Fråga 1: Är du man eller kvinna?
Fråga 2: Vad fick dig att tröttna och lämna din partner? Fanns det något personen hade kunnat göra annorlunda?
Fråga 3: Hur reagerade din partner?
Är kvinna
X-maken lämnade jag för att han bara jobbade hela tiden och jag och barnen låg längst ned på hans prioriteringslista. Jag fick sköta all markservice även trädgård och bilar. Alla ursäktade honom hela tiden med att han jobbar ju...
Han förstod aldrig varför jag gnällde på honom för han var ju nöjd och han gnällde ju aldrig på mig.
Särbon lämnas pga att vi bara är mat- och sovkompisar. Vi gör sällan något och vi har inte ens sex. Han har tappat sexlusten och saknar inte sex och finner ingen anledning att göra något åt det och jag kan inte tänka mig att leva resten av livet utan sex. Hade varit skillnad om man levt tillsammans i 20 år och sexlusten dör, men efter bara några månader och jag har frågat och försökt förstå och har ändå väntat i ytterligare 2 år, men nu är det nog.
X-maken blev helt förvånad. Ingen annan i omgivningen blev det, men han var inte alls beredd på att jag kunde lämna någon så perfekt som honom. Han är fortfarande skitarg 4 år senare och med ny sambo sedan drygt 3 år... De hatar mig och tål inte se mig någon av dem...
Är osäker på om polletten har trillat ned på särbon att jag inte är intresserad av att ligga sked med honom mera. Inget sex=inget förhållande= inget ligga sked.
1) Jag är man.
2) Vi har efter 20 års äktenskap blivit mer av kompisar och mina känslor har svalnat, tror vi har glidit ifrån varandra. Allt oftare gräl mm och båda två pratar skilsmässsa och vad vi kan göra för att inte skiljas. - vi skall ge det lite tid. Har gått på terapi tillsammans och enskilt. Jag känner dock att jag inte har så mycket mer att ge. Orkar/vill liksom inte.
3) Vet ännu inte
Är dock inte säker på att skilsmässa är rätt, vi har ju byggt upp så mycket, familj, vänner, hus/sommarställe mm. Vad skall alla andra säga? Men vi måste ju må bra bägge två. Rädd att man ångrar sig.
1) Jag är man.
2) Vi har efter 20 års äktenskap blivit mer av kompisar och mina känslor har svalnat, tror vi har glidit ifrån varandra. Allt oftare gräl mm och båda två pratar skilsmässsa och vad vi kan göra för att inte skiljas. - vi skall ge det lite tid. Har gått på terapi tillsammans och enskilt. Jag känner dock att jag inte har så mycket mer att ge. Orkar/vill liksom inte.
3) Vet ännu inte
Är dock inte säker på att skilsmässa är rätt, vi har ju byggt upp så mycket, familj, vänner, hus/sommarställe mm. Vad skall alla andra säga? Men vi måste ju må bra bägge två. Rädd att man ångrar sig.
Skit i vad andra tycker.
Det där med att ångra sig handlar nog mer om att man saknar drömmen om ett perfekt familjeliv i två-samhet än att man saknar personen. Ensamheten tär...
När jag skilde mig blev jag helt ensam faktiskt då vare sig vänner eller familj fanns där att stötta och så klart att jag saknade mitt liv något otroligt och ofta funderade över om jag verkligen gjorde rätt, men sedan tänkte jag bara på mannen jag lämnade och honom vill jag faktiskt aldrig ha tillbaka.
Brukar säga att man aldrig ska säga aldrig, men här är jag faktiskt säker. Finns inget han skulle kunna göra för att jag skulle vilja gå tillbaka.
Och lägger jag sedan till hur han har betett sig sedan han träffade sin nuvarande sambo så skulle inte alla pengar i världen kunna få mig att ta tillbaka honom.
Och så anser jag faktiskt att jag är värd att vara lycklig och behandlas med respekt och att det borde finnas någon man som kan tänka sig att dela sitt liv med mig och att det inte bara ska vara på mannens villkor utan balans.