Som rubriken lyder. Ni som blivit lämnade, plötsligt och uppslitande, hur lång tid tog det innan ni började må bättre? Det är tre månader sedan mitt ex lämnade mig efter ett bråk, vi var mitt uppe i en flytt och jag hade precis fått ett missfall.
Första månaden var jag helt under isen, nu jobbar jag, tränar, gör det jag ska och kan, men känner absolut noll livslust, ser inte fram emot något och saknar mitt ex konstant.
Det är olika. Beror på många saker. Hur länge ni var tillsammans, hur seriöst förhållandet var, hur starka känslor man har, vad anledningen till avslutet var m.m.
Vi var tillsammans i 1,5 år. Otroligt kära båda två, tatuerade in varandras namn. Rörande överens om att det var vi mot världen. Däremot kunde vi hamna i konflikter, första halvåret vi var ihop jobbade jag extremt mycket, sista halvåret jobbade han sjukt mycket, vi var på resande fot en del, bodde i en studentlägenhet på 30 kvm sista halvåret inför flytten till vår nya lägenhet. Så vi hade inte dom bästa förutsättningarna, ville så mycket, båda två men kraschade. Han åkte ut till sina föräldrar kvällen som sista bråket ägde rum, tror dom har haft stor inverkan på hans beslut.
jag var i chock. Han menar att det sista bråket var droppen som fick bägaren att rinna över, men aldrig kommunicerat med mig att han skulle vara nära någon bristningsgräns, så att han gjorde slut för mig kom som en chock.
jag är glad att vi bröt för jag tror vi behövde det, tyvärr verkar han stå fast vid beslutet och verkar inte tro att vi har någon framtid, förens ?om 10 år kanske våra vägar korsas igen? som han sagt när vi setts.
Läste någonstans att det brukar ta ungefär 20-25% så lång tid som förhållandet varat att komma över uppbrottet. Det stämde bra för mig, var tillsammans drygt 20 år med mitt ex och det tig nog ungefär 5 år att komma över allt som hänt känslomässigt.
Sen tror jag att sättet som uppbrottet sker på spelar roll, liksom hur länge man varit tillsammans. Det borde ta längre tid att komma upp till ytan igen om man blir lämnad när man är nykär eller om det sker oväntat t ex...?
Sist men inte minst är vi väldigt olika som personer. vissa går vidare fortare, andra långsammare.
Så, om ni var tillsammans 1,5 år skulle jag gissa på att du hämtar dig inom ett halvår i varje fall?
Ja, jag skulle väl säga att jag fortfarande var både relativt nykär och att det kom oväntat. Jag försöker nöta varje dag att allt händer för en anledning.
Vi bor i en liten stad så vi ses ofta, senast idag sprang vi på varandra, jobbar på samma sjukhus osv. Han har kvar halsbandet med mitt namn och vårt årsdatum ingraverat runt halsen. När vi ses tittar han bara på mig och ler, ger mig långa kramar. Har även hört av sig i tid och otid om strunt. Men nu har det varit radiotystnad i typ två veckor.
Har också läst lite, såg någonstans att den kemiska kärleksbiten i kroppen går ur efter ca 6 månader.
Låter som att detta är något han har funderat på en längre tid. Då är det såklart lättare för honom att gå vidare.
Ja. Det känns ju som han måste ha gjort det. Men han förnekar det själv. Vi var på en resa till alperna med min familj en vecka innan vi gjorde slut där han höll ett tal om att jag var det bästa som hänt honom, när jag föreslog abort innan missfallet bröt han ihop och grät osv. Så känns sjukt att man gör alla dessa saker och samtidigt funderar på att göra slut. Men vad vet jag.
Jag beklagar din situation. Jag vet att det är hemskt när man hamnat i det där. Inget spelar nån roll. Tyvärr kan det ta tid. För mig tog det lite mer än två år innan det värsta var borta. Efter tre år kan jag nu säga att jag mår bra igen, visst tänker jag på honom ofta men har landat i acceptansen och har fått mitt liv tillbaks kan man säga. Men han var den stora passionen/kärleken i mitt liv. Har haft flera förhållanden men detta var speciellt. Detta kanske inte var vad du ville höra men ibland måste vi låta hjärtat sörja och kropp o själ läka i den tid det tar. Oftast är det acceptansen vi måste nå. Jag levde i ovisshet och hopp väldigt länge vilket drog ut på lidandet. Ta en dag i taget och mitt råd är att ta samtalshjälp om du fortfarande är på samma plats om ytterligare tre månader. För att få lite perspektiv. Kram