Kemisk graviditet vs missfall?

Hej! 

Efter att ha kämpat ensam med hela den här TTC-resan i 19 cykler så behöver jag nu prata med likasinnade. Jag håller på att gå sönder av sorg, längtan och stundande bitterhet. 

Min man och jag är vad vården kallar för oförklarligt infertila. Allting ser bra ut på pappret (förutom mina AMH-nivåer som ligger på 0,88 i höstas och 1,0 nu men det föranleder ingen åtgärd tydligen). Vi började försöka i december 2021 och när jag plussade i juni 2022 var jag lycklig bortom ord.. i den veckan det höll. Började blöda efter en vecka (v. 5 alltså) och sökte vård varpå de fastställde att graviditeten inte var hållbar. 

Vi bor i Stockholm där reglerna för statligt finansierad IVF kräver ett års försök att skaffa barn utan graviditet. Därför skapade mitt missfall en förskjutning på ett helt år innan IVF kan sättas in. Jag behöver knappast förklara hur arg jag varit på mig själv för att jag kontaktade vården. 

vi gjorde vår utredning på en klinik men pga missnöje kontaktade jag en annan i veckan och berättade vår historia. Då fick jag höra att det tydligen är en aktiv diskussion inom IVF-världen i Stockholmsområdet hur man ska skilja mellan sk kemiska graviditeter och missfall. Det är nämligen så att KI (remissinstansen) bedömer samma situation olika beroende på vilken åtgärd man ansöker om.

Om man ex ansöker om utredning pga upprepade missfall klassas min graviditet (<6 v) som kemisk graviditet som inte ger rätt till utredning för ökad missfallsrisk. Om man istället, som jag, ansöker om statligt finansierad IVF klassas den som missfall som gör att man måste vänta ett helt år till för att få hjälp. 

Den nya kliniken skulle efterhöra med KI om hur de ser på motstridigheten och återkomma i veckan. Jag undrar dock om det finns fler därute som erfarit detta? Vad har ni isåfall fått höra av vården? 

Om någon lyckats läsa hela inlägget och kommit hit ner, tack! :)