Livet tog slut när jag fick barn

Fattar inte ens varför folk skaffar barn 

Men man behöver ju inte vara en hushållerska, du får väl bita ifrån och se till att den andra parten gör sitt?

Finns appar där man mäter vad var och en gör hemma, så kan ni se till att tiden blir mer lika. Och att han begriper och ser vad du gör nu som inte hade blivit gjort annars.

Så jag vill ändra det där till: skaffa inte barn med en mansbebis, för det blir verkligen skitjobbigt.

Om man undrar varför kvinnor blir utmattade så står det ibland en karl bakom som inte gör ett piss i hemmet. Kvinnan mår sen mycket bättre efter separationen för då är det är en mindre att plocka skit efter, och en pappa som tar varannan vecka får äntligen lära sig lite mer vad det innebär att faktiskt ta hand om barnen.

Men fråga vilken förskollärare eller vårdpersonal som helst- är det en förälder som aldrig kan sina barns personnummer eller kroniskt glömmer att ta med kläder och viktiga saker till förskolan så är det i 99% av fallen en man.

Att ha barn är det bästa som finns men man måste förstå att för att hjälpa andra kan man inte vara ett vrak själv. Du bör till att börja med tala med din man så att du kan få njuta av föräldrarlivet. Sedan behöver du förstå att barn inte ska passas upp. Man gör både dem och sig själv en otjänst. Man hjälps åt.

Tråkiga svar du fått. Vill skicka en kram till dig! Jag tror många som har barn känner igen sig utan att för den delen önska bort sina barn. Hur gamla är dina barn? Kom ihåg att det inte är för alltid! Det blir på många sätt lättare när de är äldre, men då kan man också sakna småbarnstiden.

Finns det möjlighet att underlätta vardagen på något sätt? Kan din man göra mer? Om han också är trött och slut är det lätt att det blir bråk som man egentligen inte menar. Har ni möjlighet att jobba lite mindre en tid eller kanske få avlastning av någon släkting? Försök planera in saker för dig själv också, sånt du tycker är kul och får energi av! 

Skilj dig. Man får faktiskt säga upp sitt föräldraskap över vuxna bebisar. 

Släktet dör ju ut om alla tänker som du. Dessutom har detta inget med TS inlägg att göra. Håll dig till ämnet kanske? 

TS, du och din partner behöver kommunicera bättre, låter det som. Börja där i alla fall. Fattar inte din partner, föreslå parterapi.

Kul med appar men vill invända mot att mäta tid, bättre att mäta sysslor. Talar av egen erfarenhet av att ha varit gift med en person (man) som tog tre gånger så lång tid på sig för att göra samma sysslor som då jag själv gjorde dem.

Håller helt med om resten du skriver, alltför många kvinnor blir tvungna att ta ansvar för hem och barn. Det är lätt för en del att säga att man ska släppa kontrollen och invänta att mannen gör något men det går inte för det riskerar att gå ut över barnen, man måste se till att de har mat, kläder och ett hyfsat rent hem oavsett.

Tala för dig själv. Forskning visar att singlar är lyckligare än man tidigare trott, inte att de är lyckligare än par och absolut inte att alla par skulle vara lyckligare ensamma. Världens största studie om lycka visar att meningsfulla relationer är det som gör en lyckligast, oavsett om man är singel eller i relation.

Själv älskar jag att ha barn, trots att jag tycker det finns riktigt jobbiga stunder när man inte får sova flera nätter i rad och förkylning efter förkylning knäcker en. Jag har aldrig någonsin ångrat att jag skaffat barn. 

Det är självklart tuffare om man aldrig får tid för sig själv. Vissa behöver mer än andra. Och då är det viktigt att ens partner förstår det och avlastar en. 

TS du kanske behöver komma iväg från familjen en dag  veckan och göra något själv. Har du nära vänner? 

Hej
Klok du är som pyser lite....men stanna inte där för då kommer du fastna i en bitterhet och vem tjänar på det.
Vänta inte in att han ska ta över...om du vill ha förändring så måste DU göra saker annorlunda.

Mitt råd är väl att våga ta egentid och bara lämna över till mannen. Låt han lösa mat, bad, läggning, städning etc
Boka in promenader med en ljudbok, biokvällar, fika med kompis/syster/mamma och varför inte en kurs kring något du är intresserad av.
Om du jobbar så går du direkt från jobbet. Om du är hemma med barn så behöver du vara tydlig med att denna tiden så måste mannen  vara hemma. Respekterar han inte det så åker du till hans jobb och lämnar barnen till honom.

Stå ut i att han inte gör som du, lagar den mat som du skulle ha gjort, städar som du etc etc. Men dina barn behöver ju en mamma som mår bra och kan vara en förebild om hur man tar hand om sig...

Vill du ha inspiration läs boken
"Familjens projektledare säger upp sig"...

Antingen så har du inte barn själv eller så är du en dålig förälder.

Att ha barn är det bästa som finns. Livet var torftigt dess för innan. Barn är kärlek i dess renaste form.