Adoptera bort 1-åring (långt)?
Det gör så ont att ens skriva det här.. mitt hjärta går sönder och tårarna bara rinner.
Efter många riktigt hemska bråk ska jag och pappan separera. Han kan inte ha sonen ensam., Han har fast jobb men han har massa skulder, ingen egen lägenhet längre (han ska flytta till sin mamma).. han dricker mycket , tar droger och har sagt att han ska försöka få vårt barn att hata mig.
Jag har två barn sen innan nästan på heltid., jag var ensamstående förut och behövde jobba som eskort i perioder (lång historia men barnen har alltid varit med barnvakt när jag har ?jobbat?). Jag dricker ingenting nu och tar inga droger eller nånting men jag har också skulder och skulle antagligen behöva jobba som det jag gjorde innan igen om jag blir ensamstående..Jag har inte haft någon vit inkomst på länge och har ingen SGI, ingen rätt till försörjningsstöd, ingenting.
Innan jag blev gravid brukade jag låna pappans lägenhet mot betalning för att ?jobba? (både träffa kunder och online). Det var så vi träffades , en kompis presenterade oss för att han visste att jag behövde hjälp med det. Jag klarade inte att göra abort men jag tänkte på att adoptera bort vår son redan under graviditeten ..men pappan ville inte. Tyvärr har vi gemensam vårdnad.
Jag vet att det bara kommer att bli bråk om vi ska försöka samarbeta.. pappan kan säga så hemska saker om mig och jag ser framför mig hur han kommer traumatisera vårt barn för livet. . Han har bland annat sagt att han ska berätta om mitt ?jobb?.. Och så är det hans missbruk. Min son förtjänar så mycket bättre än det här. Jag ammar fortfarande men tänker att det är bättre nu när han är för liten för att komma ihåg.
Hur gör jag? Jag vill inte att han ska hamna i familjehem utan hos en riktig trygg familj som har längtat efter ett barn.. där han kan stanna. Går det? Och kan det gå utan pappans tillåtelse om man lyckas övertyga familjerätten (eller tingsrätten?Socialtjänsten?) att han inte är lämplig?
Jag är så otroligt ledsen , har aldrig varit så här ledsen i hela mitt liv.. men det känns som att det här skulle bli bäst för honom. Mitt äldsta barn är nästan vuxen men kanske mellanbarnet också för jag känner att jag inte kan ge dom allt de förtjänar när jag är ensamstående ..det är så sorgligt men tyvärr sant.
Tacksam för svar! Och jag är väldigt medveten om att vi inte borde skaffat barn så det behöver ni inte skriva.. vår son är världens finaste så jag ångrar inte honom alls men han förtjänar mycket mycket bättre.