Hur mycket orkar man egentligen?

Med anledning av att jag är ganska ung, haft psykologkontakt som barn och saknar större delen av familjen i närheten har jag blivit tillfrågad av barnmorskan om jag vill gå med i en typ av stödgrupp. Den är till för förstagångsmammor, oftast yngre som av olika anledningar vill ha gemenskap och extra stöd. Man ska ses en förmiddag i veckan till efter lunch från sista veckorna av  graviditeten tills ens barn blir ett år. Det låter toppen tycker jag men när barnmorskan sa att kravet för att vara med är att man ska försöka närvarande så mycket som möjligt blev jag tveksam. Om man är sjuk nån gång kan man självklart avstå den dagen men annars ska man vara med varje gång för gemenskapens skull. Orkar man verkligen det som helt nybliven mamma? Är det realistiskt att tänka att det kommer gå bra att ta en nyfödd på bussen 20 min, vara social ca 5 h och sen ta sig hem på samma sätt och orka med resten av dagen? Min förväntan är att det kommer vara svårt den första tiden och att man bara kommer vilja fokusera på att lära känna sin bebis, skrapa ihop sömn när det ges möjlighet och försöka få ihop sin nya vardag. Att ens aktiviteter kommer planeras helt för dagen beroende på sömn, bebisens humör och vädret. Därför vill jag höra vad ni tror.