Hur jobbar ni med acceptans?

Man tar ett djupt andetag, räknar till 10 och såna saker. Det kanske låter löjligt men det är ju sånt som får en att lugna sig. 
Att tänka "good enough", att ta promenade där man får tänka i lugn och ro osv. 

mindfulness, yoga 

Att acceptera läget är att förstå varför man hamnat i en depression och få självinsikt och kunskap om vad det är och  att det inte bara är som en förkylning.. När man förstår sammanhanget är det mycket enklare att ta till sig alla knep för att må bättre och komma vidare. 

Håller helt med. 
Och sen när man börjar "förstå" att det är så. Att man planerar utifrån det. Dvs inte planera alls om man inte har ork eller kognitiv förmåga att ta sig an något. Och inte heller förvänta sig det av sig själv.
Samtidigt kan man behöva göra planer och tex. ta en promenad på en kvart om det är läkares inrådan att man bör göra det och att det inte spär på det dåliga måendet. Att göra små små saker dagligen, rutiner och vardagliga saker, och känslan av att kunna bocka av dessa kan också vara viktigt när man påbörjat sin väg tillbaka. 

Handlar för mig om att lära mig förhålla mig till saker, att min livssituation är som den är och att andra människor är som de är. Jag har aldrig haft någon "regelrätt" depression, även om jag haft down-perioder då jag har ifrågasatt varför jag fortsätter leva. Jag har i grunden en stark livsvilja och livslust som i slutänden brukar ta udden av mitt i perioder depressiva tänk.

Jag brukar fokusera på allt det jag har att vara tacksam och glad över, det hjälper kanske inte för alla, men det är en bra början.

Vi lever i ett land där de flesta fortfarande har det relativt bra och tryggt, och då kan det vara svårt att se skogen för alla träd s.a.s.

Våra många decenniers välfärd har bevisligen inte gjort oss lyckligare, i många fall tvärtom. Jag rekommenderar Anders Hansens böcker, han har djupa insikter om varför vi västerlänningar ofta mår så dåligt trots att vi har det bra.

Tack för kloka svar!