Konfrontera kille efter 4 månader

Vad vill du själv?
Har du egna barn?

Vill du flytta ihop och hjälpa till med alla barnen? Kommer bli jävligt slitsamt för dig. 

Vill du att han ska kalla era relationer "särbo" istället för kk? Bara du vet att han lär inte få mera tid för dig bara för det.

Kan ju finnas många anledningar? Han kanske är extremt dålig telefonpratare. Eller försöker han skapa distans för att fungera bra utan dig, inte gå o längta eller så? Det viktiga är väl att du tar dig själv på allvar och frågar. Det skapar ju lite sorg i dig. Helt självklar fråga, ha inte ångest för det!

Kan ju finnas många anledningar? Han kanske är extremt dålig telefonpratare. Eller försöker han skapa distans för att fungera bra utan dig, inte gå o längta eller så? Det viktiga är väl att du tar dig själv på allvar och frågar. Det skapar ju lite sorg i dig. Helt självklar fråga, ha inte ångest för det!

Jag kräver inte att han ska ge mig uppmärksamhet eller tid all sin lediga tid . Det funkar bra när barnen är med . 
Ja jag har också ett barn hon är mindre (2 år ) hans barn är mellan 6-14 förstår desto mer . 
Jag skulle inte kalla honom kk . 

För mig är inga problem med alla barnen för mig är problemet som jag skriver hur jag ska konfrontera honom , sätta ord på vad vi håller på med egentligen . Jag vill varken såra han eller barnen 
Det börjar gå långt för oss . Barnen kommer bli påverkade om vi väljer att bryta och ses därför känner jag att jag behöver ta upp detta nu på en gång 

Grejen är att han g0tt igenom väldigt tragiska saker under senaste året . Enligt honom är jag hans räddning som fått han på fötter igen och bli gladare och mår bättre.  Men jag känner att vi står still i ett hamsterhjul som snurrar.  Därför vill jag idag prata med honom när vi äntligen är själva.  
Men problemet för mig är att jag helt ärligt inte vet hur jag ska påbörja detta samtal . 
Jag vet att han är tillbakadragen och blyg och jag vill absolut inte pressa honom .

Du skriver att du vill "konfrontera" honom och det verkar som att det finns en oro för att du ska "pressa" honom. Jag kanske är fel ute här, men jag får intrycket att ditt syfte med samtalet är att han ska förändra sitt beteende så att det blir mer som du vill. Jag tycker mig läsa in en underton av att du tycker att han gör fel mot dig. Det är kanske lite drastiskt uttryckt, men många gånger tror jag vi hamnar där när vi vill ta upp något som vi tycker är svårt i en relation.

Mitt förslag är att du hittar en annan ingång till samtalet. Fokusera inte på vad han gör, varför han gör det, och om han skulle kunna göra något annorlunda, utan fokusera på hur det känns för dig utan att vara anklagande mot honom. Gå in i samtalet med att du ska vara lika beredd på att lyssna på hur det är för honom som du vill att han ska lyssna på hur det är för dig. Se på samtalet inte som att du ska "konfrontera" honom utan som att det ska vara ett samtal där ni båda berättar hur ni känner kring det här för att se om ni kan hitta en lösning tillsammans som gör att det kan kännas bra för er båda.

Om han låter frånvarande i telefon kanske det är pga alla barnen som håller på i bakgrunden?

Konfrontera kanske är fel ordval . Jag hittade inte riktigt något ord . Men fråga honom vad han egentligen vill med allt kanske . Då det känns som det är väldigt upp och ner och fram och tillbaka . 
Jag vill inte ha det så pga barnen redan kommer ta illa vid sig om vi slutar att ses . Vilket jag inte vill ska drabba dom . Därför känner jag att det är dags att prata igenom det nu . Snarast .. 

Bra text du skrivit . Tack för din input . Jag ska förklara för honom hur jag tänker , känner och ser på detta . 

Hur många är många barn? Hur ofta har han barnen?

Jag förstår inte vad det är du ska konfrontera honom med? Har han många barn så är han väl väldigt fokuserad på dem när han har dem? Då har han troligen varken tid eller lust att babbla i telefon.

Sen är ju 4 månader ingenting , ni har nyss träffats och känner väl knappt varandra. Nej barnen kommer inte bli påverkade alls efter så kort tid. Det behöver du verkligen inte oroa dig för. Har du också varannan vecka?

Eftersom ni nyss träffats är det inte säkert att han ens vet vad han vill i nuläget. Han kanske behöver tid för att se om er relation är seriös och något han vill satsa på. Tror därför inte att du kommer få ett ärligt svar, men garanterat det svar du vill höra.

Men chilla. Det kan finnas andra orsaker, t ex att många idag inte tycker om att prata i telefonen, eller att han har mycket omkring sig när du inte är där. Har man en hel hög med ungar så är man rätt upptagen och kan vara ofokuserad.

Fundera istället på om ni verkligen måste prata med varandra i telefonen så mycket. När han har barnvecka kanske du borde backa lite mer och låta honom ägna sig åt sitt, och du ditt.

Det finns inget att "konfrontera" där, tänk efter vad du vill istället och vad som är ett måste i en relation. Antingen kan du leva med färre telefonsamtal när ni inte ses eller så är det en deal breaker för dig (men borde inte vara om han är så underbar annars) och då får ni göra slut.

En helt annan sak, som du tar upp senare i tråden är vad ni "håller på med", ni dejtar väl? Om du vill att ni ska ha en relation så kan du ta upp frågan, men inte på det sättet som du låter i tråden iaf, för då blir det mer tvång än samförstånd.

Jag har känt honom i hela mitt liv . Så vi känner varandra väldigt bra . Men just inte i kategorin känslor och "familjeliv" 
Vi har 7 barn tillsammans han varannan vecka jag mina på heltid . 
Vi babblar inte i telefonen . Vi skriver oftast den veckan barnen är där . Eller ses ibland . 

Barnen tyr sig till mig jätte mycket . Skriver hellre till mig än ena andra föräldern o är hos mig o sover osv . Så jo barnen kommer tyvärr göra det visst .. Därför jag vill ta detta snacket med honom . Bara att jag inte riktigt vet vart jag ska börja :) 

Om jag tolkar rätt: ni har alltså inte riktigt klarlagt  hur ni ser på relationen? Du skriver att du skulle inte kalla det kk, men sen skriver du inget mer. 
4 månader är ganska kort tid men absolut bra att veta var man står. 
Du kan väl helt enkelt bara fråga hur han tänker framåt, hur ni ska göra om ni involverar barnen mer osv. Fråga om han ser er som ett par och att du (om det är vad du vill) vill gå ut med det mer offentligt. 

Att hans barn redan är så kopplade till dig, är i mina ögon nästan lite märkligt. Är han en sån förälder som gärna lassar över ansvaret på sin partner? 

Du förstår mig helt rätt ! 
Vi har inte klarlagt någonting det är det jag vill att vi ska göra idag , sen om det blir offentligt eller inte spelar inte mig någon större roll så länge vi själva vet . 

Han tar allt ansvar om barnen,  barnen själva som vill komma och vara med mig och vill att jag ska komma till dom :) han lägger aldrig över ansvaret . 

Håller med, det känns som någon osund gränsöverskridning där. Kan iofs bero på att ts och killen redan känt varandra i så många år att barnen redan ser ts som en del av sitt liv och nu kommit ännu närmare?

Tänker att i dag så kanske det bästa är att du berättar hur mycket du känner för honom och att du är intresserad av en seriös relation. Så ger du honom lite tid (en vecka eller så) att bearbeta detta och avvakta om han själv börjar berätta hur han känner för dig och en eventuell seriös relation. Känns onödigt att rusa fram, det riskerar bara massa onödiga missförstånd och konflikter. 

Varför ska du "konfrontera" honom och angående vad?

Alla har inte tid att bekräfta en hela tiden.

Jag tycker det låter toppen att din kille vill vara nära, hålla om dig. Då tycker han uppenbarligen om dig och det låter som att du också gillar det.

Du har connectat med barnen vilket också är väldigt viktigt naturligtvis.

Jag förstår inte heller riktigt varför du behöver konfrontera/prata med honom Om kontakten den tid ni är isär? Baserat på det här lilla låter det inte som ointresse. Antingen har han som andra redan skrivit lite fullt upp eller så är han en sådan som har svårt att förmedla sig ordentligt via skrift. Det är stor skillnad på att hålla om någon i soffan jämfört med ett mess För en del. Vi har väl många stött på folk som inte ens kan svara på två frågor som ställts i samma mail. Betyder inte att de är dåliga människor för det. Vissa gillar och är bra på att förmedla sig via skrift, andra inte.

Skriv gärna lite mer exakt vad som gör dig arg/ledsen eller gosa in dig hos honom och säg att "ett litet SMS då och då skulle göra mig glad" och en puss på näsan. :)

Lycka till.

Så kan det vara.