Är jag på väg mot depression?

Ibland undrar jag om jag är på väg mot depression, eller iaf balanserar på gränsen. Jag är medelålders och ensamstående med två barn på heltid. Vardagen flyter på, men den är väldigt grå och händelselös. Jag trivs egentligen med att inte göra så mycket vettigt på helgerna. Jag blir heller inte särskilt nedstämd när jag läser om allt som andra hittat på. Jag har helt enkelt inte det drivet och inte mina barn heller. Vi trivs kort sagt i vår egna lilla enkla värld.

Men ibland kommer håglösheten över mig. Inte så att jag blir ledsen eller mår dåligt men mest att jag inte vet vad jag vill göra just nu. Det jag tycker om att göra blir inget kul under några timmar. Det slutar oftast med att jag mest surfar planlöst på nätet. Sen efter en natts sömn känns det oftast bra igen.

Jag har bara en nära vän som jag messar med varje dag. Hon brukar försöka släpa med mig på lite utomhusaktiviteter och det är kul. Men jag kommer alltid på mig själv med att jag tvingar mig att följa med, mer för hennes skull än min egen. Just när hon ställer frågan har jag ingen lust. Sen när vi väl är ute är det kul och jag känner mig ganska upprymd efteråt.

Så jag undrar om jag är på väg mot depression eller bara blivit jäkligt lat och bekväm av mig. Hushållet funkar bra men jag har en massa idéer om inredning och så som jag aldrig orkar verkställa när jag väl har tid.

Nån som känner igen mig? Förhoppningsvis behöver jag bara en mental örfil och en spark i arslet men jag vet inte.