Ni män eller ni med män som reser i jobbet

När min man jobbade borta från söndag kväll till fredag morgon så pratades vi vid flera gånger per dag. Antingen via meddelande eller samtal. Ibland kunde det vara mindre för vi var för upptagna men vi fick alltid till ett samtal innan vi lades oss. 

Då had e is natal om att jag inte vart han var när han skulle komma hem, etc

Det ska stå då hade vi samtal. Om jag att jag inte visste vart han var, när han skulle komma hem etc

Ibland ser jag att han är borta för hans väska är bort men vet inte om han kommer hem ons eller tors. Nu skriver han ofta på almamackan efter att jag bett om det men inte alltid

Nu i morse fick jag ett sms med ha en bra dag jag   kommer hem torsdag.. Han har inte sagt nåt eller skrivit nåt att han ska bort.. Nu visste jag det för jag hörde hur han sa det till sin mamma i telefon för 2 veckor sedan och har inte frågat för jag ville se om och när han skulle säga till eller skriva upp det.

Jag tycker man pratar eller chatta en stund på kvällen efter barnen har lagt sig. Ska vara något väldigt som gör att det inte går. Tex om de har väldigt sen affärsmiddag och han verkligen inte orkar när han ska lägga sig men då brukar han tala om det innan, så inte jag sitter och väntar på ett samtal. 

Reste i jobbet på det jobb jag hade när vår äldsta föddes. Vill fokusera på jobbet under arbetstid så absolut ingen kontakt dagtid, och på jobbresa är man ofta iväg på kvällsaktiviteter också. Så minimal kontakt, något sms på kvällen för att kolla hur läget varit under dagen. Var oftast borta 1-2 dagar /månad så det var ju inte så mycket. Enstaka resor var längre, 5-8 dagar. Är kvinna så jag fick väl egentligen inte svara i din tråd. Men det kanske är bra med lite perspektiv.

Det som jag reagerar på är att du ska ha ansvar för hans barn när han är borta. Känns lite märkligt. Sen verkar ni ha kommunikationsproblem? Att ni inte planerar veckorna tillsammans känns ännu mer märkligt.

Det beror lite på vad det är för resa. Ibland är de väldigt intensiva och då skickar vi bara snabba godmorgon och godnatt-meddelanden. I bland är det lugnare och tråkigare och då chattar vi kanske mer. Vi ringer nog aldrig till varandra eller till barnet när vi är borta. Det handlar ju för det mesta bara om några dagar och upp till två veckor så det finns inte så stor anledning att behöva prata just då, bättre att den som är borta får koncentrera sig på det den gör där så tar vi itu med saker som kanske har hänt sen. 

Maken reser bort lite då och då, typ en-två veckor, kanske varannan månad. 

Oftast hörs vi inte alls, ibland ringer han strax före nattning för att prata med yngsta sonen på 6 år, men det beror väldigt på hur det funkar med tidsförskjutning och hur schemat ser ut för honom/oss.

Sen kan jag ju skicka mess ibland, men det är mer specifika grejer, skulle verkligen inte för vänta mig att han höll på "kolla läger" eller säga godnatt eller sånt.  

Inte ok. Jag var gift med en man som var borta nästan varje vecka, och vi hördes ändå varje kväll i telefon. Sen så funkade det inte att han var borta så mycket, vi har ett barn ihop och han började åka iväg och jobba igen när barnet var 2 veckor gammalt. Jag gjorde allt hemma och när han kom hem igen förväntade han sig att jag skulle vara pepp och sugen på att hitta på saker medan jag mest bara ville vara ifred eller träffa någon vän, ensam. Det blev mycket slitningar och bråk för att han inte förstod hur det var att vara ensam hela veckorna. 

Att du ska ta hand om HANS barn när han är borta är helt oacceptabelt.

Du skriver hans barn. Du är alltså familj nummer två som han struntar i. Troligen är detta beteende orsaken till att hans första äktenskap gick i kras och han har inte lärt sig ett skit utan fortsätter i samma still tills även du tröttnar. 

Var borta tre nätter i veckan i två år. Ringde hem varje dag.