• Anonym (TS)

    Kan inte bestämma om vi är klara med barn eller inte. Hur bestämde ni?

    Vi funderat fram och tillbaka 1,5 år nu utan att komma närmare ett beslut. Innerst inne vill vi ha fler men det är en del större praktiska saker som får oss att tänka att vi får vara klara nu. Det känns konstigt och fel på ett sätt men samtidigt vettigt och rätt på ett annat. Vi vill verkligen inte ångra oss i framtiden, oavsett vad vi väljer, men det känns som oavsett vad vi väljer kan det gå fel. Det är ett fall av att hjärtat och hjärnan säger olika saker. Kan helt enkelt inte bestämma oss. Ni som känt likadant, hur valde ni och vad känner ni kring det idag? 

  • Svar på tråden Kan inte bestämma om vi är klara med barn eller inte. Hur bestämde ni?
  • Fjäril kär

    När hjärnan har sagt sitt får hjärtat helt enkelt hålla käft... Typ så... Längtan efter barn är ju inte logisk utan mer biologisk så vet man det kan det vara lättare att tysta ner det med hjälp av att koncentrera sig på anledningen till att det inte blir fler. 

    Jag är steriliserad sedan 10 år men det har ju inte tagit bort biologin i min kropp. Jag har fortfarande mens så jag funkar ju rent biologiskt och det gör att min barnlängtan inte stoppades bara för att jag steriliserade mig... I huvudet var det rätt beslut och jag har aldrig ångrat mig en sekund. Men det hindrar inte mig från att ibland känna suget efter ännu ett barn. 

  • Hjelm

    Nu vet jag ju inte hur många barn ni har, men tror ni verkligen att ni kommer att ångra er om ni inte skaffar fler?

    Om ni redan ser många praktiska problem med ett till, är det inte lika bra då att bestämma att det aktuella antalet får räcka och att ni satsar helhjärtat på familjen så som den ser ut idag?

    Vi kan ändå aldrig veta med säkerhet att det blir fler.

  • Hellishen

    Om ni har fler än ett och tvekar. Stanna där och fokusera på de barn ni redan har,eller om ni inte har tidspress vänta några år till och känn efter.

  • Räkan77

    Ibland måste man låta förnuftet tala, inte minst av kärlek för sina existerande barn. Jag var helt inställd på två barn, sen unnade jag mig ett tredje barn vilket var ett beslut av hjärtat, inte hjärnan. Sen bestämde jag mig för att det var dags för hjärnan att ta över igen, för det var det bästa för vår familj.

    Vi är många som inte kan låta oss styras av bebislängtan, för då skulle det spåra ur fullständigt. Men för er kanske ett till barn är fullt rimligt. 

  • Anonym (Elin79)
    Räkan77 skrev 2023-04-19 00:09:27 följande:

    Ibland måste man låta förnuftet tala, inte minst av kärlek för sina existerande barn. Jag var helt inställd på två barn, sen unnade jag mig ett tredje barn vilket var ett beslut av hjärtat, inte hjärnan. Sen bestämde jag mig för att det var dags för hjärnan att ta över igen, för det var det bästa för vår familj.

    Vi är många som inte kan låta oss styras av bebislängtan, för då skulle det spåra ur fullständigt. Men för er kanske ett till barn är fullt rimligt. 


    Det kanske är fördomsfullt, men det du skriver i sista stycket, det tänker jag ibland om "familjen annorlunda".
    De är kvar i bebisfasen, älskar bebisar, älskar graviditeter och BEBISAR.
    Jag tänker inte att man är särskilt förtjust i BARN när man skaffar 9-10 st för då borde man uppskatta alla åldrar? 
    De blir liksom äldre och behöver mer tid och engagemang med åren.
    Tycker man det är så mysigt med bebisar kanske man får göra karriär av det istället och börja jobba på förlossning eller BVC så får man sin beskärda del.

    Men som svar på frågan TS så finns det dem som säger "finns det hjärterum så finns det stjärterum". Har man ork och vilja och allt det praktiska så kör på. Det kanske visar sig att du inte blir gravid men då har ni provat och kan lägga ner det sen. Finns också dem som säger att man aldrig ångrar ett barn men där håller jag inte med. Har man det bra som det är och egentligen är ganska "nöjd", bara det att ålder/normer/bebislängtan pockar på och man har en känsla av att det faktiskt blir en omöjlighet snart och vill ha en bebis bara därför - då kanske det inte är känslor man ska haka på bara sådär. För då kan den där sista bebisen rucka tillvaron. Man vet ju aldrig vad man får så att säga. Och inte hur man själv kommer orka heller... i detalj.

    Jag är 43 nu och vår gräns för syskon var 38. Jag var 37 när hen föddes. Efter det har jag i och för sig känt ibland att biologin gör att det snart är omöjligt. Och känt en viss sorg i det. Men det tror jag är normalt. Och sunt. Det är en tid i ens liv som är förbi, en livsfas. Sen går man in i nästa fas där barnen blir äldre och fokus hamnar på annat vilket på ett sätt också är skönt. Min kropp behöver inte bära fler barn<3
  • Anonym (hjärtat såklart!)
    Anonym (TS) skrev 2023-04-18 22:26:56 följande:
    Kan inte bestämma om vi är klara med barn eller inte. Hur bestämde ni?

    Vi funderat fram och tillbaka 1,5 år nu utan att komma närmare ett beslut. Innerst inne vill vi ha fler men det är en del större praktiska saker som får oss att tänka att vi får vara klara nu. Det känns konstigt och fel på ett sätt men samtidigt vettigt och rätt på ett annat. Vi vill verkligen inte ångra oss i framtiden, oavsett vad vi väljer, men det känns som oavsett vad vi väljer kan det gå fel. Det är ett fall av att hjärtat och hjärnan säger olika saker. Kan helt enkelt inte bestämma oss. Ni som känt likadant, hur valde ni och vad känner ni kring det idag? 


    Såklart ni ska gå på hjärtats röst! Det andra löser sig
  • Anonym (Fröken krass verklighet)

    Jag ska komma med den krassa sanningen... 

    Ja man kan absolut ångra att man valde ett TILL barn. 

    Ja det finns praktiska saker som inte kan lösas hur man än gör.

    Jag blir provocerad av folks glättiga inställning till att saker löser sig och då är det inte så konstigt att familjer vräks, lever fattigt, är skuldsatta, inte har råd etc etc etc... För givetvis finns det en gräns där det helt enkelt inte längre är möjligt att lösa det praktiska. 

    Det finns ingen som helst anledning att sätta en hel familj i skiten bara för att få föda ett barn till.. Då får man vackert svälja den verkligheten och anpassa sig efter dom förutsättningar som är och inse att det inte blir fler barn. 

    Alla kan inte flytta till större och alla kan inte bara söka nytt jobb. Har man nått sin gräns med ekonomin och bostad så har man. 

    Och något som ofta glöms i ekvationen är hur det där sista barnet faktiskt påverkar befintlig familj och ens förhållande. Dynamiken ändras radikalt och hur mycket man älskar sin bebis så sliter det och extra mycket om man då har en ansträngd praktisk verklighet. Och man vet aldrig heller om/hur en ny graviditet och förlossning påverkar dig som kvinna i kroppen och psyket och vad det i sin tur eventuellt kan påverka ett förhållande, dom praktiska omständigheterna och föräldraskap. Och man vet aldrig vad för barn man får... Klarar familjen av ett kolikbarn eller ett barn med särskilda behov? Bara sån "enkel" sak som att barnet får allergier eller typ astma som kräver dyra mediciner kan rasera både ekonomi såväl som mycket annat.... 
    Dumt att leka rysk roulette med ens familj. 

  • Hjelm
    Anonym (Fröken krass verklighet) skrev 2023-04-19 08:20:11 följande:

    Jag ska komma med den krassa sanningen... 

    Ja man kan absolut ångra att man valde ett TILL barn. 

    Ja det finns praktiska saker som inte kan lösas hur man än gör.

    Jag blir provocerad av folks glättiga inställning till att saker löser sig och då är det inte så konstigt att familjer vräks, lever fattigt, är skuldsatta, inte har råd etc etc etc... För givetvis finns det en gräns där det helt enkelt inte längre är möjligt att lösa det praktiska. 

    Det finns ingen som helst anledning att sätta en hel familj i skiten bara för att få föda ett barn till.. Då får man vackert svälja den verkligheten och anpassa sig efter dom förutsättningar som är och inse att det inte blir fler barn. 

    Alla kan inte flytta till större och alla kan inte bara söka nytt jobb. Har man nått sin gräns med ekonomin och bostad så har man. 

    Och något som ofta glöms i ekvationen är hur det där sista barnet faktiskt påverkar befintlig familj och ens förhållande. Dynamiken ändras radikalt och hur mycket man älskar sin bebis så sliter det och extra mycket om man då har en ansträngd praktisk verklighet. Och man vet aldrig heller om/hur en ny graviditet och förlossning påverkar dig som kvinna i kroppen och psyket och vad det i sin tur eventuellt kan påverka ett förhållande, dom praktiska omständigheterna och föräldraskap. Och man vet aldrig vad för barn man får... Klarar familjen av ett kolikbarn eller ett barn med särskilda behov? Bara sån "enkel" sak som att barnet får allergier eller typ astma som kräver dyra mediciner kan rasera både ekonomi såväl som mycket annat.... 
    Dumt att leka rysk roulette med ens familj. 


    Jag är helt med dig i detta.

    För 100 år sedan hade familjer 10-12 barn för att de inte kunde skydda sig. I dag har vi den fantastiska möjligheten att själva styra över vår fertilitet och bestämma när vi inte ska få fler barn. Det är något som våra gammelmormödrar bara kunde drömma om.

    Med det sagt dömer jag inte den som VILL ha många barn, men frågan är hur ansvarsfullt och verklighetsförankrat det är. Ibland får man stryka vissa saker man vill eller drömmer om för att det helt enkelt inte funkar i verkligheten. Ofta verkar det som att det mest är längtan efter att ha ännu en bebis, inte att försörja och ta hand om fem, sex, sju barn.

    Många verkar tycka att det är tillräckligt tufft att ha råd, tid och ork för ett eller två barn, och ändå skaffar de fler. Det är kontraproduktivt och väldigt oansvarigt.

    En del kanske verkligen har möjlighet att ge en stor familj de bästa förutsättningarna och där alla mår bra. Good for them! Men de flesta skulle nog behöva låta hjärnan tala lite mer i dessa frågor.

    Man kan ju alltid se fram emot barnbarnen en dag, eller jobba med småbarn om det är det som är lockande.
  • Anonym (Elin79)
    Anonym (Fröken krass verklighet) skrev 2023-04-19 08:20:11 följande:

    Jag ska komma med den krassa sanningen... 

    Ja man kan absolut ångra att man valde ett TILL barn. 

    Ja det finns praktiska saker som inte kan lösas hur man än gör.

    Jag blir provocerad av folks glättiga inställning till att saker löser sig och då är det inte så konstigt att familjer vräks, lever fattigt, är skuldsatta, inte har råd etc etc etc... För givetvis finns det en gräns där det helt enkelt inte längre är möjligt att lösa det praktiska. 

    Det finns ingen som helst anledning att sätta en hel familj i skiten bara för att få föda ett barn till.. Då får man vackert svälja den verkligheten och anpassa sig efter dom förutsättningar som är och inse att det inte blir fler barn. 

    Alla kan inte flytta till större och alla kan inte bara söka nytt jobb. Har man nått sin gräns med ekonomin och bostad så har man. 

    Och något som ofta glöms i ekvationen är hur det där sista barnet faktiskt påverkar befintlig familj och ens förhållande. Dynamiken ändras radikalt och hur mycket man älskar sin bebis så sliter det och extra mycket om man då har en ansträngd praktisk verklighet. Och man vet aldrig heller om/hur en ny graviditet och förlossning påverkar dig som kvinna i kroppen och psyket och vad det i sin tur eventuellt kan påverka ett förhållande, dom praktiska omständigheterna och föräldraskap. Och man vet aldrig vad för barn man får... Klarar familjen av ett kolikbarn eller ett barn med särskilda behov? Bara sån "enkel" sak som att barnet får allergier eller typ astma som kräver dyra mediciner kan rasera både ekonomi såväl som mycket annat.... 
    Dumt att leka rysk roulette med ens familj. 


    Bra inlägg!
    Det är ju en risk man tar med varje nytt barn. Man vet vad man har men inte vad man får, och det finns ett värde i att vara tacksam för det man har också.

    Får man många barn tätt så kan diagnoser och "utmaningar" kanske visat sig än och så lagom till skolstart får man syskon. Den hände en anhörig nyss, inte kul. Särskilt inte som höga kostnader för boende och inflation egentligen kräver att båda föräldrarna går tillbaka till heltidsjobb när den yngsta börjar förskolan men det kommer inte funka. Typiskt sånt man inte vet på förhand. Och man kan inte förebygga eller sitta och analysera precis allt. Men man får stå för sina beslut och inte sitta och gnälla på samhället eller vara bitter sen. För man hade faktiskt en gång ett val...
Svar på tråden Kan inte bestämma om vi är klara med barn eller inte. Hur bestämde ni?