Vem bor frivilligt på sk utredningshem?

Därför att de inte är fria även om de flyttar. Man säger ofta att en insats är frivillig men tackar personen nej till insatsen kan det blir frågan om tvång eller t.o.m. LVU. Så att det är inte så frivilligt som man vill få det till. Dessutom är risken stor att detta fortsätter i nästa kommun.

Det behöver inte ene svara missbruk/allvarlig psykisk ohälsa eller ev utvecklingsstörning bakom. Kan vara att mamman är ensam och ung utan stöd och att BB personalen reagerat på det

De kommer bli jagade av soc oavsett var de flyttar.

Jag bodde på ett sånt hem ett tag. Det var ingen större skillnad från att bo hemma. Barnet gick i skolan och jag jobbade samt hade 1 timme terapi. På helger och kvällar umgicks vi med vänner, shoppade, gick och badade på sommaren eller gjorde vad vi ville. Personalen knackade på varje kväll och kollade att vi var hemma, i övrigt var det sällan vi hade kontakt med dem. Jo, vi fick åka bil varje fredag och storhandla inför veckan. Jag kollade mest på tv och surfade på kvällarna. Bodde i en jättefin 3:a med öppen spis. Hemlängtan hela tiden såklart och jag tror varken personalen eller jag förstod varför vi var där.

Tillägg.. INGEN BOR FRIVILLIGT PÅ UTREDNINGSHEM!

Okej. Bodde ni länge där? Hur motiverade socialen i din hemkommun vistelsen? Förekom det förtäckta hot mot dig om du inte accepterade att bo där?

Fick du betala hyran eller stod soc för den?

Som jag förstått det överförs ju inga journaler mellan kommunerna, så i princip borde det ju räcka med att flytta till grannkommunen för att "komma undan"? 

Har läst att en del kan bli placerade 50 mil hemifrån. Måste vara svårt att sköta sitt arbete då tänker jag.

Var du rädd för att bli av med barnet/barnen? 

Har läst att en del som drabbats av förlossningsdepression har blivit anmodade av socialen att bo på utredningshem. Vissa ångrar då givetvis att de sökt psykiatrisk hjälp för sin depression. Hade de vetat om att det skulle gå vidare till socialen hade de aldrig sökt. Tycker det låter rätt hemskt. 
Kan ju sluta med att många inte söker hjälp för de problem de har, då de är rädda för att informationen hamnar i orätta händer.

Jag fick betala min egen hyra och andra räkningar till min egen lägenhet,  all mat m.m på hemmet OCH betala till soc för att bo på hemmet. Känns konstigt att kalla det hemmet eftersom de jag umgicks med trodde bara att jag var nyinflyttad i området. Det var ett eget radhus vi bodde i. Bland andra människor som inte ingick i "hemmet".
Det var ingen billig historia att behöva bo där. 
Det var inga förtäckta hot utan det var krav "gör som vi säger ...annars". Sådär som soc alltid jobbar.

Nej, man kan inte komma undan genom att flytta.

Soc kom på möte 2 ggr. Personalen hade inget att klaga på gällande min föräldraförmåga någon av gångerna. Men självklart ville hemmet ha oss kvar så länge som möjligt eftersom vi var "enkla". De andra boende var f.d narkomaner med bebisar/barn, någon hemlös med bebis, en utländsk mamma med flera ungar m.fl.
Jag och mitt barn var de enda "normala". När vi kom hem gjorde soc ett hembesök på en halvtimme och sen var det inget mer.

Märkligt och helt onödig tid. Men jag fick verkligen lära mig hur hemskt det är att bo på landet. Aldrig mer.

Men, det måste ju varit jättedyrt för dig att betala hyran på befintlig bostad och hyra till utredningshemmet? Mat måste ju förstås köpa ändå. 

De här vårdplatserna drivs väl av privata företag, så de har säkert intresse i att hålla kvar "patienterna" där så länge som möjligt så de får in hyra. 

Får man fråga hur du hamnade under socialens lupp? Vad hade hänt?

Varför kommer man inte undan genom att flytta? Bor du i kommun X så förs väl din journal där? Flyttar du till kommun Y så överförs ju ingen journal. Väljer du dessutom att skriva dig i kommun Y, samtidigt som du egentligen bor i kommun Z lär det ju bli svårt att hitta dig även om den första kommunen skulle få för sig att informera den andra kommunen. Kruxet är väl då bara att du inte kan utnyttja barnomsorg m.m. Beror lite på hur gamla barnen är. 

Jag undrar hur många som blir placerade på dessa hem för "skitsaker" just in case och hur många där det egentligen förekommer reell risk för att föräldrarna skulle vanvårda sina barn. 

Frivilligt....? Ja visst är det frivilligt om man vill behålla sina barn eller inte, så på så sätt kan man väl påstå att man har ett "val". Vägrar man så finns extremt stor risk för omhändertagande, och då sitter man riktigt illa till för då är det inte bara att gå med på vad de begär så får man tillbaka barnen, nej nej. Då ska hela cirkusen igång om att bevisa att man är en bra förälder, att hemmet är bra för barnet osv, det kan gå månader eller mer.

Varför flyttar man inte? Ja, tror du att man bara kan knäppa med fingrarna och flytta inom loppet av ett par veckor med bostad och jobb, eller vad man nu får för förvarning? Dessutom så kommer soc kontakta kommunen dit man flyttar också. Skv ska ju ändå ha ens nya adress osv så det blir inte svårt. Då sitter man ytterligare i skiten för att man mer eller mindre rymt från orten, förutom att man skulle ha satts under utredning i den förra kommunen, och sedan drar det igång på nya stället också, bara det att då lär det bli omhändertagande direkt och inte alls något utredningshem.

Nej, soc håller man sig jävligt långt borta från om man har barn. Det spelar ingen roll hur välordnat man har det hemma så kan omvärlden få för sig allt möjligt.

Ja, jag har förstått att det krävs väldigt lite för att en utredning ska startas. Vem som helst tycks kunna bli drabbad. Kan räcka med att barnet nämnt ett könsord på förskolan, eller nämna att mamma eller pappa "varit dumma" (stängt av TVn för att det är läggdags).  Men vad för slags problematik ska finnas för att socialen kräver utredningshem? Kan ju inte bara sättas in hur som helst med tanke på vilket enormt intrång det är i den personliga integriteten? Att hota med LVU, då ska det väl verkligen kunna motiveras?

Angående att flytta till annan kommun. Finns väl inget formellt hinder för att flytta under pågående utredning? Man är väl inte satt under husarrest? Man har inte begått något brott och kan ju i formell mening inte räknas som att man har flytt. Något gemensamt system för akter finns inte och som jag förstått det får det heller inte finnas, då det råder sekretess. Det krävs alltså att socialförvaltningen i den första kommunen aktivt söker upp socialförvaltningen i den nya kommunen och informerar dem. Har man då inte sina barn i förskola måste det ju vara i princip omöjligt för någon form av uppsökande verksamhet. 

Man kommer inte undan socialen bara för att man byter kommun det ska vara om man flyttar utomlands. En kompis blev utredd av socialen och hon flyttade efter några år av helt naturliga orsaker hon ville bo närmare sina föräldrar som började bli gamla. Det blev tusen gånger värre för henne på den nya orten då soc såg det som misstänkt. 

Utredningshem är inte frivilligt om man vill behålla barnen, oftast är det folk med riktigt stora problem som bor där.