Räkan77 skrev 2023-04-19 00:09:27 följande:
Ibland måste man låta förnuftet tala, inte minst av kärlek för sina existerande barn. Jag var helt inställd på två barn, sen unnade jag mig ett tredje barn vilket var ett beslut av hjärtat, inte hjärnan. Sen bestämde jag mig för att det var dags för hjärnan att ta över igen, för det var det bästa för vår familj.
Vi är många som inte kan låta oss styras av bebislängtan, för då skulle det spåra ur fullständigt. Men för er kanske ett till barn är fullt rimligt.
Det kanske är fördomsfullt, men det du skriver i sista stycket, det tänker jag ibland om "familjen annorlunda".
De är kvar i bebisfasen, älskar bebisar, älskar graviditeter och BEBISAR.
Jag tänker inte att man är särskilt förtjust i BARN när man skaffar 9-10 st för då borde man uppskatta alla åldrar?
De blir liksom äldre och behöver mer tid och engagemang med åren.
Tycker man det är så mysigt med bebisar kanske man får göra karriär av det istället och börja jobba på förlossning eller BVC så får man sin beskärda del.
Men som svar på frågan TS så finns det dem som säger "finns det hjärterum så finns det stjärterum". Har man ork och vilja och allt det praktiska så kör på. Det kanske visar sig att du inte blir gravid men då har ni provat och kan lägga ner det sen. Finns också dem som säger att man aldrig ångrar ett barn men där håller jag inte med. Har man det bra som det är och egentligen är ganska "nöjd", bara det att ålder/normer/bebislängtan pockar på och man har en känsla av att det faktiskt blir en omöjlighet snart och vill ha en bebis bara därför - då kanske det inte är känslor man ska haka på bara sådär. För då kan den där sista bebisen rucka tillvaron. Man vet ju aldrig vad man får så att säga. Och inte hur man själv kommer orka heller... i detalj.
Jag är 43 nu och vår gräns för syskon var 38. Jag var 37 när hen föddes. Efter det har jag i och för sig känt ibland att biologin gör att det snart är omöjligt. Och känt en viss sorg i det. Men det tror jag är normalt. Och sunt. Det är en tid i ens liv som är förbi, en livsfas. Sen går man in i nästa fas där barnen blir äldre och fokus hamnar på annat vilket på ett sätt också är skönt. Min kropp behöver inte bära fler barn<3