10 år mellan syskon

Jag har inte varit i din situation men i din bebis situation (fast det var inte ny man). Min mamma har sagt ibland att det var så skönt när jag var liten eftersom de andra var i skolan om dagarna så hon kunde rå om mig, det var inte alls på samma sätt som när de stora var små. Eftersom hon var äldre och hade vanan inne tog hon det även lite lugnare kan jag tänka mig.

Jag tror inte du behöver bekymra dig om hur dina barn kommer känna, de vill väl bo hos båda sina föräldrar? Och bebin kommer bo hos båda sina föräldrar. Det viktiga är väl att dina äldre barn känner sig lika välkomna, önskade och älskade som alltid och att du inkluderar dem i gosandet och skötandet av syskonet så de bygger en relation. 

Jag har ingen erfarenhet av barn varannan vecka.
Men jag har två barn med 11 års mellanrum, samma pappa. Så inget som bara hände utan väldigt välplanerat.
Det är verkligen som att börja från noll. På alla sätt.
Alla barngrejer hade vi givit vidare till släkt och vänner. Vi hade ett annat boende där vårt äldsta barn aldrig bott som bebis utan vi fick plocka undan och barnsäkra på nytt. Vi var 36 när jag blev gravid med den yngre så ungefär samma som du.

Klart att vi båda fattade innan att det skulle bli skillnad. Vi hade ju gått igenom allt innan, alla faser osv. Och visste att det skulle bli en stor förändring. Från att ha ett helt självgående barn som kunde prata, åt allt, hade egna vänner, gick i skolan och hade aktiviteter till att bli mycket mer låsta hemma med ett yngre barn. Har man tur så får man en lugn unge som man kan ta med sig överallt. Om storebror skulle spela fotboll tex så var min tanke att jag kunde ta med båda och så kunde den lille vara nöjd i bärsele eller sova i vagnen under tiden. Funkade inte alls då han vägrade både vagn och sele.

Så vi blev väldigt uppdelade och fokuserade på "var sin". I perioder blev det jag som tog träningen och allt kring stora killens aktiviteter och maken fick ta den yngre (jag pumpade så att han kunde mata). Och sen skiftade vi. När man har så stora barn och har kunnat vara så engagerad i flera år så blir det ett stort glapp när man inte längre kan vara delaktig. Dels för barnet såklart. Han var van vid stort engagemang från oss båda och han var inte direkt med i beslutet om att skaffa syskon. Men också för mig! Jag var ju van vid att vara med. Jag saknade det. Där blir det kanske skillnad för er också för dina stora barn har en annan pappa. Nu vet jag inte vad din nya man har för relation till dina äldre barn men det kanske är naivt att tänka att han ska fokusera på dem och du på bebisen under dina "barnveckor"? När de inte är hans. Eller så blir det inga problem alls. Just det har jag ingen koll på då det inte är så för oss.

Sen är det ingen överraskning heller att man är äldre och kanske tar åt sig mer av dålig sömn och knasiga rutiner. Det har man liksom också haft koll på i så många år. Och sen ska man börja om. Och man ska räcka till i båda ändar, både kunna gå upp nattetid och tidiga mornar med en bebis och så kanske ens barn börjar bli äldre och får vara ute längre. 

Men vill man ha barn så löser det sig. Det är ju inte så att du är helt omedveten utan du har ju redan börjat fundera på hur det kommer bli. Det har varit skitjobbigt i perioder, det ska jag inte sticka under stol med. Men vi var förberedda och det har inte varit värre än vi tänkt oss utan det har blivit ungefär så som vi resonerade kring att det kunde bli innan. 

Mina barn är 16, 9 och 3 månader. 
Funkar jättebra. De stora är ju i skolan så full fokus på bebis då sen jan jag ge mer tid åt de efter skola. 
Jag är lugnare och mer säker/tryggare. 
Nu vet jag ju inte med varannan v  hur det skulle funka men enda negativa när barnen väl började bli självständiga o klara sig själva så börjar vi om. Jag är 45. 
Ångrar inget 

När vi fick vårt tredje barn tyckte de två större barnen bara det va ljuvligt att få ett litet syskon. För oss har det varit skönt att de större barnen varit mer självständiga, hjälpt till med bebisen, haft större förståelse för situationen med att ha en liten igen mm. Så jag kan verkligen rekommendera det!

Nu är vi gravida med vårt förhoppningsvis fjärde barn, om allt går bra, ålderskillnaden blir 10 år då mellan mitt äldsta barn och bebisen. Längtar tills jag vågar berätta för dem att de ska få ett till syskon, de har pratat om att de hade tyckt det va kul med en till bebis i familjen 💗 Jag tror alla barn känner hat-kärlek till små syskon, givetvis kommer de tycka att den lille/lilla söta bebisen är skitjobbig när hen är typ 2-3 år, springer runt och snor syskonens leksaker mm, men samtidigt finns alla ljuvliga stunder tillsammans 💗 

Vilken vecka är ni i? Hur går dina tankar nu?

Har ingen erfarenhet av varannan vecka och min bebis i magen är inte född än. Men vi har en dotter på 8, som fyller 9 några dagar efter bf så det kommer skilja endel mellan dom. Jag förstår att det kommer bli en stor förändring men är faktiskt väldigt glad över att dottern är så pass stor nu , hade inte velat ha två småbarn. Hon ser jättemycket fram emot att bli storasyster ❤️

Dina barn får ju det bästa av två världar, hemma hos mamma en gosig bebis att gulla och leka med och hemma hos pappa slippa en bebis som skriker, haha.

Om ett par, tre år kommer de ju även vara tonåringar och hellre vilja hänga med kompisar så de ser det nog inte som konstigt att bebisen bor på heltid och de på deltid.