Lite funderingar om min 3 månaders son
Hej!
Min son är nu 3 månader o jag ha lite funderingar på lite olika saker. Till att börja med sömnen, han sover så otroligt bra på nätterna inatt till exempel sov han i åtta timmar o hade nog kunnat sova längre om jag inte tatt upp honom och gett honom mat.( Han åt men va nog inte så hungrig egentligen ) o sen somnade han igen o sov 3 timmar till sen va de dags att starta dagen tyckte han. Min fundering är borde jag väckt och matat honom tidigare eller ska jag låta honom sova tills han vaknar och vill ha mat? Han missar ju ett mål mat när han dover så länge,men han är ju lika glad nöjd o mätt ändå verka de som? Hur hade ni gjort? På dagarna är han glad o nöjd men sover max 30 minuter åt gången ibland är de omöjligt att söva om honom så vi ha slutat med de och låter han vara vaken om han vill de så försöker vi efter en stund igen istället.
Vår son äter ersättning och har gjort sen han va ca 2 veckor. Han äter ca 150 ml 6 gånger om dagen ibland mer och ibland lite mindre. Han väger nu ca 7kg. Och om man ska räkna efter hans "behov" som dem gör på sjukhuset så skulle han behöva äta 170ml 6 gånger om dagen eller 150 7 gånger. Men de går inte att få i han mer än 150 år gången och om jag ska ge han sju gånger så äter han ändå knappt nånting de sista målet. Blir så stressad varje gång han inte äter upp eller om han äter lite någon dag. Men han är ju glad nöjd o pigg? Kan ju inte tvinga i han mat bara för att de borde va hans behov? Han va liten när han kom o vägde 2615gram men han ha gått upp jätte bra. Han ha hoppat upp nån kurva Tom. Men nu ha han haft en period på några veckor där han inte äter som han "borde". Men de går inte få i han mer. Hade ni varit oroliga eller låtit han äta de han vill äta när han vill?
Sen undrar jag om de är fler där deras lilla ler mer åt sin pappa? Vi är hemma båda två, men jag har vår son lite mer på dagarna än hans pappa. De räcker att hans pappa visar sig så får han världens största leende och hur många som helst. Jag får oftast kämpa för att jag ska få ett eller två leenden. O för hans pappa räcker det med ett "hej" så blir vår son överlycklig. Får för mig att han inte älskar mig lika mycket som sin pappa men så borde de väl inte va? Eller att jag är en dålig mamma men jag gör verkligen mitt bästa.
Ja jag är en orolig mamma men jag älskar min son Så otroligt mycket o vill att han ska må bra o ha de bästa i livet🥰