Hur hanterar man det faktum att man inte kan få barn?

Jadu, om jag bara visste. Ibland känns det ok med att vad som hindrar mig från att adoptera hade gett mig problem i föräldraskapet men det är många med dessa problem som får egna barn. Känts bättre när jag ofta varit mer i sammanhang där barn är. Att kunna ha en relation till dom.

Har en bekant som är i samma situation. Hon har dels sökt hjälp, typ psykolog, för att prata av sig samt lättare lära sig acceptera det. Sedan har hon mycket kontakt med sina syskonbarn. Hennes syskon är införstådda med hennes problem och hon umgås mkt med sina syskonbarn. 

Livet är orättvis i vilka förutsättningar man har. Det är svårt att sätta sig in i din situation när man har turen att inte dela din situation men spontant tänker jag att jag hade velat vara nära mina syskonbarn eller andra barn i min närhet.
Jag har en kollega vars moster inte har barn och mostern har vårdat deras relation ömt och de står varandra nära.
Kan du vara stödperson åt något barn? Det finns olika projekt där man är mer eller mindre involverad. Eller kanske engagera dig i någon förening för de i samma situation som du. Allt beror ju såklart på dina förutsättningar. Jag beklagar att du inte själv får välja.

Jag tog helt enkelt hjälp hos hälsocentralen för att prata med en kurator. Jag skilde mig pga barnlösheten och jag var så bitter när jag såg gravida kvinnor eller kvinnor med barnvagn men mest bitter var jag på de som är dåliga föräldrar, som soc tar barnen av men de fortsätter att bli gravida gång efter gång. Kom min brorson och hälsade på med sin lilla bebis så grät jag, jag grät när jag såg barn på tv osv. Att få prata med kuratorn hjälpte mig otroligt mycket. Sedan kan man ju när man träffar rätt man adoptera, min f.d make var dock tvungen att se sin kvinnas mage växa så jag beslutade mig för att gå vidare och låta honom bli lycklig med någon annan.