon kanske är ledsen för att du alltid varit pappas flicka och tagit hans sida?