Anonym (Ångest) skrev 2023-04-24 22:47:05 följande:
Tack för era svar!
Jag har pratat med en överläkare på aurora mottagningen om min förlossningsupplevelse men inte så mycket om hur jag ser framåt. Jag hade förlossningsrädsla innan för jag visste inte hur det skulle vara (gjorde mindre ont än vad jag trodde, även om det gjorde jätteont - ingen bedövning heller). Men nu är jag livrädd för hur jag blev bemött, stressen jag kände, BM som var empatilös och kändes lite sådär. Jag ville verkligen inte spricka och det var min stora rädsla..hur jag mådde efteråt va mycket värre än förlossningen.
Jag sa att jag vill bli gravid igen i framtiden men att jag är rädd, då jag spruckit så mycket är risken lika stor som hos en förstföderska att jag gör det igen. 3-4% alltså! Inget som lugnar mig direkt. Man kommer ha möte med mig den dagen jag blir gravid för att prata igenom förlossningen men att man inte får välja snitt om man vill.
En del hos mig vill föda vaginalt för att få bort rädslan och de dåliga minnena, och den andra delen vill bara ha snitt så jag slipper gå igenom det där igen.
Jag tänker att det är det du borde fokusera på - din stress och bristen på stöd från barnmorskan. Stressar man spänner man sig och det är större risk att man motarbetar arbetet och brister.
Jag hade en stressad, empatilös barnmorska med ett av mina barn. Det var en hemsk upplevelse som gjorde att jag blev rädd. Men jag pratade om det och skrev i mitt förlossningsbrev att jag behövde lugn och ro, hur stressade de än är så får de ju inte visa det för mamman! Nästa förlossning var som en dröm (personalmässigt).