Tycker du också det är jobbigt att åldras?

Kasta inte in handuken än, män är generellt sett populärare när de är äldre snarare än yngre. Kvinnor är i motsats populärast när de är unga. Dessutom lever män kortare så konkurrensen blir mindre ju äldre du blir. Så tvärtom har du dina bästa år framför dig, om du bara sköter dig i övrigt (pengar och nått hyfsat jobb hjälper ju).  Hitta en psykolog att prata med så du tar dig ur din mentala svacka bara. 

Nej, det jag tycker inte.

Kära du. Eftersom dina trådar är vart FL:s användare odlar sin ondska, Kexkraken inkluderad, så har jag anmält mobbningen mot dig ett antal gånger. Men nu orkar jag inte mer. Jag hoppas innerligt att du finner en väg framåt. 

Ingen annan som känner att de bästa åren är förbi, och känner sorg att du gått miste om så mycket? Jag trodde inte att mitt liv skulle bli såhär, men nu är jag 51 år och det är såhär det ser ut. Jag har inte lyckats få ett förhållande tidigare, så mina chanser nu är ännu mindre.

K, jag uppskattar inte dina inlägg heller. 

Män brukar ju va snyggast i 50-års åldern. Så du har ju den fördelen. Det låter som det är dags för dig att radikalt förändra ditt liv, tex flytta till ett nytt land, hitta livsglädjen igen, skaffa en yngre tjej typ i 30 års åldern och påbörja ett härligt familjeliv. Du lär ju va attraktiv i asiatiska kvinnors ögon, de attraheras ju av västerländska män, som de ser som ett bra kap. Ta dig nu i kragen och slösa inte bort dina snyggade år på att dega ner dig i självömkan- det finns hur många kvinnor som helst som står redo att bilda familj med en singel man i sina snyggaste år! Lycka till 💕

Nja, råder delade meningar om det. Många kvinnor vill ha män som haft förhållanden, som har mer livserfarenhet (eller i alla fall andra sorts erfarenheter än jag har), som har bättre självförtroende, och är mer virila.

Bilda familj? Det har inte jag tänkt att göra.

Jag förstår att du "tycker synd" om mig och varför. Men det är inte så att du känner någonting på riktigt mer än avsmak. Du känner ju ingenting för mig utöver att du gissningsvis retar dig på att jag skriver i ditt tycke för många inlägg och med ett innehåll du inte uppskattar. Jag har dock inte känslan av att jag är här mer än du eller andra som har behov av att nätmobba er ur känslor av meningslöshet. Så jag skulle, även om jag utifrån mig själv och min närvaro här förstår exakt varför även du och andra är här, tristess, beroende, missnöje, gamla tider, råda dig till detsamma om du vantrivs på forumet. 
Att lägga tid på att svara dig är ingenting jag gör för din skull, utan mera för att om det är någon annan som läser här kanske ser hur pinsamt det är att nätmobba anonyma användare, vilket blev väldigt tydligt i de första kommentarerna i denna tråd, och får en tankeställare. Det värsta med det här forumet är att flera är så villiga att ge sig på andra i utsatta livssituationer. Jag tycker att det då är bra att kalla det för vad det är, mobbning. 

Det är lite som att jag vissnar. Jag märker av skillnader i kroppen. Prostatan t ex. Jag kan inte träna på samma sätt längre. När jag var i full blom och som mest praktfull så var jag inte tillräcklig ens då.

Jobbigt att åldras?
Nej inte längre utan det är vad det är.
Förstår att det kan kännas ensamt om du inte haft något direkt förhållande.
Tänker att träna på gym, ta promenader och lev livet.
Kärleken kommer när man minst anar det 😃

Lotta:  Ibland går jag igång, men det kommer väldigt sällan något gott ur att gå igång på ett forum. Det leder inte till ett stöttande klimat. 

Jag förstår att du uppfattar det som pekpinnar och moralkakor när man kritiserar dina elakheter. Använder du samma taktik för att försvara mobbning på din arbetsplats också? 
Är inte insatt i din konflikt med fröken allvar men någon annans tillkortakommanden är inte en ursäkt för dina egna.

Så fort kaffedraken skriver något spammar ni hans trådar med elakheter. På vilket sätt hjälper det eller förbättrar det honom? Det är bara att ignorera om du inte kan skriva något konstruktivt. Istället använder du hans trådar som en ursäkt för mobbning. Du resonerar som alla andra mobbare genom tiderna "hen förtjänar det". 

Det är sant, oftast orkar jag inte heller själv svara när mobbarna drar igång. Men hur de bara orkar hålla på, vad är det för sadistisk njutning de får ut av att lägga tid på att skriva ut sina elakheter. 

Vi får jobba på att göra familjeliv till ett stöttande forum utan mobbning. 

Vad ni har svårt att förstå är att det är en fråga för moderatorerna här på familjeliv. Det är upp till dem att bestämma om inlägg ska tas bort eller om konton ska stängas av. Passar inte reglerna här kan ni hitta något annat forum. Er mobbning löser ingenting. 

Jo jag känner igen mig. Det går bara åt ett håll och jag kan ingenting göra. Så mycket jag kanske hade kunnat göra annorlunda? Men har varit sjuk också så kan ju skylla lite på det