Faderskap
Hejsan!:)jag berättar lite om min historia. Jag träffade en tjej ett tag förra året. Det tog slut mellan oss, men en kväll därefter så träffades vi och hade oskyddat sex. Jag visste att det var lite risk att hon kunde bli på smällen och kände efteråt att ajdå, det var nog inte så bra. Så jag kontaktade henne redan dagen efter, att hon får hålla lite koll. Jag fick höra på rykten att en annan kille kom hem till henne dagen efter som jag var där, och sedan dess har dom varit tillsammans. jag var på henne under flera dagar och frågade om mensen kommit, men nej mensen kom aldrig. efter ett tag så skickade hon en bild på ett positivt gravtest. Jag sa att jag vill inte ha fler barn och att det är 50-50 om det är jag eller hennes kille eftersom han var med henne redan dagen efter, men att det är hennes kropp och hon bestämmer själv. Men hon bokade en tid för abort. Jag erbjöd mig att hjälpa till med skjuts eller passa hennes barn för att det skulle underlätta så mycket som möjligt för henne. Men hon sa att allting är fixat. Tiden gick och jag kunde släppa mina tankar kring detta, för att jag kunde inte tro att hon behöll det när hon satsar på allt på den nya killen. Efter ca 7 månader så hörde jag på rykten att hon börjat se stor ut och efter ett tag så hörde jag att hon måste vara gravid. Jag tänkte att hon har blivit gravid igen efter aborten med sin kille såklart. Jag räknade ut att hon kommer förmodligen få barn fram till sommaren ungefär. tiden gick och jag tänkte inte något mer på det, men sen kom det som en chock När jag fick höra att hon fött en dotter i februari. Jag räknade ut att hon kan inte ha gjort aborten som hon skulle göra. Allt rasade för mig och jag skrev till henne, finns det någon risk att jag är pappan? Nej fick jag till svar. Efter det gått en vecka blev jag riktigt deprimerad och jag tänkte att jag måste få veta det här svart på vitt. Jag fick kontakt med henne igen och då berättade hon att dom har tagit ett faderskapstest och det ska ta 10 dagar. Jag tänkte varför har dom tagit ett test, då kan hon inte vara säker. Jag tänkte att det borde synas för att hennes kille är mörk och från Mellanöstern. Jag skrev till henne att om jag bara får se en bild så att jag får någon uppfattning. Hon skickade en bild och när jag såg barnet så bröt jag ihop. Det var nästan en kopia av min yngsta son när han var bebis. jag kände att jag kan inte skita i det här. jag kan inte möta ett litet barn på affären som är min dotter som jag inte känner. Jag vill ta mitt ansvar och hon ska få växa upp med sin riktiga pappa. Vi har nu fått lite kontakt och jag har träffat barnet 3 gånger. Jag har pratat med familjerätten och dom har tagit mina uppgifter, sen kan inte jag göra något mer. 14 dagar efter födseln ska fadern bekräftas, och om inte det gör det går det via familjerätten för att barnen har rätt att veta sin biologiska pappa. Testet som dom gjorde tog dom i en annan kommun, det var ett test som dom köpte själva för över 3000kr som skulle ta 10 dagar. Jag har tagit upp det med henne 3 gånger nu att hon ska kontakta familjerätten för att vi ska kunna göra klart faderskapet och att även vi tar ett test via dom så att det inte finns något frågetecken i framtiden. varje gång så säger hon att hon vill vänta tills deras resultat har kommit först. nu har det gått 1 månad sedan dom tog deras test, och jag känner bara att det känns meningslöst att vänta på ett test där vi redan vet svaret på. Väldigt osannolikt att han är pappa, och det vet hon om. jag bara väntar om dagarna och hon säger fortfarande bara att resultatet har inte kommit än. Jag har hört på rykten om att hennes kille är hos henne och att dom sett honom burit på barnet när dom varit ute. Till mig sa hon att hon hade lämnat honom. Nu händer det ingenting, och jag har lite svårt att tro, att dom inte har fått resultatet. Jag vet att det är mitt barn och jag kan bara tjata på henne, kan inte göra annat än så. Jag förstår inte varför man ska dra ut på detta. Nu är ungen 2,5 månader gammal. Är det någon som har erfarenhet av detta?? jag känner mig maktlös och bara går och väntar
