Gör vi rätt med två barn tätt?

Jag tycker inte man ska tänka på rätt beslut eller fel beslut. Livet består dagligen av olika beslut vi gör och vad de leder till ser vi ju först i efterhand. Jag tänker att vi människor fattar de beslut som behövs för den punkt i livet vi är i och sedan gör vi vårt bästa med det som beslutet leder till.

Om skaffa barn tätt och vad man orkar, ni orkar det noi är tvungna till. Det kan bli lätt, det kan bli svårt, det kan gå upp och ner, men oavsett vad så kan ni inte se in i framtiden. Ni fattade ett beslut, ni lever med det nu, ni gör det bästa av det. Som allt här i livet.

Så dags att tänka på det nu. Men med tanke på din ålder så gjorde ni rätt, tycker jag. Själv ville jag inte ha mina barn så tätt, men jag var 31 när ettan kom och vi har tre år mellan våra.

Huruvida ni kommer att orka är svårt att veta, Kan bli en lugn bebis eller ett kolikbarn. Det ni kan göra är att vara hemma båda två mer än de två första veckorna. Med tanke på er ålder så borde ni ha god ekonomi och behöver inte dra igång förskola/jobb så tidigt samt att ni kan gå ner i tid båda två.

Sedan blir det mkt vad man gör det till, tycker jag. Dra ner på kraven om det blir för tufft, var inte rädd att be om hjälp. 

Nu är du ju redan gravid så det finns inget att fundera på egentligen men eftersom du är 40 år så tycker jag att ni tog helt rätt beslut, annat hade det varit om du var 30. Det kommer gå bra, men det är tufft med två småbarn det ska jag inte sticka under stol med. När man har två barn så inser man hur lätt det var när man bara hade ett barn och hur mycket tid man hade till skillnad från nu. Det positiva är att barnen har ett utbyte av varandra när det inte är stor åldersskillnad. 

Tack hörni.

Nä, det är ju vad det är nu. Allt gick bara så mycket snabbare än vi trott och räknat med så vi har nog varit lite i chock av det. Vi är ju jätteglada också såklart, jag hade sett framför  mig ett års försök iaf. 

Vi har god ekonomi och kan också gå ned i tid om det krävs, så det ekonomiska är jag inte rädd för. Vi har dock ingen avlastning i form av far- och morföräldrar.

Som sagt, glada är vi men lite chockade att nåt vi trodde skulle ta ett år gick så fort.

Inte för att jag vill vara petig men ca 2 år mellan är väl inte så tätt egentligen? Finns massor med familjer som har just så. Därför reagerar jag inte nämnvärt när nån säger att de har knappt 2 år mellan sina barn.

Jag har 13 mån mellan mina - det är rätt så tätt  (och det har gått bra, de är vuxna nu)

Det kanske det inte är? Alla runt oss har barn med större intervall förutom de där det var en ren hoppsan, så det har nog bara känts så när de pratat om hur skönt det är att ettan var rätt självgående.

Som jag skrev hade jag nog mentalt bara tänkt att det skulle bli närmre tre år mellan pga att jag är äldre och att ettan inte kom direkt. Så det blev en sån ojkänsla när det nu blir knappt två.

Är du gravid nu så har ni väl inte så mycket val. Utan det är bara att bita ihop och "in i dimman liksom".
Det kanske blir vidrigt med kolikbarn och en som drar hem smittor från förskolan oavbrutet. Ni bråkar om vab och ekonomi.
Eller så blir det nåt slags mellanting där förvisso ålder tar ut sin rätt på sömnen och det är rätt jobbigt men ni fixar det.
Eller så blir det skitbra, barnen leker och ni är i ert bästa bästa relationsmässigt.

Jag personligen hade inte pallat, men vi är lite motvalls mot normer och sånt. Fick nummer två när äldsta var åtta år vilket var perfekt för oss. Men då var inte jag 40 utan första kom när vi var 29 så vi upplevde att vi hade den tiden på oss.
Lycka till! Man klarar saker för att de är självvalda och för att man måste. 

Lite sent att börja fundera på om det är rätt eller ej :) Det är ca 1,5 år mellan våra barn så det får man nog kalla att dom föddes väldigt tätt. Jag upplevde mest infrastrukturella problem, hämta och lämna med dubbelvagn, två barnstolar i bil etc. Klart det blir lite krångligare i vissa fall men när man är inne i det så kör man bara på. Krävdes mycket planering men det gör det även med ett barn. Jag och min hustru har alltid haft ett bra samtal om planering, vem som gör vad och fastän barnen är stora idag så kör vi på i samma banor. Jag som har ett mer flexibelt arbete tog allt med hämtning, lämning, inskolning, samtal m.m. Tror det viktigaste är att man delar upp det på ett bra sätt och tänka väldigt rationellt. Man ska orka med.  Nu när dom är äldre så hänger dom t.o.m. tillsammans när dom inte jagar varandra runt huset för att någon tagit den andras tröja ha ha

Jag har en dotter född sept 2021 och väntar ju nr 2. Kommer alltså vara ca 1 år och 7 mån åldersskillnad mellan barnen (bf juni 2023) . 

Gör vi rätt och kommet vi orka? Ingen aning. :') Men vi kände att försöka och jag är ju 33 år, man vet aldrig "när de är för sent" och ett syskon ville vi gärna ha.

Ska bli spännande men också läskigt! Men allt brukar lösa sig till slut känner jag, även om det kommer vara kämpigt. 

19 månader mellan våra barn och jag var betydligt äldre än du när de kom. Jag överlevde.   Barnen har stor glädje av varandra nu som några år äldre. Ska man invänta perfekta förhållanden för när barn bör komma förblir vi alla barnlösa.