”Bossig ” 8-åring

Tror de flesta tycker att man ska hålla något man lovat? 

Ja, det kanske inte var så relevant, strunt i just den meningen. Behöver tips och råd.

Det är verkligen svårt att hitta rätt balans mellan att stå upp för sig själv och inte köra över andra. Ett superbra sätt att öva upp färdigheten är att umgås med mycket yngre barn (småsyskon, kusiner, kompisars toddlare) där hon inte konkurrerar på samma nivå utan får vara den stora.

Annars prata, prata, prata. Betona vikten av empati. Det är viktigt att ha kompisar - prioritera det för henne och er själva, det är viktigt att vara en bra kompis, det är viktigt att vara juste och snäll. Läs böcker och se filmer om vänskap och prata om dem.

Hjälp henne att se på sina kompisars beteenden från lite olika perspektiv, typ som Louise Evans beskriver så bra: 

Vår dotter var väldigt bossig i den åldern, skulle bestämma alla lekar och regler. Millimeterrättvisa skulle gälla allt. Hon skulle vinna allt, annars blev hon arg. Hade inte svårt med kompisar trots detta men det var bara för mycket. 

Hon fick gå hos en barnpsykolog och prata och leka en gång i veckan under nästan ett år. Det hjälpte verkligen, hon blev lugnare och mindre arg, mer harmonisk efter det. Hade lättare att sätta saker och ting i proportion och såg lättare andras perspektiv.

Hon gillar fortfarande att ta ledning, tävla och vinna men mest beträffande sporter och hon är mycket trevligare mot kompisar, ingen ordningsvakt längre. 

Hon får väl lära sig den hårda vägen att vännerna försvinner när man beter sig illa. Förhoppningsvis ändrar hon på sig och får tillbaka eller får nya vänner.

Nu ska jag akta mig för att leka amatörpsykolog här men den där bossigheten kan ju vara ett sätt att uttrycka kontrollbehov vilket ju kan stämma om hon upplevs som lillgammal. Jag har inga bra tips på att lösa det men det kan vara värt att kanske titta på beteendet ur ett större perspektiv för att hitta rätt verktyg. Hur ser familjesituationen ut för övrigt tex? Finns det nåt omkring henne som triggar henne?

Bossighet kan ju också vara en form av frustration. Som jag skriver ovanför här så kolla hennes liv i det stora hela. Nånstans kommer beteendet ifrån. Känner hon sig sedd och bekräftad? Har ni tid för henne? Finns det syskon? 

Tack för svar. Lära sig den hårda vägen ? Mja, jag föredrar hellre andra sätt. Barnpsykolog låter som en bra idé, jag tror hon lyssnar bra om någon annan vuxen pratar med henne och kanske ger henne hjälpmedel. Egentligen är hon rätt blyg, i skolan och tar ingen större plats men det här tjurandet är inte ok. 

Nej finns inga syskon än, så tror lite av problemet är att hon varit endabarn så länge och fått vår fulla uppmärksamhet. Det kommer dock ett syskon i sommar. 

Jag tycker det med psykolog lär bra,  att prata med någon utomstående som hon inte har någon relation till. 
Jag hade nog börjat med  det ganska omgående med tanke på att hon ska få  ett syskon snart. 

Måste bara ta reda på vart jag ska vända mig , hoppas det inte är allt för lång kö. 

Samhället kommer inte betala så du kan själv välja en psykolog som inte har köer. Det kostar runt en tusenlapp per tillfälle. Googla på barnpsykolog i ditt område och börja läsa omdömen.