Separera eller inte

Så nu sitter man här.. Efter att under en längre tid funderat över separation men Alltid ångrat mig, fortsatt må dåligt, vill inte förstöra  för barnen.,hur ska jag klara mig, många tankar.. Så bestämde jag mig efter flera dagars tystnad här hemmet kände jag att nej nu får det vara nog.. Jag ska inte backa ur den här gången.

Så har vi en fin stund efter maten, pratar med varandra, han pratar med mig efter flera dagars tystnad och nu jag känner att det blev jobbigt igen. Det är precis här jag dragit tillbaka mina tankar och vaggas in i den här falska tryggheten att nu, nu blir det bra. Den här gången blir det bra, nu är det lungt, inget mer att att gå och lägga sig eller vakna med tryck över bröstet. Fast jag vet att det inte blir så..

Det är. Ändå svårt att ta steget