Känner mig så jävla ensam

Kvinna eller man? Ingen släkt? Ålder? 20, 40 eller 60?
Det är många som känner sig ensamma. Vad tror du det är som gör att du inte får"napp"?

Jag har försökt finna svaret på vad som gör en lyckligare, genom att läsa artiklar, psykologi guider, observerat folk på t.ex. familjeliv och observerat människor på andra platser. Och det verkar som om 2 sysslor ger mest lycka, och dessa kan delas vidare in i många mindre subgrupper. Dessa 2 viktigaste faktorer är att antingen socialisera mycket med vänner, eller att ägna sig mycket åt självutveckling, alltså sina hobbyer. Under tiden som du letar efter nya vänner kan du lägga krut på att bli bra på ett hobby utanför jobbet. Läs gärna kvällskurser på distans, spela schack, läs kemiböcker, måla tavlor, utvecklas spirituellt med bibeln, starta en egen blogg men se till att den behandlar något som får dig att verkligen tänka, m.m. Sedan kommer du med stor sannolikhet att träffa nya vänner där ni connectar genom gemensamt hobby, och där du är stabil och lycklig i dig själv. Jobba på dig själv först innan du släpper in andra in i ditt liv. Det är bäst och roligast så för alla inblandade. Btw, folk i kyrkan har som plikt att inte få någon att känna sig utanför.

Du är så underbar ibland med din krassa syn på världen, och du har alldeles rätt. Det är bäst och roligast för alla inblandade att människor jobbar på sig själva innan de släpper in andra. Men om vi gjorde rätt skulle nog kyrkan jobba för att sajter som Familjeliv, Facebook, Instagram Twitter och Tiktok läggas ner?! Jag menar, ser hela tiden folk som är totalt bristfälliga i självuppfattning starta trådar i ämnen de inte har en susning om. Politiker och journalister twittrar som om, tillåt mig att citera en god katolik de är "barens jobbigaste fyllo", (eller Erik Helmerson) Barnen dansar som om de kunde dansa. Dock inte du.  Du är saklig. Love it. 

Aww, tack snälla!!

Man kan inte lura sig själv genom att försöka ersätta kompis eller partner med sysslor och aktiviteter. Om man har levt i ensamget länge tid så är lusten för att gå på kurser med en massa folk väldigt liten. Det är fel på samhället, kolla bara på bussen och räkna hur många som inte tittar i nån skärm...sorgligt nog så finns det hur många trådar som helst om ensamhet från människor i alla åldrar...finns också en del som är snälla och ger råd men ingen säger "du kan ju skriva med MIG" åtminstone ett tag...att gå på kurser är ingen garanti för nya vänner...det gäller kemi och klicka och vad man har för förväntningar samt hur man är som person...och en del grundkrav som man inte är beredd att tumma ner på...svårast när man är äldre då är man ganska oflexibel...

Jo, det finns användare som skriver att man kan skriva till dem. Men jag förstår absolut vad du menar. Det är så mycket lättare att slänga ur sig några snabba standardråd än att skriva med någon som känner sig ensam. 

Jag kan förstå det. Man behöver lägga betydligt mer tid och energi på att skriva privat och då ska man ha den tiden. Men såg en användare nyligen skriva till någon att den kunde skriva, men att den kanske inte skulle svara så snabbt, till exempel. Det kan också vara ett sätt. 

Är du utåtriktad eller mera introvert?  Om du slutar använda scannern och handlar i mindre butiker så kanske du kan småprata med kassapersonalen.... Du kan försöka hitta en frisör som är trevlig och verkar pratsam, gå på massage, anmäla dig till någon aktivitet tex danskurs, hantverk, gympa, bokcirkel....du väljer själv och kom ihåg man kan inte vara bra på något som man testar för första gången....och det kan bli roligare när man gått några gånger och det tar ett tag innnan man lär känna folk.... Svenska kyrkan brukar också ha aktiviteter öppet för alla, och kan prata med prästen, diakonen och dom som jobbar där om inte någon av besökarna verkar intressant och prata med.....

Du kan ju också börja heja på dina grannar om du inte redan gör det och småprata med dem och se vilken respons du får....
Du kan anmäla dig till att hjälpa till ideellt i någon förening också.... gå med i styrelsen så träffar du folk också. 
Att det ska bli nära vänskap kan bli svårt men kan ju alltid försöka boka in aktiviteter med någon på tu man hand. Gärna en neutral plats första gången men sen att man kan bjuda hem personen tänker jag....Lycka till!!

Jag brukar faktiskt skriva exakt just det, men börjar känna mig ganska tjatig som upprepar det som en trasig gammal grammofonskiva. Det är inte bara för personen som känner sig ensams skull, utan jag tycker det är genuint kul att prata om allt möjligt. Vardagen. Ensamheten. Livet. Jag har en kompis här på forumet som jag har skrivit med nästan dagligen i över ett år. Samtalet tar aldrig slut, utan fortsätter bara att växa och fördjupas 🤩 Tror vi fortsätter tills vi dör!

Som jag skrev i inlägget ovan, så får du gärna skicka ett PM om du vill prata med någon. Jag svarar så länge du gör det och tycker bara att det är kul att prata. Ingen ska behöva känna sig ensam och utanförskap är alldeles för stigmatiserat i samhället idag. Annars önskar jag dig en fin kväll/natt! 🌙

Hur gammal är du på ett unmgefär?
Man eller kvinna?
Småstad eller storstad?

Hur blev det såhär?

Sadla om till något du gillar. Skaffa roliga fritidshobbys. Träna bland folk. Gruppträning?

Skaffa en partner? Blir som en kompis man har hela tiden. Oavsett hur mycket vänner man har blir det ju inte samma sak. Med en partner kan du dela varje dag och göra roliga saker tillsammans. Resa t ex. 

Dricka varje dag är verkligen inte bra. Bara självdestruktivt och kommer att få sig att  må ännu sämre. 

Det är inte schysst att lägga ansvaret på andra att de ska göra dig lycklig, att det är fel på dem som vill läsa böcker eller läsa på mobiler istället för att du sysselsätter dig själv. Varje person är sin egen lyckas smed, läs böcker på tunnelbanan du också eller läs annat. Det är mycket roligare att läsa Camilla Läckbergs kriminalromaner än att börja prata om vädret med en främling på bussen tycker jag, och det är inget fel på mig för det. Jag letar inte efter nya vänner för jag är så uppslukad av min egen blogg om kemi (på kvällarna alltid). Detta får mig att verkligen tänka, det är viktigt att man gör sina hobbyer största delen av tiden.

Lite vänskap då och då går bra och är nödvändigt, men man ska inte öppna sig för alla, och de kanske inte släpper taget sedan. Problemet är dessutom att introverta inte riktigt vet att man inte väljer sin personlighet, och att det inte går att lära en introvert genom lektioner att bli en extrovert. Introverta måste bli bättre på att utöva sina hobbyer och "level up" i dessa. Du själv är inte sugen på att gå ut till de extroverta, du föredrar FL där alla är enstörningar framför sin dator, och du lurar dig själv. Vad gör du härinne? Är de extroverta för jobbiga? Är de irriterande? Tar de din energi som vampyrer, och därför hittar man dig här istället?

Ts, jag ville även tipsa dig om den här tråden:

Vill ni att jag lägger upp en av mina texter om kemi, till er? Om kväve, N. (familjeliv.se)

www.familjeliv.se/forum/thread/82296970-vill-ni-att-jag-lagger-upp-en-av-mina-texter-om-kemi-till-er-om-kvave-n

De båda är samma källa.