1,5 års barn har blivit rädd på natten?

Sitt med barnet tills det somnat. Har jag gjort med min yngsta i drygt 4,5 år. Han är hnb:are som tyckt sömn är överkurs sen han föddes. 5-minutersmetoden är verkligen inget som rekommenderas och som du själv såg funkade det inte. Ge gröt på kvällen, varva ner ordentligt, läs saga, prova inte natta för tidigt. Det kan vara "bara" en fas och då går det över snart. Man f år bara ta sig igenom helt enkelt.

Hur länge brukar man behöva sitta brevid? Handlar de om 1 timma eller mer? Förstår att det varierar men har noll erfarenhet för hittils har hon varit en sån som bara blivit störd av om någon varit 1 minut för länge i hennes rum. Dvs förut var de lägga ner i sängen, snabbt sjunga blinka lilla stjärna och sen säga god natt och ut så har hon somnat själv och sovit 10-12 timmar utan problem. 

Nu har denna förhoppningsvis fas hållit på i ca 1 vecka. 

Gröt ger vi alltid på kvällen och morgonen :) 

Många säger "låt henne somna i famnen" "vagga i vagnen" osv. Men i famnen vill hon knappt vara, slingrar sig ur bara.. Och hon har faktiskt inte sovit i vagnen mer än max ett par gånger i hela hennes liv, hon har alltid föredratt sin egen säng.

Vi försöker att inte ha någon dagsvila efter kl 15 men det är svårt vissa dagar eftersom hon gråter av trötthet och då har man ju inget annat val än att lägga i sängen. Då är det inga problem. 

Jag är till och med nöjd om nattningen skulle ta 1 timma, det här med att hon gråter 3-4 timmar i rad känns lite sådär..

Tack till er som svarat! :)

Ja asså hon har sovit som en dröm framms till nu då . Hon var sjuk för lite över en vecka och jag var också sjuk, hamnade på sjukhus och var borta 2 dagar. Kanske det som är orsaken då(?). 

Nu tog nattningen ca 50 min, även om det var mycket gråt osv känns de ju bättre än 4 timmar!

Återstår och se om hon vaknar på natten .. Förra natten vaknade hon och gallskrek vid 5 tiden och sen somna om vid kl 6 och sov till kl 9.

Nu har några nattningar i rad gått bra, dvs utan gråt och börjar sova direkt. Men vakvar allt mellan 1-4 gånger om natten. Som tur somnar hon om direkt man går in i hennes rum och säger typ "ingen fara, nu sover vi" eller sätter tillbaka nappen (om den inte är i munnen vill säga).

Men  , det här med oavbruten sömn som gravid börjar bli riktigt jobbigt.. Känner mig mer slut nu än första bebis tiden faktiskt. 

Det kallas för nattskräck. Ett av mina barn hade det. Jag kommer inte ihåg hur man skulle agera för att det är länge sedan, men det är ett välkänt fenomen och det finns råd för det. Googla, så hittar du säkert tips.