Tips på vad jag kan göra

Det är så att min fru kom i förra veckan och berättade att hon ville skiljas, det har jag accepterat och vi kommer att skilja oss. 

Vi har båda diagnoser, jag adhd och hon ocd. Under våran relation har jag flertalet gånger bett om att vi ska gå och prata med någon för att vi ska bli bättre att kommunicera med varandra och helt enkelt förstå varandra bättre, vilket hon inte velat (ibland sagt okej till, men sen har det aldrig blivit av ändå). 

Vi hade nu kommit överens om att få i familjerådgivning för att lösa skilsmässan så bra som möjligt och för att förstå varandra. Imorgon har vi tid och idag säger hon att nej jag trodde inte vi behövde gå och jag vill inte. 

Jag känner inte att jag kan låta henne fortsätta slippa undan, jag känner att jag vill ge familjerådgivning en chans för att vi ska kunna ventilera och prata med någon helt annan, inte för att på något sätt lösa något och hitta tillbaka till varandra. Utan bara för att rätta ut frågetecken och hur vi tar saker vidare nu. 

Nu till lite information om varför jag vill gå och prata med någon. 
Som nämnt ovan så lider min fru av ocd, vilket även under hela våran relation gett sig uttryck även som relations-ocd. Jag har flertalet gånger fått höra: jag vill skiljas, nej jag ångrar mig, är jag kär i dig? Jag tittar på andra, attraheras av andra med mera med mera. 

Hon har under hela våran relation jobbat hårt på att jag ska växa som människa, lära mig prata och sätta ord på känslor och jag har verkligen blivit en helt annan person medans hon står och stampar på samma ställe, stänger in sig och inte säger någonting. 

Jag struntar fullständigt i om hon bara tappat känslor, träffat någon annan eller vad orsaken är utan jag vill att vi går och pratar med någon eftersom att hon sedan hon berättade att hon ville skiljas har bettet sig jätte tvångsmässigt och säger saker och beter sig som hon gör när det är mycket tvång hon känner att hon behöver ge utlopp för. 

Jag har börjat och bearbetar sorgen som jag brukar göra. Pendlar mellan ilska och sorg, tagit bort bilder på oss, tagit bort henne på sociala medier, träffar vänner, pratar av mig, gråter och skrattar, ja allt man egentligen går igenom. 
Jag fokuserar helt enkelt på mitt liv och lägger ingen energi på henne överhuvudtaget mer än att jag vill att hon mår bra såklart! 

Ifrån hennes sida har det istället från början kommit ständiga kommenterar och hennes humör pendlar så enormt och jag blir bara förvirrad och irriterad. 

Hennes första kommentar: såg att du tagit bort alla bilder överallt och hon säger att hon inte vill ta bort sina. 
Hon vart sedan ledsen över att jag hade tagit bort oss som gifta på facebook. 
Ena dagen är det fel om jag råkar sitta för nära till att hon nästa dag vill ha en kram. En sekunden ska vi inte snabba på någonting och att vi kan bo under samma tak hur länge som helst och hon vill verkligen att vi ska vara vänner. 
Hon lägger kommenterar som: jag såg att du hade bytt profilbild på facebook.
Hon går från att vara iskall till att bli jätte ledsen och uttrycka att hon inte vet hur hon ska klara den här omställningen med mera. Från jag vill ta det lugnt till kan vi skicka in om skilsmässan nu! Varje gång jag åker iväg upplevs hon som grinig och skickar ett sms om någonting. I början skrev hon jag älskar dig, jag kommer sakna dig och jag sa ifrån direkt att hon måste sluta med det. 

För ett par dagar sedan klämmer hon ur sig att hon börjat få känslor för någon annan och då fick jag nog, alltså första gången jag vart otrevlig och sa att nu räcker det, var bara tyst, säg ingenting mer jag vill inte höra någonting och jag är så less på att din mun bara går i ett med tusen olika saker hela hela tiden. Bara låt mig vara. 

Det jag då menar med tvångsmässigt är att jag ser hur hennes hjärna arbetar på högvarv och jag känner henne så väl så jag vet när hon säger något i ren tvång (för att hon känner sig tvungen) att agera på tvånget. 

Inatt sov hon äntligen borta, jag tänker inte fråga vart och jag bryr mig inte om det. 

Men att hon nu ska smita undan att vi ska gå och prata är förjävligt, om hon nu älskar mig och bryr sig om mig som hon påstår så borde hon göra detta för mig, vad är det värsta som kan hända? 
Jag tycker att hon är skyldig mig det, jag kommer aldrig att gå tillbaka till henne men jag vill att en utomstående ser oss och kanske kan komma med inputs och förslag på hur vi enklast löser allt detta och sen att jag inte förstår ett skit av henne och allt hon säger. 

Någon som varit med om samma sak? Som haft en partner som vill separera och som sen beter sig konstigt och agerar konstigt? 
Ska jag bara stå på mig angående familjerådgivningen? Gå dit själv?