Mitt barnbarns mamma övergav honom.

Jag är mormor till en pojke på 1.5 år. I ca ett år har jag kämpat med min dotter och socialtjänsten då oron varit fruktansvärd. 
Innan barnet höll min dotter på med droger och ställde till med stort förtret för oss föräldrar bland annat. Vi blev hotade av narkomaner som ville ha pengar som vår dotter var skyldig dem. Ideligen hände detta eller att folk kontaktade oss och var förbannade för vad vi hade för galen unge.
När hon blev gravid rådde jag henne att göra abort då hon inte ens kunde ta hand om sig själv. Så fult gjort av mig, jag önskade så klart att det skulle bli bra. Hon vände som på en hand och slutade med droger. Träffade en bra kille och allt gick bra tills barnet var ca 6 månader och killen inte orkade längre. Det har jag förståelse för. Hon var ute och rände med andra män medan killen tog hand om barnet exemplariskt. 
Biopappan är okänd och skulle i princip kunna vara VEM som helst då hon varit hög och legat med allt. 
Iaf krävde socialtjänsten att jag skulle sluta upp med mina orosanmälningar när dom väl startade en utredning. Dom är så lurade avmin dotter. Hon spelar en fantastiskt bra mamma så fort någon annan är med. Men är det exvis bara jag, då ryterhon och skriker på pojken. Kallar honom lilla äckel och beter sog fruktansvärt. Jag har försökt förklarat för soc hur illa det är, men det har dom ju inte sett. 
Nu bestämde hon sig häromdagen för att hon inte vill ha honom. Sen stack hon. Här sitter jag, med en av dom dyrbaraste i mitt liv. Mitt hjärta har brustit. 
Han har upplevt vidriga saker, hans mamma har lämnat honom med knarkare som barnvakt. Polisen har tagit både mig och mitt barnbarn för en vecka sedan och informerat om att han skall omhändertas omedelbart av socialjouren. Nästa dag, nej han ska vara med sin mamma. Eller du kan köra honom till dagis och hänta honom när du kommer från jobbet så kan mamman göra vad hon vill tills ni kommer hem. Jag jobbpendlar. Åker hemifrån 06.00 och kommer hem tidigast 17.00. 
Så hon behöver i princip lägga honom. Men hon vill ju inte ha honom. Hon hatar honom så länge ingen annan än jag ser. Då är han hennes lilla skrytobjekt där hon berättar hur bra hon tar hand om honom och allt hon lärt honom.
Allt han kan, det har han lärt sig själv. Instängd ensam i ett rum. 
I veckan ska jag på ett möte med soc. Men dom verkar inte förstå hur illa det här är. Det ska vara en mjuk övergång, där mamma och barn skall ha bra kontakt hela tiden. 
Men mamman är ju inte här. Hon bryr sig inte. Hon har nu varit helt borta i över två dygn. Ingen kontakt alls mer än något sms där hon hävdar att hon är på väg. Men hon kommer inte. 
Jag ville bara skriva av mig.
Finns det någon som varit i samma sits? Jag slits sönder inifrån och har fått panikångest av allt som hänt och oron för att mitt barnbarn skall skadas eller dö.
Jag klarar inte att socialtjänsten än en gång hävdar att mamman är bra och att han skall vara med henne.