Miljonär men fattig
Jag växte upp väldigt fattigt. Vi levde på existensminimum. Hade varken hus eller bil, delade på ett sovrum. Min ensamstående mamma åt rester från min tallrik för att vi inte hade råd att slänga något. Vi åkte aldrig på semester med undantag från en sommar då hon lyckades skramla ihop pengar så vi kunde åka till Stockholm.
Jag har pluggat länge, arbetat hårt och har nu 1,3 miljoner på sparkontot, äger en bil utan lån, har ett hus som är värt betydligt mer än vad vi har lån på. Min man har nästan lika mycket sparat som jag. Trots det ser jag mig som fattig. Jag får ångest av att ens köpa kläder för 1000 kr till mig själv. Köper den allra billigaste maten och oroar mig konstant. Vi väntar nu vårt tredje barn och jag har panik över hur vår ekonomi kommer påverkas. Hur arbetar jag bort känslan av att känna mig fattig och börjar leva utan oro?