Varför mår jag så här?

Jag fastnar för att du har mycket fina människor runt dig. Försök att vara med och tänka på dem så mycket du kan! Man kan bli tom efter det du gått igenom men det är absolut inte kört att må bättre, även om det är svårt att ha relationer till personer som är så som du beskriver ditt ex. 

Det har ju gått så kort tid, det är klart att man är arg, ledsen och besviken precis efter en skilsmässa. Det kommer ta tid men det kommer sakta men säkert bli bättre. Försök göra sådant du gillar och tycker är roligt, umgås med barnen, dina föräldrar, syskon?

Din reaktion är helt normal - det tar tid att komma tillbaka och förutom det nuvarande går du säkert omkring med en nmassa jobbiga känslor från förhållandet. Försök vara snäll mot dig själv. Det kommer bli bättre! Vänner, hobbies och träning kan alla hjälpa dig på traven men du behöver också tid. Styrkekram!

Hej
vill bara säga att jag känner igen mig mycket då jag är
i samma situation som dig. Skillnaden är mest att vi separerade lite mer nyligen, för tre månader sedan. Jag känner mig mycket förvirrad och sorgsen över allt som hänt. Idag tog jag steget att boka in stödsamtal för anhöriga till spelmissbrukare, vi har ett litet barn och därför är jag alltid med under umgängena. Har svårt att bryta medberoendet så behöver lite stöd med det. Du har fått fina tips här i tråden, och ibland kanske det behövs nåt samtalsstöd också från någon som är lite mer objektiv. Jag känner behov av det iallafall. Försök ta hand om dig själv Och ge det tid.

Jag omger mig med fina människor, har många att prata med. Men känns som att exet är ett tuggummi vars problem jag aldrig blir av med. Som medberoende är det supersvårt att säga stopp och nej :(

Inget känns längre roligt, allt går på rutin mest hela tiden. Jag älskar att vara med barnen och jag har dom 99.9%. Jag kan känna att jag var saker ordnat för mig och borde känna mig glad över allt det fina jag har. Men jag gör inte. 

Hej, tack för att du skrev. 

Jag behöver tid, absolut. Men vet inte hur det ska hjälpa eftersom problemen med exet kvarstår. Jag är livrädd för att han ska dra sig undan helt och inte vara involverad i barnens liv överhuvudtaget. Dock skulle jag behöva klippa honom ifrån mitt liv. Jag separerade för att slippa hans problem, men dom hänger kvar. 

Hej, beklagar att du gått igenom liknande :( jag har gått i samtal för anhöriga till spelmissbrukare när vi var tillsammans. Träffade en psykolog i samband med separationen. Vi har också småbarn, varav ett med särskilda behov. 

Jag är fortfarande medberoende och less på att han inte kan hantera och ha ngt ansvar över barnen. Såg fram emot att få slippa hans problem men tyvärr blev det inte så :(