Konstant gnällig 1,5-åring, tips?

Är det verkligen gnäll eller är det hans sätt att försöka kommunicera? Det blir bättre när de lär sig prata mer och därmed kan berätta vad de tycker och känner (även om man ibland blir tokig på att det aldrig blir tyst )

Allergier? Hälsotillstånd?

Om du tror det är en fas bara så skulle jag hålla mig till sånt som funkar. För att bespara mig själv att bli galen. Låt honom göra sånt där han är nöjd. 

Bra fråga. Han pratar inte än så gnället kanske är kommunikation, om än på en mindre trevlig frekvens. Det känns ju bara tufft när det känns som att han så ofta är rent missnöjd bara när vi verkligen försöker förstå.  

Sen är ju barn olika i humör med, han har alltid haft rätt mycket känslor, så han kanske också är ett barn som gärna säger till med. Det är bara lite kämpigt ibland när dagarna till sån stor utsträckning är just högljutt gnäll och protester, även kring saker han gillar (typ han vill VERKLIGEN gå ut men det är surt hela vägen till han fått på sig kläder, sen blir det skratt och glatt när han är klar och får gå ut, eller han vill äta, men vi måste sätta oss samtidigt vilket ger gnäll när vi förbereder, annars äter han upp på nolltid eller lessnar och gnäller och vrider sig ur stolen och kastar maten på golvet till vi andra fått i oss mat snabbt eller ger upp).

Det är ju en del att ha barn med och vi köper det rätt av, mest om nån upplevt samma och hittade något som gav lite mer nöjdhet vore de knepen tacksamma att höra.

Inga allergier. Bra hälsotillstånd, och vare sig över eller underviktig.

Vi försöker göra det, men tålamodet hos en 1,5-åring är ju inte så långt, så det som är kul en minut blir snabbt gnäll och tråkigt nästa. (Typ, vi är ute och leker, kul, han vill gå hem när han är trött, vi går hem, och då blir han sur när vi kommer hem att vi ska gå in, även när det var han som inte ville leka längre ute.)

Mitt barn var likadan. Aldrig nöjd. 
Men det blir enklare när de kan prata för sig men även då är det jättejobbigt med exsplosiva barn. Rekommenderar att ni delar upp er om ni är två föräldrar och bara sänk kraven. Är han nöjd med att glo tv en timme för att ni ska få äta ja då är det så det får bli. Det kommer inte vara så föralltid. Och sätt barnet på förskola om han ej går redan. 

Jo, vi försöker. Hsr givit upp noll skärmtid-iden eftersom det är det enda han blir helt lugn av, men försöker kompensera med mkt utevistelse eftersom det behövs för allt spring i benen, och att vi alla gillar att vara utomhus. Förskola ska vi precis snart skola in på, hjälpte det er?

Men detta att aldrig vara nöjd är kämpigt att bemöta, vi kämpar på.

Jag arbetar på förskolan och möter ofta dessa explosiva barn som har så väldigt nära till sina känslor och då behöver jag alltid tänka på att hjälpa barnen att hitta sitt lugn igen och det gör jag genom att själv bevara mitt lugn ( inte gå i affekt) men ändå vara bestämd med vad som gäller. Dessa barn behöver ofta också tid på sig, blir värre vid stress. Upplever också att inte ge för många val till barnet, det klarar dem inte av. Kompromissa kan man göra tex om man behöver mössa och barnet inte vill så kan man ge barnet två olika mässor att välja mellan. Barn känner också när vi tvekar?.då kan de driva sin vilja till det oändliga. Ger man efter för lätt för barnets gråt och gnäll så lär sig barnet att det alltid lönar sig, att de vuxna ger efter iallafall till slut. Var konsekvent, ge inte för många val och ge tydliga regler. Belöna gott beteende ❤️

Ja nä vi jobbar på med lugnt bemötande även när känslorna svallar hos barnet.

Det är mest när det pågår konstant som man ibland känner att resultatet blir att vi ser bolibompa i soffan för att just hitta lugnet igen, och jag vet att många ser ned på skärmanvändning. Men då sitter vi alltid tillsammans just för att få ett lugn. Vi försöker också att just harutiner så det ska bli tydligt, vi gör samma typer av saker vid samma ungefärliga tider, så det inte ska kännas oförutsägbart.

Jag kan känna igen mig i barnet med, hade själv inget tålamod och mycket känslor som liten, så släktdragen är tydliga. Vill bara försöka hitta en väg framåt  som gör det så bra som möjligt för alla.

Känns som att ni redan har fått kläm på hur ni ska hitta lösningar som funkar för er. Rutiner är EXTRA viktigt för dessa explosiva barn och som du säger, förutsägbart för barnet. Skulle faktiskt kunna påstå att det är A och O även för alla barn. Bestämda sov- mat- lek- vanor. Bra att hålla på dem och jobba på dem så blir det även lättare sedan på förskolan där allt går på rutin. Rutiner skapar ? den inre klockan?. Det skapar trygghet och man lär sig vilja förväntningar omgivningen har på en. Och ja, tålamod tålamod tålamod 😅 inte det lättaste men nötte att göra ? grovjobbet? nu än att skuta det framför sig?för det är vad man gör om man inte tacklar dem redan nu. På förskolan kommer även barnet att se och lära sig från de andra barnen vad som gäller och lär sig att följa det som råder. Men som sagt ,kämpa på den vägen ni är på och belöna gott uppförande 🥰

Tack! Ja, vi jobbar och jobbar. Ibland känns det bara som man är sämst när så mycket klagan uppstår, det är jobbigt.

Men sen vet jag ju att känslor är bra att ha bara man lär sig hantera dem.

Ibland behöver man också bara komma ifrån och andas ,som jag förstår det är ni två föräldrar, passa på att ta en sväng utanför dörren och samla dig/er. Se till att turas om med lillen. Hejar på er🙌🙌

Jodå, det försöker vi. 

Tack - allt vi vill är ju att mini ska hitta mer nöjdhet i livet, det verkar jobbigt att bli så frustrerad över saker så ofta!