Ett till barn trots avrådan?

Börja med att rikta fokus mot vad du har och fråga dig varför du vill riskera deras barndom och ditt liv och mående för något som inte finns.

Din kropp är inte värdelös; den har gett dig fyra fina barn. Hur fantastiskt är inte det!

Om inte tanken att du skulle kunna dö av än värre komplikationer och barnen förlora sin mamma avskräcker från fler graviditeter finns det väl inget som gör det.

Kommer aldrig förstå mig på kvinnor som bara önskar att föda fram ungar som på löpande band. Trots att man dessutom avråder från det. 

Hur blir det för familjen och de barn som redan finns im du skadas eller till och med dör?
Varför är de inte värda att leva för? 

Livet blir sällan precis som man vill eller har tänkt sig. När man forskat på vilka egenskaper människor som är lyckliga har så är flexibilitet en av de egenskaper som kommer högst. Förmågan att omvärdera och anpassa sina livsmål efter rådande omständigheter verkar vara en central egenskap för att bli lycklig. 

Det jag försöker säga är att jag tror inte du blir lyckligare av ett till barn, jag tror du blir lyckligare om du försöker fokusera på att få ihop den familjen du har, hitta nya livsmål helt enkelt 

I så fall är min kropp också värdelös för mina barn kom ut med ks dom också. 

Hur eller hur... Det är naturligtvis valfritt om du vill chansa på att bli gravid igen. Men en avrådan är en avrådan och ska inte tas lätt på. Du fick den av goda skäl. Det är ju inte direkt så att läkare slänger ur sig lite random till kvinnor att de bör avstå fler barn. Det finns medicinska skäl bakom. I ditt fall starka skäl som jag ser det. Är du villig ta den risken verkligen?  Det du gamblar med är ju både ditt och barnets liv i så fall. Är det f.ö verkligen ett barn till du vill ha eller nåt annat som felas egentligen? En acceptans av hur det blev med de andra barnen kanske? Och det löser du ju inte med ett barn till.

Jag kommer alltid sörja att jag inte fick föda barn vaginalt. men jag måste ju ändå acceptera att så blev det. Så är det med allt som är gjort- det går inte göra ogjort.

Om du är beredd att gå emot din mans val om att inte skaffa fler barn och göra dina barn moderslösa tror jag ingenting hjälper faktiskt men ge terapi ett försök.

Man är inte värdelös för man inte fött barn vaginalt. 

Sedan: om det blir en sådan extrem förlossning där du blir extremt skadad pga en till förlossning eller till och med dör, är det då värt att ens tänka tanken på att lämna fem barn moderslösa? Är det inte bättre att försöka vända fokus till att du har fyra barn, de har sin mamma, du är avrådd en till förlossning av förklarliga skäl. Det är inte värt att göra fem barn moderslösa bara för du ville ha det femte barnet. 

Om du är desperat efter fler barn kanske ni ska fundera på om ni kan ha fosterbarn senare i livet? När era egna barn är lite större och ni har mer tid över.

Men att bli gravid och vänta fler barn under dina förutsättningar känns uteslutet i min värld. Din kropp säger nej, helt enkelt. Du har redan fyra barn, vilket är fler än de flesta har. Tänk på att dina fyra barn behöver en frisk och stark mamma i minst 18 år till. 

Har du varit på ultraljud och kollat upp din livmodervägg? Hos en obstetriker/gyn?

Tycker annars att du borde göra det så mäter dom och kollar. 

Har du inget hinder annars ( steriliserad? ) och allt ser bra ut hade jag pratat med mannen din och kör på. Extra ultraljud får de utföra isf. Lycka till  <3

Acceptans av verkligheten. Du tänker att du är vuxen, att du kan hantera att du inte kan få precis allt du vill i livet.

Att de barn du redan har förtjänar en frisk och välfungerande mamma, mer är risken att du får skador av en graviditet eller riskerar att barnet föds för tidigt med allt vad det kan innebära.

Också insikten att barnets pappa egentligen inte vill ha fler barn, vilket egentligen borde vara den viktigaste orsaken. Barn bör i mesta möjliga mån får vara önskade och välkomna, av båda föräldrarna. 

Har du aldrig varit med om att inte få allt du önskar tidigare i livet? Om du har det, hur har du då hanterat det?