Kirurgisk abort. Hur kan det få gå till så här?

Okej, jag måste verkligen skriva av mig. Jag vet inte alls vart jag ska vända mig. Jag fick göra en kirurgisk abort i måndags. Mitt psyke kunde inte vara mer på botten så jag verkligen hade velat fram o tillbaka på om jag skulle behålla eller ej. Jag kände mig som en trasa på sjukhuset som slussades fram o tillbaka. Dessutom genom BB avdelningen där flera satt med sina nyfödda bebisar, vilket inte gjorde psyket bättre. Efter op så sa läkaren att allt hade gått jätte bra och att ja kunde få åka hem om några timmar. Sagt och jag åkte hem . På tisdagen så börjar jag få ordentliga smärtor i magen, jag blir tillslut tvungen och söka akut till gyn. Där tas det inte direkt på allvar för att det är enl dom för tidigt att ha fått en infektion. Efter några timmar får jag tillslut ett ultraljud och tillomed jag ser läkarens halv panik i ögonen. Det visar sig att jag hade massor med rester kvar samt att livmodern var blodfylld. Hon säger därför att jag måste läggas in direkt. Hennes plan är att jag ska så göra en medicinsk abort pga riskerna för ännu en kirurgisk. Jag försöker bestämt stå på mig om att jag vill intr ha cytotec för att min kropp reagerar skit på det. Men hon pushar så till slut säger jag ja. När ja väl blir inlagd så ångrar jag mig och säger till nästa läkare att nej jag vill inte , jag vill göra en till kirurgisk trots riskerna. Denna gång ger jag inte med mig . Till slut kommer 3dje läkaren in, som opererade mig och ändrar historian om att det hade inte gått så bra första operationen,  den tog nästan 1 timme istället för 5-10 min och han bedömde att det var ca 90% chans att dom skulle ha sönder livmodern vid ännu en till operation så åter igen gick jag med på att ta cytotecen. 3 timmar efter jag gjorde det så hade dom proppat mig full med varenda smärtstillande som finns men inget hjälpte. Därefter minns ja knappt något utan det blev en ur akut operation. Även denna tig lång tid men läkaren försäkrade mig om att nu var allt ute. O ja fick åka hem. Natten till  torsdagen fick jag samma smärta och fick åka in akut. Åter igen samma behandling, du kan inte ha så ont nu osv osv, men mycket riktigt fanns det rester kvar. Denna gång ansågs riskerna att ha sönder livmodern som ännu högre. Jag gick dumt nog med på att pröva cytotec igen med ständig övervakning. Det blev samma procedur Denna gång och det slutade med ur akut operation. Innan jag åkte hem idag så frågade jag specifikt om dom kunde garantera att allt är över nu... Fick till svaret att ingenting kunde garanteras. Jag mår så sjuk dåligt psykiskt och jag är helt slut.  Hur kan det ens få gå till så här, inte ens en läkare har  bett om ursäkt eller nått. Jag har nu gjort 2 försök till medicinska och 3 kirurgiska på "samma" abort. Jag vet inte hur jag ska kunna klara av en till om dom inte fixat det denna gång.