• dayne

    Ångest, depression, sjukskrivning

    Jag har lidit av ångest och depression så länge jag kan minnas. Jag är 34 nu och minns att det började redan som barn. För 6 år sedan fick jag diagnosen EIPS. 


    Jag har efter ett turbulent liv, utan att någonsin känna mig välkommen i samhället, börjar bli smått besatt av att vara ?normal?. Därför har jag jagat allt som ?normala? människor har. Dvs fast anställning på heltid, ett förstahandskontrakt på lägenhet, bli skuldfri osv. Jag lyckades med allt detta, jag har till och med köpt ett hus nu.

    Men allt finns ju kvar. Så jag blir fortsatt sjukskriven då och då för att jag helt enkelt inte orkar/klarar att arbeta. Vad som har hjälpt ibland är att byta jobb. Det har på något sätt gett ett uppsving i mitt mående.

    Jag har varit sjukskriven till och från på mitt senaste arbeta. Senast var i ca 6 månader. Under den tiden sökte jag andra jobb i hopp om att jag skulle må bättre av det. Jag hittade ett nytt jobb och har snart arbetar där i 2 månader. Men nu mår jag sämre än någonsin och jag finner ingen glädje på arbetet. Bara extrem ångest.

    Vad tror ni försäkringskassan skulle säga om jag blev sjukskriven från mitt nya jobb? Jag har bara provanställning än så länge så jag kommer ju garanterat bli uppsagd.

    Får man ens sjukpenning om man inte har ett jobb? Jag kan ingenting om sånt här. Någon som vet?

  • Svar på tråden Ångest, depression, sjukskrivning
  • rehha

    Hej Dayne, tack för att du delar med dig. Sökandet efter att passa in, turbulens och att det har gjort dig smått besatt låter energikrävande. Jag förstår om du är trött. Vill bara påpeka att du duger som du är, precis så, och att varje människa är unik på sitt alldeles egna sätt. Det låter som att du behöver följa dig själv mer och inte jämföra dig med strömmen. Att försöka hänga med kan kosta mer än vad det ger, du ska vara försiktig med din energi vännen. Du tillhör precis lika mycket som resten, vi är här på jorden tillsammans, enade. Sen föds och dör vi ensamma, det bara är ett faktum att ensamheten är livet. Hur vi förhåller oss till den skiljer sig, vi matas sönder med gemenskap och tillhörighet, men skrapar man på ytan kan man ibland se att vi är mer ensamma tillsammans än ensamma. Allt är relativt. I grund och botten tror jag dock att vi mår bäst när vi känner oss sammankopplade med vår omgivning, kraften i att möta någons varma blick går inte att underskatta och fyller en med kärlek. Och utan kärlek så dör vi faktiskt.


     


    Jag känner igen mig i din beskrivning av att dras till förändring i hopp om att må bättre. Saken är den att förändring är skönt till en början, en kick, men så småningom blir ångesten inuti en själv lika påtaglig som drivkraften som motiverade en till förändring. Med det sagt är det inåt vi behöver jobba och reglera. Men fram för allt möta. Det är vi värda. Varje liten känsla och tanka kan vi vagga om vi bara vet hur. Och det tar tid att hitta fram till, och ibland hjälp från andra människor som vet något annat än det vi själva trodde att vi visste. 


     


    Min fråga till dig är om det finns orsaker till vantrivsel på jobbet? Är det arbetsuppgifter, kollegor, tider, belastningen? Går det att prata med chefen, lägga korten på bordet, framföra dina behov för att du ska mäkta med. Sen undrar jag varför du garanterat lär bli uppsagd, vad grundar sig dessa tankar i? Jag förstår att din första känsla är att du vill fly, men om du benar ut vad som blockerar dig i jobbet, påverkar ditt mående negativt och kommer fram till att jobbet i sig är skapligt, är det kanske mer hållbart att stanna och fortsätta ha sammanhang och inkomst? 


     


    Jag tror man kan få sjukpenning baserat på sin senaste inkomst. Handläggningen kan dock ta tid, månader, så det gäller att ha en buffert att leva på i väntan på. När jag var sjukskriven som student med pågående extraanställning tog det ett halvår att få ersättning och då var den lägre än när jag arbetade som timanställd på ett företag och inte var student. 

Svar på tråden Ångest, depression, sjukskrivning