Han lämnade mig 2 veckor innan ivf start. Någon mer som varit med om liknande och vill prata med mig?

Har du inte nyligen haft en tråd om detta?

Jo visst det men detta är ju mer om någon varit med om liknande jag vill få prata med någon i liknande situation i den förra tråden var det bara kommentarer om varför han gjorde si och sa så. Jag vill veta hur dessa tjejer har gått vidare osv. Tänkte att det är lättare då att skapa en ny tråd och kanske hitta kvinnor i min sits så man kan få bolla med någon. 

Hitta några mantran som funkar distanserande: "Han är 33 och Lanade två dygn" är ett exempel, du kan säkert hitta fler. 

Usch vad hemskt för dig, vilken fruktansvärd chock och sorg. Det enda rådet jag kan ge dig är att tro på honom när han säger att han ej vill vara tillsammans, leta inte efter ledtrådar som pekar på motsatsen, då kommer du aldrig kunna släppa och gå vidare. Jag tror man måste ha en tid när man processar vad som hänt, men sen måste man klippa kontakten. 

Tack ja jag fattar ingentingen. Det jobbiga och svåra är att det har varot så mycket velande och att han säger emot sig själv. Jag måste försöka arbeta på mig själv så jag kommer vidare och så får vi se vad som händer. Uch jag känner mig så lurad och skäms för att jag har varit så lycklig och trott att han var lika lycklig med mig som han faktiskt sa. 

Tack för ditt meddelande. 

Vad menar du? 

Lyssna på Miley Curys Flowers på högsta nivå och sjung och dansa med. fortsätt med pocketful of sunshine och i Don?t need a man.
sen skaffar du barn på egen hand om du vill ha ett till barn.

en 33-åring som drar när det blir verkligt och sitter och spelar tv-spel är ingen du vill dela barnansvar  med.

att säga att man älskar någon men inte är kär i den är inte motsägelsefullt, det är ju så du känner för syskon, föräldrar och vänner. Du kan älska en vän utan att vara kär, dvs attraktion mm finns inte där.

Fokusera på dig själv och att må bra och gå vidare. Prata av dig hos nån vän och bjud sen dig själv på en extra god middag, köp ett fint smycke, gå på spa eller gör nåt annat för dig själv.

lycka till!

Förstår att det är tufft TS. En ivf är en väldigt jobbig resa att göra och det är tyvärr inte alla som klarar av att göra den. Var glad att han drog sig ur nu och inte under tiden. 

Hur går man vidare då, ja man låter sig sörja och sedan försöker man bygga upp en ny vardag utan varandra. En dag kommer du nog kunna se tillbaka på er relation lite klarare och antagligen inse att det kanske inte var helt perfekt. Fokusera istället på dig själv och gör saker som får dig att må bra. Ta en dag i taget. 

Inte riktigt samma sak men jag blev lämnad när vi precis hade vunnit budgivningen och skrivit på kontrakt på en gemensam bostad som vi skulle flytta ihop i. Jag trodde vi äntligen skulle bli sambos, skaffa barn osv och så helt plötsligt vill han göra slut och vi måste krångla oss ur bostadsaffären. Precis som i alla kriser så går man igenom olika stadier. Först kommer chocken. Sen en fas som kallas Reaktion då man har mycket frågor om varför gör han såhär varför händer det här mig..? Här tror jag du befinner dig nu. Sen kommer man in i nästa fas och det är Bearbetning och då börjar det kännas lite bättre. 

Jag blev väldigt dålig den första tiden efter uppbrottet och fick faktiskt söka läkarhjälp för min stressreaktion. Det jag kan råda dig till att göra nu är att ta hand om dig själv och försöka få till de basala sakerna sömn, mat, någon fysisk aktivitet typ promenader och prata med någon som står dig nära. Jag tror inte du tjänar på att ha så mycket kontakt med ditt ex i nuläget och han kommer troligtvis inte kunna ge dig svar på dina frågor nu, och kanske inte i framtiden heller. Om det inte gäller praktiska saker då som hur ni ska göra kring er separation, men hans jobb är inte att trösta dig och ditt jobb är inte att reda ut hans eventuella problem. Att han säger att han saknar dig osv är faktiskt bara elakt och man kan undra om han bara försöker hålla dig var på kroken OM han skulle ångra sig. Nej klipp kontakten och fokusera på att ta hand om dig själv så får han prata med en kompis eller en psykolog om det är så att han genomgår en kris och inte vet vad han vill. Du kommer klara det här och det kommer snart att kännas bättre, försök att ta en dag i taget. 

Tack snälla för ditt svar. Jag ska försöka arbeta med mig själv. En gammal vän till mig tog kontakt med mig häromdagen och ville börja ses. Det var som om att hon sträckte ut en hand trots att hon inte visste vad som hänt. Så vi sågs igår och det var så skönt att få träffa henne och prata med henne. 

Jag har mått väldigt dåligt i 5 veckor nu. Sömnen är sådär. Maten är Ja det kunde varit bättre. Jobbade inatt och fick hjärtklappning vid 2 tillfällen så jag vet inte om min kropp försöker varna mig nu eller ngt. Känner mig skakis inombords också så jag måste försöka ta hand om mig själv bättre och framför allt för min sons skull! Han kommer hem nästa vecka så det ska bli skönt och inte behöva vara ensam hela tiden. 
Ja att han säger att han saknar mig kanske kan vara så att han försöker hålla kvar mig ifall han skulle ångra sig. Han håller med om att det har gått väldigt fort. Det är lite så jag och mina närmaste tänker att han kanske tror det är grönare på andra sidan men när allt blir så definitivt sen när allt är klart med uppdelning av allt så kanske poletten trillar ner och det faktiskt inte var så bra. Och om det skulle hända så får jag se vart jag står om han skulle komma och vilja försöka igen. Om jag vill då eller inte. 
Sättet han har gjort detta på är väldigt grymt och elakt trodde aldrig detta om honom. Jag förstår inte varför vi inte kunde ha satt oss ner och pratat och löst det tillsammans om han började tveka på oss och inte bara skita I det och dra. 

Han sa att han undrade i början om han skulle göra rätt beslut och det är lite därför det har gått så fort för hans skull.. ingen som helst liten tanke på mig eller att vi faktiskt har varit lyckliga och haft den bra i 6 år. Känns ju som man blivit lurad och nu skäms jag konstigt nog för att jag trodde att allt var bra.

Ja det har varit kämpigt för båda. Jag har varot väldigt nervös och väldigt ledsen och rädd under denna resa att allt har varit mitt fel att det inte har fungerat osv. Han sa att jag skulle tänka positivt och till slut gjorde jag det och tänkte att det skulle bli spännande osv men då drog han undan mattan och avbryter alltingen istället. Men som du säger tur att han gjorde det nu och inte under tiden.

Vet inte om jag tror på allt han har sagt till varför han lämnat mig. Känns lite som han ändå trots allt fick kalla fötter eller ngt. Men jag ska försöka att inte spekulera mera för jag blir definitivt inte klokare. 
Just nu tar jag 1 minut i taget. 

En 33 åring som spelar data spel och drar när det blir verkligt är ingen jag vill dela barnansvar med. Låter lite som du tänker att detta är ett omoget beteende och att det kanske beror på kalla fötter ev en kris? 

Jag ska försöka fokusera på mig själv. Ta 1 minut i taget just nu och försöka reda upp allt här hemma i lägenheten så vi kan blicka vidare åt varsitt håll.

Vi sa alltid till varann när vi satt i soffan och tittade på film t ex. Jag är så jävla kär I dig.. Då log vi alltid och blev glada och rörda. Så det är något vi alltid sagt till varann. Men när jag sa det nu så log han bara men kände sig pressad när jag sa det för att han kände att han inte kunde säga det tillbaka och då såg han att jag blev ledsen sa han. 

En vän råkade ut för samma sak efter många års förhållande. De hade tom nyligen gift sig och skulle precis påbörja ivf-behandling när han sa att han inte ville ha barn längre. Hon begärde skilsmässa och bokade genast in ivf-behandling i Danmark som singel och blev gravid ett par månader senare. Nu tycker hon att det är det bästa hon gjort, även om det var slitigt att vara ensamstående ibland när barnet var litet. 

Det visade sig sedan att han redan innan bröllopet hade träffat någon annan, och givetvis skaffade han barn med henne inom ett år...

Att du får samla på dig lite ofördelaktiga meningar om honom som du upprepar för dig själv. Det jag skrev är ett exempel du själv gav om den här barnsliga, knepiga grabben. 

Ah okej du menar så. Ja det är ett sätt som säkert är bra. 

Du  är en 40- årig kvinna med mamma-och familjedrömmar och en femtonåring med i bagaget, han är en omogen tonårig 33-åring som har behov av att leka med sina kompisar. Hur tycker du att detta går ihop? Var glad att det inte gått längre i din planering, för jag tror att det är du som drivit på. Släpp tonåringen och leta efter en mogen karl i ditt eget åldersspann.

Ja han kanske är omogen. Men på något sätt trodde jag att allt spelande skulle lugna ner sig om man säger. Men då är det skönt för honom att han kan spela av sig nu utan att någon väntar på honom osv. 
Det är några här som har antytt att han är omogen. Känner kanske så nu också i efterhand. Att han drog iväg hela helgen och lanade istället för att bygga upp vårat förhållande. Men jag känner inte att det är jag som har drivit på. Han har sagt att han velat ha barn med mig sen början av förhållandet och vi har gjort allting gemensamt. Så det har jag ändå svårt att tro.