Jag blev lämnad av mig pojkvän mitt i graviditeten. Han har lovat mig guld å gröna skogar, att jag var hans enda sanna kärlek och så händer detta.
Jag klarar inte av att axla ansvaret med barnet ensam, så jag överväger att ta bort det. Har en läkartid idag.
Jag behöver verkligen råd från någon som har varit i liknande situation. Vad är det som händer? Jag är i fullständig chock.
Låter som en jobbig situation. Om han lämnade idag skulle jag vänta med att fatta något livsavgörande beslut tills du hunnit ta till dig vad som hänt för att du ska kunna fatta det beslutet som är rätt för dig.
Vad känner du själv, vill du behålla barnet men tänker att du inte klarar av det eller hur känner du? Det går att axla ansvaret själv men det blir självklart mycket jobbigare, tror du att han inte kommer vara med alls i framtiden?
Fy vilken jobbig sits, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns!
Hur gamla är ni? Och var graviditeten planerad? Du skriver att du är mitt i graviditeten, är det verkligen fortfarande möjligt för dig att genomgå en abort? Ver du anledningen till att din pojkvän lämnade?
Jag tänker att det finns många parametrar som spelar in (exempelvis det jag frågade ovan) hur jag själv hade resonerat i din sits, så det är svårt att säga något. Det är bara du som kan avgöra om du tror att du klarar av att vara ensamstående, både känslomässigt och ekonomiskt. ❤️
Jag är i vecka 20 och har idag pratat med läkaren och förklarat min situation. Det finns en hederrelaterad problematik i mitt fall. Spcialstyrelsen ska ta ett beslut på fredag. Det kommer att bli som en förlossning, förklarade de.
Jag klarar inte av att vara ensam i detta, eftersom mitt liv är i fara, dels på grund av att jag blir lämnad och föder en oäkting, och dels för att jag inte klarar av att föda det och gå igenom allt ensam, utan stöd från familj.
Ikväll gråter jag bara för att jag känner hur den sparkar. Det gör den varje gång jag har ätit dåligt under dagen. Mitt hjärta går sönder.
Tack för ert inlägg!
Jag är i vecka 20 och har idag pratat med läkaren och förklarat min situation. Det finns en hederrelaterad problematik i mitt fall. Spcialstyrelsen ska ta ett beslut på fredag. Det kommer att bli som en förlossning, förklarade de.
Jag klarar inte av att vara ensam i detta, eftersom mitt liv är i fara, dels på grund av att jag blir lämnad och föder en oäkting, och dels för att jag inte klarar av att föda det och gå igenom allt ensam, utan stöd från familj.
Ikväll gråter jag bara för att jag känner hur den sparkar. Det gör den varje gång jag har ätit dåligt under dagen. Mitt hjärta går sönder.
Tack för ert inlägg!
Känns som att jag befinner mig i en mardröm. Det känns som att hur jag än gör så kommer jag att ångra mig resten av livet.
Känns som att jag befinner mig i en mardröm. Det känns som att hur jag än gör så kommer jag att ångra mig resten av livet.
Fy så ledsen jag blir för din skull TS!! Får du ingen stöttning från din familj? Jag tycker att du ska välja bort dem då och välja barnet!!! Vad är det för familj som inte stöttar dig? De låter hemska! Du fixar detta, flytta och bygg ett nytt nätverk. Kramar till dig!
Åh.. förstår allt är jättetufft. Stackars dig..
Det kan jag säga är att man är starkare än man tror. Du kanske ångrar dig för livet med och allt blir värre om du gör abort, så pass sent.. du skulle nog kunna klara dig helt på egen hand med barnet tror jag.
Uppdatera gärna hur det går.
Jag blev lämnad av mig pojkvän mitt i graviditeten. Han har lovat mig guld å gröna skogar, att jag var hans enda sanna kärlek och så händer detta.
Jag klarar inte av att axla ansvaret med barnet ensam, så jag överväger att ta bort det. Har en läkartid idag.
Jag behöver verkligen råd från någon som har varit i liknande situation. Vad är det som händer? Jag är i fullständig chock.
Vill bara meddela att jag valde att avbryta graviditeten. Jag mår fruktansvärt och ångrar det djupt.
Började gråta när jag läste detta. Jag är också gravid och kommer behålla men har ingen kontakt med min familj pga hedersproblematik. Finns du kvar här?
Hej
Jag är ledsen av att höra om din situation.
Vill ge lite hopp till dig i form av min historia, där jag valde att behålla min dotter trots att hon blev till av en grov våldtäkt då jag var 18. Hon har därav ingen pappa. Jag mådde väldigt dåligt och höll på att göra abort runt samma vecka som du, men klarade inte av att svälja pillren. Jag är också religiös och tanken på att bli ensamstående mamma var otroligt jobbig, till den grad att jag bestämde mig för att adoptera bort henne och inte ångrade mig förrän vid födseln.
Jag förstår oavsett vilket beslut du tar, jag hade nästan lika gärna kunnat göra abort. Men är glad att jag inte klarade det
Glädjen man får och kärleken till sitt barn är oslagbar och det finns stöd att få
Kärlek till er!